Visar inlägg med etikett Norstedts. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Norstedts. Visa alla inlägg

torsdag 29 februari 2024

Old babes in the Wood

Alltför sent inser jag att jag skulle ha läst alla novellerna i Margaret Atwoods novellsamling Gammal kärlek. Originalets titel är betydligt mera dramatiskt och passar bokens innehåll betydligt bättre. 2019 dog Margaret Atwoods sambo Graeme Gibson i en svår hjärnblödning. Han hade också mot slutet av sitt liv drabbats av demens. Gammal kärlek tillägnas honom  och får ses som ett sorgearbete även om en kan skratta ibland. I novellen Min onda mor berättar en dotter om sin mycket speciella mor som är fullständigt oberäknelig. När dottern frågar vart hennes pappa tagit vägen svarar hennes mor att hon förvandlat honom till trädgårdstomten som står på trappan och att det passar honom mycket bättre för då slipper han att klippa gräs och fatta beslut. Han ogillar båda delarna. Men han är bra. hHan svarar alltid ja när dottern ber honom om glass. Förhållandet mor/dotter böljar upp och ner. I femtonårsåldern meddelar dottern sin mor att hon är ond. Modern tar det som en komplimang. Hon klär sig som en präktig hemmafru med pärlhalsband men det är rent kamouflage. Hon tillreder mystiska röror och kvinnor konsulterar henne i hemliga möten. Mamma ogillar dotterns pojkvän Brian. Universum gillar honom inte heller och tarotkorten talar sitt tydliga språk. Och mycket riktigt. Det går illa för Brian. Ibland är de sams. Däremellan har de ingen kontakt. Åren går och plötsligt hör fadern av sig och de äter lunch och pratar. Fadern har en ny familj som inte vet något om den gamla. Det visar sig att modern aldrig lämnat fram de presenter fadern skickat till dottern. Med tiden blir modern alltmera absurd. Hon berättar om strider hon utkämpat i rymden under hundratals år. Dottern bävar för att presentera sin blivande man för henne. När hon sedan brottas med sin egen femtonåriga dotter berättar hon att mormor varit en häxa och att hon trodde att kraften förts över till dotterdottern, som då inte får missbruka sin makt. 

I  grevens tid. En kanadensisk novell till Ugglans & Bokens Novellresa 2024.

söndag 11 februari 2024

En smakebit på søndag v. 6 2024


astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger håller i  En smakebit på søndag. Vi bjuder varandra på smakebitar av det vi just läser. Utan spoilers, förstås

"Det var ingen idé att stångas med min mor. Det var heller inte tal om att försöka smyga bakom ryggen på henne: hon hade ögon i nacken och små fåglar viskade i örat på henne. Brian skulle jag bli tvungen att göra slut med. Det grät jag en skvätt över: Old  Spice - rakvatten och cigarrettlukt och nytvättade vita T - tröjor, farväl tunga andetag på bio under dansnummer i musikaler, farväl mata Brian med de extra pomfritten från min hamburgare och sedan få flottiga, potatissmakande kyssar... Han kysstes så bra, han var så stadig att krama och han älskade. mig - fast han aldrig sa så, vilket var beundransvärt. Att säga det hade varit mjäkigt."         Fler smakebitar HÄR

Min smakebit kommer ur Gammal kärlek av Margaret Atwood. Novellen Min onda mor. I översättning av Inger JohanssonNorstedts förlag. 

lördag 10 februari 2024

Veckans mening v. 6 2024

MIN

Robert på bokbloggen har en lördagsutmaning på sin bokblogg Mina skrivna ord som han kallar Veckans mening. Vi bjuder varandra på en mening ur det vi just läser; en mening som av någon anledning fått oss att stanna till lite. Min Veckans mening v. 6 kommer ifrån Min onda mor en novell i Margarets novellsamling Gammal kärlek
"Jag älskade inte gymnastikläraren, en tanig kvinna med tranhals som gärna hunsade oss, men jag kunde inte föreställa mig henne plockande giftiga svampar i fullmånens sken, såsom jag visste att de borde plockas."

söndag 4 februari 2024

En smakebit på søndag v. 5 2024

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger håller i söndagarnas smakebitar. En väljer ett stycke ur den bok en just läser och erbjuder andra bokbloggare. Utan spoilers, förstås. Sedan kommenterar en på astridtereses blogg så att andra bokbloggare hittar.

