Flickorna Suell

Flickorna Suell är en roman av Annie Åkerhielm. Den skrevs 1920 och tilldrar sig i Malmö. Tekla och Ella Suell är döttrar till änkemannen Thomas Suell. Flickorna är tysta och bleka och strängt religiösa. Fadern tycker att stämningen i hemmet är tråkig och tryckt. På en bjudning träffar han den unga, föräldralösa och levnadsglada Dika Löwenkrona. Hon har motvilligt tagits om hand av en faster, som hela tiden är nervös för vad hon kan tänkas ta sig till. Dika är systrarna Suells raka motsats. Alla håller andan när Thomas Suell gifter sig med Dika. Hon är glad som en lärka och njuter av makens rikedomar. Ella Suell går sin väg och Tekla gör äntligen något som hon kunde ha gjort långt tidigare. Hon blir sjuksköterska i Lund. Här möter hon dr Åkesson som är en skicklig kirurg och trygg bondson. Som naturvetenskapsman möter han Theklas ångest över de själar hon anser gå förlorade utan att ha mött Gud där de ligger i sina sjuksängar. Malmö ställs emot Lund i Teklas värld. Hon längtar efter vattnet. Thomas Suell älskar verkligen sin hustru med en uppoffrande, osjälvisk kärlek. Och Dika ser och förstår äntligen. Släktens gamla tanter är ganska roliga på sitt sätt. Thomas Suell och dr Åkesson är två män att sympatisera med. Men de unga flickorna är alltför mycket av typer för att riktigt leva. Det är som vanligt inget fel på språket men jag tycker att romanen känns aningen daterad. Jag tycker att jag läst flera mycket bättre romaner av Annie Åkerhielm.

Titel: Flickorna Suell
Författare: Annie Åkerhielm 
Förlag: B. Wahlströms bokförlag
Tryckår: 1934
Antal sidor: 270

Mödrar och döttrar

Mödrar och döttrar, roman av Annie Åkerhielm, handlar om två systrar, Viveka Rodendorff och  Elisabet Frevillius och deras båda döttrar Rose - Marie och Gerd. Viveka R och hennes familj bor i Stockholm medan Elisabet är frånskild och bor med sin bror Victor i Österås, en mindre stad med domkyrka . Elisabet har inte sett sin dotter Gerd på femton år. Gerd är gift med Harry Magnell, vars största merit är att han är en god dansör. Rose - Marie, som är ytlig och nöjeslysten, är gift med Uno Kemner som är mera intellektuellt intresserad. Det bär sig inte bättre än att Rose - Marie upptäcker Harrys färdigheter på dansgolvet och hon är van att få det hon vill ha. Familjerna skakas av ungdomarnas beteende. Det är en avgrund mellan generationerna och en klyfta mellan stad och land. Synen på kärleken är starkt förändrad. Sederna är i upplösning. Moderniteten möter konventionen. Hur förhåller sig vänskapen till kärleken? Kan en man och en kvinna vara "bara" vänner. Gerd och Uno K är de bästa vänner och deras gemensamma barn är Unos skådespel. Uno känner sig kallad att resa till Ryssland för att rapportera till Sverige "därför att de demokratiska tankarna med sin masskaraktär möter ett besläktat drag i den ryska folksjälen, ett masstänkande och masskännande som är alldeles främmande för oss individualistiska västerlänningar". Kan Gerd förstå honom? Mödrar och döttrar är en klurig roman som väcker många tankar. Den är skriven 1927; välskriven och intressant; kanske mer resonerande än de romaner jag läst av Annie Åkerhielm tidigare.

Titel: Mödrar och döttrar
Författare: Annie Åkerhielm
Förlag: Albert Bonnier
Tryckår: 1927
Antal sidor: 230

