Havets minne

 

Havets minne av Petra Rautiainen handlar om minoriteterna samer och kväner i Finnmarken i Nordnorge. Berättelsen tilldrar sig på två tidsplan. Dels är det Aapa, som tillhör kvänerna, som kommer från USA på 1980 - talet för att göra en reklamfilm om oljeindustrin. Hon råkar hamna i sin hembygd, som hon lämnat för 20 år sedan. Hon återser Ishavet som hon tidigare älskat men som tog ifrån henne hennes mamma. Modern var marinbiolog, som kämpade för valarna mot oljebolagen på 1950 - talet. Valarnas beteende förändrades på grund av den förändrade ljudmiljön som oljeborrningen förorsakade. Aapa uppvisar tydlig släktskap med Karin Smirnoffs Jana Kippo men hon är ännu tvärare och taggigare. Hon är i 40 - årsåldern och saknar helt familj sedan hennes mormor dött. Hon har ingen som helst längtan att flytta "hem". Petra Rautiainen åker nog lite snålskjuts på sin debutroman, Ett land av snö och aska, som genast höjdes till skyarna och nominerades till Nordiska Rådets litteraturpris. Romanen Havets minne kvävs lite av sitt budskap. Men resonemangen är intressanta att läsa och fundera över. Ämnet gör ändå Havets minne till en  viktig bok.

Titel: Havets minne

Författare: Petra Rautiainen

Översättare: Marjut Hökfelt

Förlag: Norstedts

Tryckår: 2024

Antal sidor: 252

En smakebit på søndag v. 5 2024

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger håller i söndagarnas smakebitar. En väljer ett stycke ur den bok en just läser och erbjuder andra bokbloggare. Utan spoilers, förstås. Sedan kommenterar en på astridtereses blogg så att andra bokbloggare hittar.

"Enare Feb. 1944. Den finske fången var intetsägande, en smal och skäggig man i fyrtio - femtioårsåldern som stod en aning hopsjunken. Han pratade inte med mig, och jag riktade mig inte till honom. Heiskanen berättade att fången här i lägret kallas för Kalle. Varför han är här fick jag däremot inte veta. Kanske är han en av inbördeskrigets kommunister som flytt till Sovjet - Ryssland och utger sig för att vara finsk. Vem vet när det gäller sådana där. Däremot fick jag veta att han bor i ett av tälten avsedda för förtroendefångar. Det är något underligt med den här fången. Kalle får röra sig relativt fritt, nyss gnolade han med i en krigsschlager på Lappland- sender- kanalen och gick in i ladugården för att sköta om djuren utan att be om lov. Ingen reagerade. Dessutom såg jag på kvällen hur han fick en extra potatis på tallriken."

Ur Ett land av snö och aska av Petra Rautiainen. Fler smakebitar HÄR