"Enare Feb. 1944. Den finske fången var intetsägande, en smal och skäggig man i fyrtio - femtioårsåldern som stod en aning hopsjunken. Han pratade inte med mig, och jag riktade mig inte till honom. Heiskanen berättade att fången här i lägret kallas för Kalle. Varför han är här fick jag däremot inte veta. Kanske är han en av inbördeskrigets kommunister som flytt till Sovjet - Ryssland och utger sig för att vara finsk. Vem vet när det gäller sådana där. Däremot fick jag veta att han bor i ett av tälten avsedda för förtroendefångar. Det är något underligt med den här fången. Kalle får röra sig relativt fritt, nyss gnolade han med i en krigsschlager på Lappland- sender- kanalen och gick in i ladugården för att sköta om djuren utan att be om lov. Ingen reagerade. Dessutom såg jag på kvällen hur han fick en extra potatis på tallriken."

Ur Ett land av snö och aska av Petra Rautiainen. Fler smakebitar HÄR

måndag 29 maj 2023

Blomsterdalen

                                                                                   Nordiska Rådets litteraturpris 2021 tilldelades grönländska Niviaq Korneliussen för romanen Blomsterdalen,

som trots den poetiska titeln är en mörk och förtvivlad roman som berör djupt. Den namnlösa protagonisten kommer från södra Grönland och har en älskad flickvän som heter Maliina och som även hennes föräldrar tycker mycket om. Den namnlösa beslutar trots det att åka till Århus i Danmark och studera antropologi. Det blir en kulturkrock och hon har svårt att finna sig tillrätta. Det grönländska raka och opolerade språket stöter danskarna. "Nu låter du som en dansk", är ett uttryck som används i Grönland när någon sagt något dumt. Studierna blir det inte mycket med. När Maliinas kusin begår självmord åker den namnlösa hem för att stötta. Kusinens föräldrar har flyttat in hos den namnlösas mor och far. Värmen i familjen är påtaglig och toleransen mot hbtqi - personer är överraskande. Självmord är ett stort problem på Grönland. Huvudpersonen funderar mycket över detta. Så många av hennes vänner har valt den utvägen. De som gjort självmordsförsök får vänta i månader på att få hjälp. När midnattssolen börjar lysa i juni ökar antalet självmord. Det är lättare att leva i mörkret. Utanförskap och längtan bort gör att vissa människor drar sig undan samhället och blir fjällgångare. De bosätter sig i någon grotta i fjällen och lever sina liv i ensamhet. Blomsterdalen är en begravningsplats vaktad av korpar och vilda hundar. Det finns inga namn på gravarna; endast nummer. All utsmyckning på gravarna är plastblommor som lyser grällt i snön. En får veta en del om livsstilen på Grönland; om den trögflytande sälsoppan med ris och lök och som efterrätt kråkbärspaj. Bananerna som flygs in från Island kostar 16 kr styck. Slamsugaren tömmer latrinen direkt ut i havet. Romanens protagonist mår inte särskilt bra och hennes kontakt med verkligheten släpper alltmer. Jag blev väldigt oroad och berörd av den här berättelsen. Stämningen är väldigt speciell och påminner om den i Kim Leines romaner. Det finns ett driv och en energi i Blomsterdalen som river en med sig även i de mörkaste avsnitten. 

Titel: Blomsterdalen

Författare: Niviaq Korneliussen

Översättare: Johanne Lykke Naderehvandi

Förlag: Norsteds

Tryckår: 2023

Antal sidor: 285

lördag 11 mars 2023

Hemfärd till glömskan

Att lära sig leva i ögonblicket

när man strax ska ta avsked från det -

 

I skuggan under ett valnötsträd

vilar ett halvfullt lerkrus.

Över vattnets mörker simmar

en skalbagge från strand till strand -

liv och död, extas och förtvivlan

allt får rum i betraktarens rysning.

 

Som inom Alba Longas murar

timmen före stormningen

som inte ska lämna sten på sten,

inte liv intill liv.

Skaror strövar utan mål,

gripna av skimret i stenläggningen,

längs gator de ser för första gången.