Brudslöjan

I Brudslöjan. En historia om fyra generationer av Annie Åkerhielm är det en gammal brudslöja som är huvudkaraktären. Romanen inleds med att prosten August Johan Montander kallar in sina döttrar i arbetsrummet och läser upp ett brev ifrån en kollega, kyrkoherde Nathanael Isaeus, 51. Isaeus har blivit änkeman och klarar inte sitt hushåll utan en ny fru. Och då kom han att tänka på Montanders båda förtjusande döttrar, Selma och Nanny. Selma är äldst och närmar sig de 30 och det bör vara hon som kommer ifråga. Hon gråter hjärtat ur bröstet. Hon vill inte lämna sin pappa. "Jag tar gubben", säger Nanny karskt.
Och så blir det. Gamla grevinnan Urne på Bjärarp är gudmor till Nanny och skänker henne en gammal fransk spetsslöja, alldeles för fin för en enkel prästdotter att gifta sig i. Nathanael Isaeus ser bra ut och lyckas dölja att det var Selma han tänkt sig. Trots alla olyckskorpars kraxande blir detta resonemangsäktenskap mycket lyckligt. Den här berättelsen får det största utrymmet i romanen. Paret Isaeus/Motanders dotter, Cecilia är en sort för sig. Hon är vacker men fri från allt koketteri. Hon uppvaktas av en godsägare Gyllenstedt, som vore ett utmärkt gifte, men han får nej. Cecilia vill läsa och lära sig för att så småningom bli författare. Hon omfattar en varm och dogmfri kristendom och när hon först möter vetenskapsmannen doktor Erland Schwab kolliderar deras livssyn. Doktor Schwab är ateist. Men gifta blir de. Cecilia i arveslöjan. Förhållandet skaver ibland, men två döttrar föds det, Carola och Madeleine, olika som natt och dag. Carola och hennes mor håller ihop i vått och torrt medan Madeleine tidigt visar att hon vill bort, ut och roa sig. Och hon vill vara rik. Men så lugnar hon tillfälligt ner sig efter en olycklig kärlekshistoria och gifter sig med en obetydlig läroverksadjunkt vid namn Axel Tengelin. Efter fem år föds dottern Ulla och brudslöjans kontinuitet var räddad. Den som läser romanen får se hur det gick med det. Slutet bjuder på en överraskning. Madeleine vandrar vidare genom att skiljas ifrån Axel och gifta in sig med direktör Herner som kan erbjuda henne den rikedom och det mondäna liv hon eftertraktar. Brudslöjan var trevlig läsning. Åkerblom är en duktig berättare. Jag gillar hennes sätt att skildra de olika karaktärerna som finns med i boken. Det förvånade mig lite att ingen av kvinnorna som riskerade att hamna på överblivna kartan eller redan fanns där var särskilt oroade över det. Tidernas förändring avläses i de olika bröllopen.

Titel: Brudslöjan
Författare: Annie Åkerhielm
Tryckår: 1934
Förlag: Albert Bonniers
Antal sidor: 328

Bakom spalterna

Annie Åkerhielms roman från 1933, Bakom spalterna, handlar om några människoöden med anknytning till en tidning, Stockholmsposten. Styrelsen kräver förnyelse och  funderar på att anställa någon som kan arbeta bredvid chefredaktören Graab . Den konservativa Stockholmsposten skulle bli rolig. Den avhållne chefredaktören Graab slutar självmant och lyckas förhandla sig till en hyfsad pension. Moren har gjort sitt; moren kan gå. 1914 års idéer om Tysklands oskuld och oförtjänta martyrskap, Versaillesfredens världsförbrytelse, den lagliga ordningens helgd, och så vidare har varit de värden som hållits högt på Stockholmsposten under Graabs ledning. Efterträdaren Herbert Odell lyckas inte heller så bra. Han måste gå till sin grosshandlarbroder och be om hjälp. Brodern kan skaffa engelska annonsörer mot att England får stöd i tidningens allmänna hållning. Annonskorruption kallas sådant. Graabs dotter, Hjördis, arbetar på tidningen av nödtvång. Alla måste hjälpas åt att försörja familjen. En dag får hon ta hand om riksdagens remissdebatt och sköter det så bra att hon får fortsätta med det och får löneförhöjning. Hjördis gifter sig i all stillhet med sin veke David som vill ägna sig åt konsthistoria. Hjördis syster Alfhild vet att hon inte kan fylla Hjördis plats i hemmet. Tiderna är hårda. Det är ekonomisk kris i hela världen och arbetslösheten är hög. Stat och kommun har slösat. David blir uppsagd och de flyttar till en mindre lägenhet och Hjördis får arbeta mera. Alfhild dras till kommunismen genom sin pojkvän Kurt. Flickorna bror Alf åker till Tyskland en tid och grips av nationalsocialismens råa kraft. 
Annie Åkerhielm kan berätta. Och hon och hennes man Dan Åkerhielm har egna bistra erfarenheter av hur arbetet på en tidningsredaktion kan gå till.  Författaren är också intresserad av och insatt i tillståndet i samhället.

Titel: Bakom rubrikerna
Författare: Annie Åkerhielm
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Tryckår: 1933
Antal sidor: 223

Det kluvna hemmet

I Det kluvna hemmet skildrar Annie Åkerhielm ett gammalt, stadigt äktenskap mellan professor Bo Preston och hans hustru Tora Preston, Tossan kallad. Ormen i paradiset är professorns assistent fröken Paula, fröken von Unstern. Professorn är lång, smal och blond medan hans hustru är mera junonisk, blåögd och brunhårig. Professorn och hans assistent delar intresset för vetenskapen och Tora Preston tycker att de alltid sitter med huvudena ihop och kollationerar logaritmtabeller vid hans skrivbord. När hon ska städa makens skrivbord griper fröken Paula in och förhindrar att något enda papper flyttas.  Tora Preston förstår att hon inte är delaktig. Bo Preston tänker i sitt stilla sinne att Tossan är en god husmor och en bra mamma, men lite dum är hon allt. Och naturligtvis är han inte okänslig för hennes svartsjuka. Tora Preston spelar i sin förtvivlan ett högt spel som hon förlorar. Annie Åkerhielm är en god psykolog och berättare. Stackars Tora Prestons förödmjukelse och sorg känns så äkta. Barnens ställningstagande i föräldrarnas drama vrider om kniven ytterligare. Romanen är skriven 1935, men den känns betydligt modernare. Vissa ordval avslöjar tiden

Fru Fannys son

I Fru Fannys son, 1905,  av Annie Quiding, har fru Fanny gått ur tiden - hon stupade på sin post -  och hennes man Arnold har varit i Indien i femton år. Det blev aldrig av att Fru Fanny återförenades med mannen. Hon hade jämt för många järn i elden. Hennes son, Kurt, har inte haft kontakt med "nya pappan" på fem år. Men nu känner han sig ensam och skriver ett brev till sin "Aldrig förgätne gamle vän!" Arnold Scheffer i Kalkutta svarar med glädje "Min gosse!" Och så är kontakten återupprättad. Kurt skriver halvhjärtat på en avhandling om lippierna. Kurt tycker att hans första plikt är att utveckla sin personlighet; mitt jag är mitt verktyg. Arnold har en annan inställning till livet. Han talar om offer och försakelse. Han tror på Brahman, världssjälen. Arnold har utöver sina uppgifter på universitetet ett arbete om det ariska lynnets och föreställningskretsens inflytande på kristendomens utveckling. Kurt är verkligen i beråd. Han har blivit kär i sin bäste vän Gunnars fästmö, Oleana. Kurt är rik och är verkligen inte beredd att försaka. De diskuterar brevledes och Arnold bjuder Kurt till Indien. På hemmaplan är släkten bekymrad. Kurts moster Eva skriver till Arnold och ber om hjälp. Tant Julia, en gammal kvinnosakskämpe, är den enda som håller det unga paret om ryggen. Hon blir också den som kommer att skriva det ödesdigra brevet som får Arnold att göra slag i saken och åka hem till Sverige. Fru Fannys son är inte fullt så lättläst och omedelbar som Quidings/Åkerhielms tidigare romaner, men det kan kanske bero på den manliga brevväxlingen och synvinkeln. Slutet kommer oväntat och chockartat.