 

 


 


Dags för uppbrott.

Jag stänger och låser lagårdsdörrn -

det blev aldrig av att laga den.

Och rosorna får vintern ta hand om. 

Jag kastar en samlande blick genom rummen,

detta djup av vitt med blågrå nischer

och en mörknande spegel i fonden -

en insikt målad av Hammershøi.

När jag står på lillgården,

knäpper upp gylfen

och under förrättningen glor upp i skyn

drar flyttfågelsträcken förbi,

plog efter plog av gäss

som lämnar sig efter sig efter sig.

söndag 1 januari 2023

En smakebit på söndag v. 52 2022/2023


Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi bjuder varandra på en smakebit utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås. astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger håller i trådarna. Fler smakebitar HÄR

"Det osannolika men egentligen fullt möjliga ska hända. Kvinnan som min man haft ett förhållande med går in i en bokhandel. Hon går runt och tittar på böckerna som ligger framme i ordnade högar. Känner försiktigt på omslagen. Hon får syn på en bok som tilltalar henne, som hon tycker är vacker. Hon tar upp den och börjar läsa. Hon rycker till när hon ser att det är jag som skrivit den, läser på baksidan och förstår ungefär vad den kommer att handla om. Hon går direkt till kassan för att betala den. Bokhandelsbiträdet berättar att författaren (jag) lite senare i veckan kommer att ha sin release för boken just här och kanske vill hon komma? Hon är så välkommen!" 

Från sidan 9 i Paradis av Sara Villius

söndag 16 oktober 2022

En smakebit på søndag v. 41 2022

Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi bjuder varandra på en smakebit utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås. astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger håller i trådarna. Fler smakebitar  HÄR

"Georg harklar sig och rätar på nacken. "Så trevligt att Ingrid och jag får komma på middag", säger han och lägger sin hand på Ingrids. Hennes leende är minst sagt nervöst när hon pendlar med blicken runt bordet. Hon pillar p sitt halsband, en smal guldkedja med ett hjärta. Georg har alltid tänkt att det är något hon haft sedan hon var barn, men plötsligt slår  att det kan komma från Istvan. På vilket sätt har Georg gjort avtryck egentligen? Mer än det foster som växer i Ingrids mage, och som nu förenar dem som familj. Han längtar ut, bort från den stilsäkra våningen, han sjunker här, betraktad av människor med ironiskt höjda ögonbryn. "Så klart! Vi har varit nyfikna på dig ett bra tag nu," säger Britt. Har Ingrid haft fler kavaljerer so m introducerats i det smakfulla hemmet? Han stirrar in i Britts pillemariska blick och vill vända henne upp och ner och skaka så att alla hemligheterna från Ingrids tidigare liv ska trilla ur  henne."

Från sidan 90 i 1959 av Helena von Zweigbergk

torsdag 11 augusti 2022

Hett i hyllan

Manolitas tre bröllop av den spanska författaren Almundena Grandes köpte jag för flera år sedan på något antikvariat för 40 kr. Jag var nyfiken på författaren och den tid som boken utspelas i. Den 14 april 1931 utropades den andra spanska republiken. De progressiva krafternas seger i kommunvalen hade drivit kung Alfonso III i exil och landet hade fått en ny regering.  Denna regering var mycket efterlängtad av de mest missgynnade samhällsklasserna, det vill säga större delen av det spanska folket, säger författaren i sitt förord. Ganska snart blir det oro i leden och det utbryter inbördeskrig. Makten blir Francos, under flera årtionden. Under den här militärdiktaturen eliminerades mängder av människor som försvann i massgravar som till stor del fortfarande är okända. Mot denna historiska bakgrund utspelar sig handlingen i Manolitas tre bröllop. Verkliga och fiktiva personer blandas i romanen. Manolitas föräldrar tillfångatas och hennes storebror, Antonio, leder en underjordisk motståndscell från ett gömställe. När han ber henne att uppsöka en viss fånge i det fruktade Porlierfängelset för att överlämna viss information är hon inte särskilt glad över uppgiften. Men snart upptäcker hon att hon hyser varma känslor för fången.Det är Monika på bokbloggen Bokföring enligt Monika som håller i den här läsutmaningen som handlar om böcker i våra hyllor som blivit stående olästa fast vi egentligen inte förstår varför.

måndag 7 februari 2022

Ingenstans mitt segel

När allt fortfarande var rent

När ingenting bekom mig

När allt jag mindes

var lingonlegan skotaren och mannen

Rytmen i hans kropp och den vilda glädjen

När mitt segel var kaos

och mitt enda hem ingenstans

Snart är kaos mitt enda hem

och ingenstans mitt segel 

 

ur Ingenstans mitt segel (2022) av Ingela Strandberg

söndag 7 november 2021

En smakebit på søndag v. 44 2021

Läsutmaningen  En smakebit på søndag går ut på att en delar med sig av det en just läser. Utan spolers, förstås. astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger håller i trådarna.

"Polismästaren var en idiot. Det var ett totalt meningslöst skit alltihop. Kommissarie Fransson höll en lång, vresig utläggning, och Micaela Vargas orkade inte lyssna längre. Dessutom var det alldeles för hett i bilen, och utanför låg paradvillorna i Djursholm. "Har vi inte kört för långt?" sa hon. "Lugn, lugn, flicka lilla, det är inte precis mina hemtrakter", svarade Fransson och fläktade med handen. Inte långt senare gled de in i en vidsträckt trädgård, fram till ett stort stenhus med ljusa pelare längs långsidan, och hon blev alltmer nervös. Hon arbetade egentligen som närpolis. Men den här sommaren hade hon blivit del av en mordutredning eftersom hon satt på vissa kunskaper om den mordmisstänkte gärningsmannen Giuseppe Costa."

Från sidan 5 i Obscuritas av David Lagercrantz. Fler smakebitar HÄR

söndag 31 januari 2021

En smakebit på søndag

"När jag steg i kammaren för första gången sedan ungdomen, ryckte jag till inför åsynen. Inramade bilder av mig fanns  såväl på bordet som på byrån och väggarna. Till största delen var det gulnade, urklippta tidningsannonser för allt som kunder erbjudas med hjälp av kvinnliga kurvor, från fläckmottagningsmedel till reservdelarbilar för. Jag hade själv sänt bilderna till mamma som bevis på att jag jobbade som modell, och inbillat mig mig att de hamnat i hennes klippbok, men hon hade byggt upp ett altare av dem som ett som sträckte sig genom hela rummet, ett altare där signalfärger och nedsatta priser konkurrerade sins -  emellan. Bilsrna innehöll varken något att fira eller minnas med stolthet. De fick mig att må illa."

Från sidan 8 i Hundparken av Sofi Oksanen

Idag är det astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger som håller i trådanrna. Fler smakebitar HÄR

torsdag 28 januari 2021

Brev från min barndom


Radioföljetongen Brev från min barndom av Emma Reyes har gått som radioföljetong till och med idag 28/1. Emma Reyes föddes Bogotá i Colombia 1919 och dog i Bordeaux 2003. Mellan åren och 1969 och 1997 skriver hon tjugotre brev till vännen Germán Arciniega, historiker och kritiker, och berättar om sin barndom. Denne visar breven för Garcia Marquez som ringer upp henne och berättar att han haft stor nöje av läsningen. Emma Reyes blir rasande över att Germán Arciniega svikit hennes förtroende. Det tog tjugo år innan hon skrev brev till honom igen. Emma R lärde sig inte att läsa och skriva förrän långt upp i tonåren vilket naturligtvis präglar hennes språk. Boken skulle ges ut med alla felaktigheter kvar, tyckte hon. När vi först träffar Emma är hon fyra år och bor tillsammans med sin syster Helena och en liten pojke som kallades Lusen i ett enda fönsterlöst rum där en ung kvinna vid namn Maria ger dem mat och låser in dem om dagarna. En grannkvinna hjälper till med att ge barnen mat när Maria behöver åka bort. Emma är minst av barnen. och hennes uppgift är att gå och tömma pottan på sophögen varje dag. Det var ett  förfärligt uppdrag för henne. Men när hon tömt pottan gömde hon undan den och lekte på sophögen med de andra barnen. Efter en tid flyttas flickorna iväg till ett kloster på landsbygden. Religionen var sträng och gav upphov till underliga regler och sådant de inte förstod. Nunnorna var hårda och flickorna arbetade 10 timmar om dagen. De skrämdes med döden, helvetet och djävulen. En vacker dag bryter Emma upp och liftar och arbetar sig mot Frankrike där hon blir konstnär och umgås med Frida Kahlo, Diego Rivera, Alberto Moravia och Elsa Morante. Men det faller utanför den här boken. Vilken otrolig styrka hos de här barnen som inte visste vad föräldrar var än mindre hade en aning om sina egna. Köld, hunger och död var de väl förtrogna med. Och vad hände Emma under de fyra första åren. Vilka var hennes föräldrar? Varför blev hon bortlämnad? Vem var Maria? Det får man aldrig veta. Men jag har svårt att tro att hon var flickornas mor. Den raka och osentimentala berättelsen gör ett starkt intryck.