Fru Fanny

1904, medan Annie Åkerhielm fortfarande var Annie Quiding, skrev hon romanen Fru Fanny. Fanny har ett livsintresse vid sidan av familjen och det är kvinnosaken och rösträtt för kvinnor. Fanny är dotter till en förmögen bankdirektör, Gotthard Hein, den personifierade borgarhögfärden. Fanny har varit gift och har i första äktenskapet en son som heter Kurt. Hon gifter om sig med en yngre, vacker tämligen medellös man som dock har doktorerat vid blott 24 års ålder. Arnold ägnar sig åt Rig Veda - studier. Ingen i familjen är särskilt intresserad av hans förehavanden, men svärfar släpper i alla fall till pengar. Fannys syster Eva är gift med Bengt som är adelsman och löjtnant. Svärfars pengar betyder mycket även här. Arnold är en leende, lidelsefri man som vill ha det svalt och fritt omkring sig. Fru Fanny är intensiv och älskar för mycket. De får dottern Etty, som blir dödssjuk medan hennes mamma befinner sig på en kvinnokongress i Köpenhamn. Redan tidigare har sonen Kurt fått uttrycka : Du är igen riktig mamma som Gunnars och Eriks. Men inget biter på Fanny. Hon startar ovanpå allt en tidskrift. Arnold ruvar på sina egna planer och meddelar en vacker dag att han tänker åka till Indien 4 - 5 år. Vill Fanny följa med? Fanny hatar Arnolds arbete. Hon framhåller att hon ju också har en verksamhet hon vill ägna sig åt. "Kasta skräpet över bord", säger Arnold. Kvinnans plats är hos mannen. Hon ska leva mannens liv eller hålla sig ur hans väg. Mannens plikt riktar sig utåt i världen; kvinnans inåt i hemmet. Kvinnorörelsen innebär en rasdegeneration, enligt Arnold. Cyniskt och förhatligt påstående, rasar Fanny. Kvinnorna utvecklas kanske, men männen försämras och blir karaktärssvaga, ömkliga och gosselika, mässar Arnold. Hans åsikter förvånar mig som läsare. Han har utvecklats till en riktig patriak i all stillhet.
Jag vet att fru Fanny sedd med dåtidens glasögon ansågs vara ett angrepp på kvinnorörelsen, men ur min synvinkel uppfattar jag den ungefär tvärtom. Fru Fanny arbetar för  kvinnornas sak - trots en del splittring i leden - och hon trotsar både mannen och familjen i övrigt. Hon tycker att kvinnor kan klara två livsuppgifter på en gång. Den jag kan tycka sitter i kläm i den här välskrivna romanen Fannys son, Kurt Lorin.
Förmodligen kastas det lite ljus över honom i romanen Fru Fannys son från 1905.

Bröderna från Vesseln

"Den kanske mest typiska delen av Småland ligger inom Skånes gräns". Så lyder första meningen i Bröderna från Vesseln av Annie Åkerhielm, 1935. Hon avser förmodlingen Göingebygden i nordöstra Skåne och jämför de magra steniga backarna med slättens feta åkerjord. Närmaste stad är Kristianstad. Boken handlar om två brödrapar. De äldre är bonden Sven Ivarson på Skarvik och hans bror kyrkoherde Magnus Wesselius i Häreboda.  Sven Ivarson har en vacker blond och blåögd dotter, Elfrida, och en mera lätthanterlig son, Ivar. Det andra brödraparet är Wesselius söner, Teodor och Sigfrid. Elfrida är förtjust i Teodor, som hon förmodar ska bli präst och behjälplig sin far. Elfridas far tycker att hon ska gifta sig med en rejäl storbonde i trakten. Elfrida är moderlös och har tagits om han av sin snälla ingifta faster Emilie i prästgården. Hennes farbror är mycket förtjust i henne. De båda delar en gammalkyrklig tro även när det uppstår konflikter med kyrkoherdens söner. Elfridas dröm att gifta sig med en präst är tydlig för alla. Inget går i förstone som hon  - eller någon annan - tänkt sig. Elfrida flyttar till prästgården för att hjälpa sin spröda faster Emilie som har problem med hjärtat. Hon visar sig dock ha en vilja av järn och räds inte att trotsa sin despotiske man, kyrkoherden. Åtminstone inte så länge han inte vet om det. I Bröderna från Vesseln möter vi klasskillnader, generationsmotsättningar, mycket skilda trosuppfattningar och inte minst brytningen mellan gammalt och nytt. Jag tyckte att Bröderna från Vesseln var en direkt spännande spännande bok; lättläst och välskriven. Annie Åkerhielms psykologiska blick är klar och det är inte utan att en kan sympatisera med både den ene och den andre. Nästan.