Brev från min barndom

Författare: Emma Reyes

Översättare: Manni Kössler

Förlag: Norstedts

Tryckår: 2012, 2019

Antal sidor: 221

lördag 14 september 2019

Veckans mening v. 37



"I barndomen susade somliga träd även vindstilla dagar."

Ur I andras skönhet av Adam Zagajewskij, Norstedts 2015

I översättning av Anders Bodegård 

Det här är Roberts idé och jag har länge tänkt hänga på

fredag 28 juni 2019

Middlesex

Äntligen har jag läst Middlesex av författaren Jeffrey Eugenides, tidigare känd för sin roman Virgin Suicides som också blev film. Middlesex är en grekisk/amerikansk släkthistoria med inslag av såväl incest som muterade gener liggande i århundranden i det fördolda för att plötsligt manifestera sig i ett barn som föds som flicka och som i tonåren visar sig vara av manligt kön. Det är detta barn vid namn Calliope/Cal som är berättare. Hen börjar väldigt tidigt, närmare bestämt i sin mammas livmoder. Själva berättelsen tar sin början 1922 i Smyrna. Syskonen Desdemona och Eleutherios, Lefty; Stephanides lyckas genom Leftys snabba fattningsförmåga och rådighet rädda sig med ett fartyg från det brinnande Smyrna. De hamnar i Detroit. Den staden är en framträdande karaktär i romanen. Samhällets olika skiktningar presenteras allt eftersom familjen Eugenides klättrar på samhällsstegen. Middlesex berättar också nutidshistoria och tidstypisk musik och litteratur kommer in i bilden på ett naturligt sätt. Även de hemskaste saker berättas med spefull humor som inte utesluter medkänsla. . Middles slutar 1975 när Calliopes liv som Cal tar sin början. Middlesex berättas med livfull berättarglädje. Mina understrykningar blir många. Jag gillar flera av huvudkaraktärerna, men favoriten är nog farmor Desdemona. Hon är en dramatisk person med en hel del skinn på näsan. Hon lär sig dock aldrig tala engelska utan håller sig mestadels till grekiskan. Middlesex är finurligt konstruerad och ibland får en backa och rekapitulera. Hur var det nu? Men jag är mycket nöjd med mina understrykningar. De fungerar. Projekt Middlesex är slutfört. Det tog tid innan jag kom till skott. Middlesex har figurerat i Hett i hyllan så nu har jag minimerat antalet hyllvärmare också.

Titel: Middlesex
Författare: Jeffrey Eugenides
Översättare: Hans - Jacob Nilsson
Förlag: Norstedts
Tryckår: 2004
Antal sidor: 635

tisdag 30 april 2019

Den 3:e lögnen

I Den 3:e lögnen ställer Agota Kristof till det ordentligt för sin läsare. Här berättas historierna från Den stora skrivboken och Beviset på ett nytt och annorlunda sätt. Vissa saker känner en igen. Det rör sig fortfarande om ett par enäggstvillingar. Den ene heter Claus och den andre Lucas. Den ene flyr landet. Den andre stannar kvar. Båda skriver. Den ene poesi; den andre fiction. Han som lämnade landet har nu kommit tillbaka till sin barndoms stad för att se de gamla husen, gatorna, gravplatserna och kanske en eller annan bekant. Och kanske rent av den efterlängtade brodern. Han är svårt sjuk och vill dö i hemstaden. En annorlunda familjehistoria vecklar ut sig. Fadern var på väg att lämna sin familj för en annan kvinna med vilken han väntade barn. Det blir en våldsam uppgörelse som splittrar familjen för alltid. Men Claus är den som stannar kvar i huset med de gröna fönsterluckorna och tar hand om modern, som inte gör annat än väntar på Lucas. I vissa lägen undrar en om det verkligen finns två tvillingar. Är en av dem påhittad. Agota Kristof leker men det är en dyster lek. Lucas vill lära sig språket och översätta sina skriverier till rätt språk. Hans pengar tar slut; han hamnar i finkan men kommer väl överens med fångvaktaren och spelar schack med fängelsedirektören. Den 3:e lögnen är en mycket sorgsen bok. Men jag gillar språket och sättet att berätta. Läsaren måste vara på tå.