Norrbys på Borregård

Norrbys på Borregård. En historia från tiden före syndafloden av Annie Åkerhielm, 1929. Illustrerad av Einar Nerman.
Familjen Norrby består av pappa majoren Fritz Norrby i Skånska dragonregementets reserv och mamma majorskan Katharina; sönerna Ove, en charmig ung man och brodern Hans, som är mera tystlåten och grubblande; döttrarna Anne - Sofie, snart 30, Britten som bara är intresserad av lantbruk och så Louise, majorens brorsdotter.  På det gamla minnesrika Vindrup bor baron Mogens Rud och hans egensinniga, ständigt läsande syster Agatha. Den långe, korpulente ryttmästaren Zander och hans hustru född Suell har en liten näpen, bortskämd dotter vid namn Doris. De här personerna träffas ständigt på olika bjudningar och danser. Familjerna på Borregård och Vindrup har anor och traditioner men inga pengar. Zanders har pengar. Anne - Sofie och Mogens är ett par sedan barnsben, men nu bestämmer sig Anne - Sofie för att hon måste gifta sig på ett sätt som gynnar hennes familj. Stackars pappa Norrby är ingen affärsman. Konsul Lunderholm är förmögen och han uppvaktar Anne - Sofie, men han är inte så tilltalande som man. In på scenen kommer disponent Smith, en self - made, nyrik man; så helt olik alla de gamla familjerna. Han kan påminna om Rhett Butler i typen. Det är fart och fläkt omkring John Smith; han reser mycket och tar stora risker i affärer. Här blir det naturligtvis kulturkrockar men John Smith är generös och vänlig och inser att han är en främmande fågel i sammanhanget. Norrbys på Borregård handlar mycket om relationer; om familjer som har förmögenhet och de som inte har det. Anor och traditioner betyder mycket. Mannen ska vara familjens stöttepelare. Flickorna har planer på att utbilda sig till sjuksköterska, läsa på Alnarp eller helt enkelt umgås med Kant och Spinoza i biblioteket. Annie Åkerhielm var samtida med Mathilda Malling och de har en del gemensamt utöver landskapet Skåne.

Barndomsliv och diktning

Lånad bild

1921 gav Sveriges författarföreförening ut en festskrift med titeln Innan vi började. Den tillsammans med en vårfest skulle samla in pengar till stöd åt behövande författare. Tjugosex författare lämnad sina bidrag. En av dem var författarinnan Annie Åkerhielm. Två andra var Sven Hedin och Verner von Heidenstam. Gemensam nämnare: Mer eller mindre uttalade sympatier för nazismen. Men det var det ju ingen som visste något om då.
Annie Åkerhielms far, den visionäre socialdemokraten Nils Herman Quiding, byggde 1874 ett hus åt familjen i Malmö. Tomtpriserna var billiga liksom byggandet. Åt ene hållet hade de almarna på Norra promenaden; på det andra hållet låt järnvägen och kanalen. Alldeles intill låg Petri kyrka. Föräldrarna var båda idealister, men de delade inte själva idealen. Fadern huserade på ovanvåningen och modern och de båda flickorna på första våningen. På övre våningen fanns också ett rum åt en ogift moster. Fadern lät också bygga ett sommarhem på den så kallade gårdejorden mellan Malmö och Arlöv. Huset kom att ligga på de sanka strandängarna mellan järnväg och hav. Det var opraktiskt och fantasifullt men Annie hade en läsplats i körsbärsträdet. I trädgården fanns det flera bord där flickan kunde ha sina manuskript, penna och bläck. Annie älskade solnedgångarna över havet och åskvädren. Hon kom också att älska de skånska bokskogarna, djurlivet, folklivet, lantlivet och herrgårdslivet hos vänner och bekanta. Till barndomsminnena hör också två tvillingmostrar och två originella fastrar. Annie gick aldrig i skolan utan undervisades hemma. Hon hade inga vänner och det berodde nog mycket på hennes blyghet. Den äldre systern, som också hade undervisats hemma, var betydligt mera social. Modern avskydde vardagssysslorna i hemmet men bar sina plågor med jämnmod. Annie Åkerhielm skildrar däremot de små, viktiga opretentiösa göromålen med stor respekt. De är nödvändiga och betydelsefulla. Modern älskade musik och konst och var varmt religiös och en "oförskräckt fritänkerska". Viktor Rydberg var familjeskalden framför andra. Annie Åkerhielm anser att den isolerade uppväxten bidrog till att hennes författarskap blev försenat. Hon tackar Författareföreningen för uppslaget att minnas ursprunget eftersom det är viktigt att komma ihåg. 
Den här berättelsen platsar på nr 1 i Ugglans&Bokens läsutmaning Läs en novell IV Läs en novell som tilldrar sig vid havet.