Titel: Den 3:e lögnen
Författare: Agota Kristof
Översättare: Anne Lux
Förlag: Norstedts
Tryckår: 1993
Antal sidor: 160
.

söndag 14 april 2019

En smakebit på søndag

Norstedts
"Jag hade lovat att sitta helt tyst vid bordet när Gómez bjöd min mamma på lunch- Han hade förbjudit mig att prata och bett mig att lita på hans omdöme. Han hade också sagt att någon i personalen skulle komma och hämta Rose från strandlägenheten varje dag och att jag kunde göra vad jag ville. På tisdagarna ville han att jag skulle följa med till kliniken, eftersom jag ju var min mammas närmast anhöriga. Förutom det fick jag välja själv. Han ville lära känna Rose och var verkligt fascinerad av hennes fall. Det var inte det att hon inte kunde gå som intresserade honom. Han ville veta varför hon kunde gå ibland. Det verkade vara en åkomma som mycket väl kunde vara fysisk, men man fick inte stirra sig blind på den medicinska teorin. Vad trodde jag? Jag såg Gómez som min forskningsassistent, Jag har hållit på med det här fallet i hela mitt liv och han har precis börjat. Det finns inga tydliga gränser mellan seger och nederlag när det gäller min mammas symtom. Så fort han ställer en diagnos kommer hon att generera ett nytt bara för att förvirra honom. Han verkar vara medveten om det." 
Från sidan 59 i Varm mjölk av Deborah Levy.
En smakebit på søndag är en läsutmaning som går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Idag är det Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten som håller i trådarna. Fler smakebitar HÄR.

fredag 22 juni 2018

Den försvunne fåraherden

Den försvunne fåraherden av Marcello Fois tilldrar sig på Sardinien. Undertitel: Ett fall för advokat Bustianu. På knappa 150 sidor lär en känna staden Nuoro (författarens födelsestad) med dess invånare, prästerskapet, de rika, de fattiga, familjehemligheter, traditioner och först och sist landskapet. Advokat Bustianu är brottsmålsadvokat och beskrivs som en storväxt man med pondus som har för vana att efter lunch ta sig en promenad upp på en hög kulle där han sitter och tänker och betraktar omgivningen. Han åtnjuter ett högt anseende och det med rätta.
Kaosutmaningen nr 28
Det lär finnas en verklig förebild till Bustianu. När nu den förtvivlade tzia Rosina sitter framför Bustianu och ber för sin vackre son Zenobi som gått under jorden för att han anklagas för att ha stulit lamm från sin arbetsgivare, som till råga på allt är far till Sisinnia som Zenobi är kär i. Och hon i honom. Alla är övertygade om Zenobis skuld. Skvallret och ryktena går och till slut har han blivit en legend. Två mord gör inte Zenobis sits bättre. Bustianu är inte en man som måste ha rätt, men när han tror att något är sant kämpar han för det.  Och nu råkar det vara så att han tror, att Zenobi är oskyldig. Den försvunne fåraherden är förste delen i en serie kriminalromaner av Marcello Fois. Jag tyckte väldigt mycket om den här annorlunda, poetiska berättelsen. Bustianu är mycket sympatisk. Han har lärt sig mycket av sin mor som han också är mycket lik. Det finns en del starka kvinnor i romanen. De fattiga är alltid i underläge. Människorna skildras roat och med milt överseende. Bilden av kyrkan är inte så vacker. Språket är sparsmakat och aningen torrt (positivt). Marcello Fois´ stillsamma humor är också ett plus liksom referenserna till den romantiske författaren Giacomo Leopardi. Boken är översatt av Monica Monti och utgiven på Norstedts förlag 2001. 
Månadens språk: Italienska

lördag 2 juni 2018

Utsiktspunkt glasberget

Malin Lindroth, 52, ogift, barnlös och ofrivilligt ensam vill ge upprättelse åt den skambelagda nuckan. Hennes självbiografiska essä har fått titeln Nuckan. Ensamheten är inget hon valt frivilligt och hon har inte saknat kontakter med män. Hennes bästa vänner och samtalspartners har varit män. Men som flickvän, fru, älskarinna och mor har hon inte dugt; ett öde som hon delar med många andra mer och mindre kända nuckor genom tiderna. Det är inte så att det genom naturlag finns någon åt alla. På 80 - talet hade författaren ett fyraårigt förhållande med en man. Det bröt hon själv. Sedan kom 90 - talet med singeln i stil med Bridget Jones. På 2000 - talet kom livsstilscoacher, självhjälpsböcker och Sex and the City. Därefter blev en självbo. Kicki Bjärsiö skrev en bok med titeln Från singel till självbo. Konsten att trivas i sitt eget sällskap. Forum 2000. Det värsta är att vara en hemlig människa. Nuckan måste ut ur garderoben. Författaren som är dramatiker, poet och kulturskribent, fick en kris i fyrtioårsåldern. Hon drabbades av skrivkramp dessutom och måste så småningom uppsöka hjälp av psykoterapeut. All denna genomlevda ensamhet tror Malin Lindroth kommer att göra det lätt för henne att dö; att släppa taget. I varje människa finns ett orimligt kärlekskrav allt ifrån födelsen: Enligt bel hooks, amerikansk feminist och antiromantiker, är kärleken ett verb; ett görande. Hennes bok heter Allt om kärlek. Nya visioner. Ordfront 2004. Fastän en av patriarkatets portalparagrafer är: Gör dig aptitlig blir kvinnan  osynlig efter femtio. Malin Lindroth har skrivit en lättläst och mycket tänkvärd bok som skulle kunna byggas på ytterligare till exempel med historik och skönlitteratur. Nuckan skulle lämpa sig utmärkt som diskussionsunderlag i en läsecirkel. Och den skulle kunna ge en tankeställare till många människor som kostar på sig goda råd och tanklösa kommentarer.

söndag 31 augusti 2014

Den andra kvinnan

En rad ur Dostojevskijs Anteckningar från källarhålet upprepas som ett mantra i Den andra kvinnan (Norstedts) av Therese Bohman: "På det hela taget var jag alltid ensam." Berättarjaget är en ung kvinna som arbetar i en sjukhusrestaurang som timvikarie. Alltså befinner hon sig långt ner i sjukhushierarkien. Hon är knappast nöjd med sitt liv. Hon känner sig inte hemma bland arbetskamraterna, men å andra sidan kände hon sig inte hemma under sina universitetsstudier eller på den skrivarkurs hon börjat på heller. Diskussionerna intresserade henne inte. De talade om samtidsromaner av unga författare och hon ville hellre tala om Thomas Mann, Ekelund och Baudelaire. Dessutom har hon svårt för abstrakta resonemang. Hennes ursprung är arbetarklass - en skötsam, tyst och kulturlös arbetarklass utan spritproblem och ryggslutstatueringar. Hon drömmer om ett annat liv någon annanstans och fantiserar om en stilig läkare, som hon så småningom också lär känna. Mycket nära. Han är gift och har familj och det är han som dikterar villkoren. Jag tycker att den unga kvinnan agerar mer som om hon vore max nitton i stället för ca tjugosju. Hon är vilsen i tillvaron, missnöjd, uttråkad och lite handlingsförlamad. Hon har ett par väninnor, men kan på det hela taget inte känna någon samhörighet med det kvinnliga kollektivet heller. Hon har ett starkt driv att skriva sitt liv så ärligt som möjligt utan försköningar. Hennes vandringar i hamnen i Norrköping bjuder på fina stadsskildringar. Klass- och kvinnoperspektivet är intressant.
Det "köttiga" omslaget är gjort av Lucian Freud och heter Night Portrait.