Innanför vallgraven

Bild:Wikipedia. Annie Åkerhielm 1959

Två adliga systrars livslånga ovänskap om rätten till en gammal herrgård är genomgående tema i  romanen Innanför vallgraven, 1938, av Annie Åkerhielm. Miljön är ett igenvuxet törnrosaslott i Skåne troligen någon gång på 20 - talet. Sjuksköterskan Alma Sundman har blivit bekant med den yngre av systrarna von Dornhausen på Romanäs sanatorium. Hon blir sedan bjuden till törnrosaslottet Ifverum på sin semester och så småningom ber Vera Dornhausen  henne att med hjälp av dagböcker och brev skriva hennes - Veras - biografi. Alma Sundman blir mycket inblandad i familjens angelägenheter. Vera von Dornhausen är lång, aristokratisk, askblond och allmänt färglös. Hon är kylig men "döljer en känslogelé under den frusna ytan". Hon lider av lungsot och problem med nerverna. Den äldre systern, Conradine, är stilig och storslagen och har även en inre resning. Syster Alma inser att det oftast är Conradine som har rätt. Melker, Veras snälle och ganska veke son, är framför allt intresserad av indologi, men både Vera och Conradine önskar att han ska sätta Ifverum på fötter. Hans lilla käcka flickvän, Kurre, inser problemet. Hon är den som skulle kunna rädda Ifverum.  Alma Sundman vinner även Conradines förtroende och får se en bild av hennes ungdoms älskade och utbrister: "Ett vackert, ståtligt huvud," sade jag."Ett verkligt germanskt huvud." Conradine svarar:" Alla de där rasfunderingarna hade vi då inte kommit på ännu; men han var av en gammal god släkt." När Conradine dragit sin sista suck lever Vera upp. Hon renoverar och reparerar på de gamla husen. När hon får veta att Melker och Kurre arrenderat ut hela härligheten återfaller hon i sin gamla bitterhet. Hon sade sig vara Guds styvbarn på jorden. Jag kan tycka att det ligger något i det. Kurre ordnar så att hennes älskade Melker får leva sin dröm i universitetsvärlden. "Var äkta kvinna - och det var hon, trots overall och motorsport - vill att hennes man ska vara något. "
Det gick fort och bra att läsa den här boken. Den osunda vallgraven med alla sumpväxterna som gör folk sjuka symboliserar det som jäser innanför murarna. Murgrönan och kaprifolen som klättrar uppåt väggarna döljer fönstrena och förhindrar insyn och utblick. Intressant att ljämföra Klyftan utan bro från 1923 med Innanför vallgraven från 1938.

Klyftan utan bro

Ur bibliotekets magasin har jag lånat en liten bok i gammalt rött biblioteksband och med gulnat papper. Den heter Klyftan utan bro, 1923, och är skriven av Annie Åkerhielm född Quiding, 1869 - 1956.
Hon skrev massor av romaner , dikter och noveller alltifrån debuten med romanen Hvidehus, 1899. Annie Åkerhielm medverkade också mycket i tidningen Nya Dagligt Allehanda som var tyskvänlig vid tiden för första världskriget och i mitten av trettiotalet. Nils Herman Quiding, Annie Åkerhielms far, beskrivs som utopisk socialist. Hans dotter var däremot konservativ och moraliserande och slutade som renodlad nazist. En kan följa hennes utveckling i romanerna. Hon skrev dessutom en biografi om Hitler. 
Klyftan utan bro tilldrar sig i Frankrike i mitten av 1200 - talet. Katolska kyrkan  jagar s. k. albigensare eller katarer, avfällingar från kyrkan. Det är då den medeltida inkvisitionen bildas. Ingen är riktigt säker på den andre men ibland kan t. ex. språket avslöja. Stridigheterna böljar fram och tillbaka. Kvinnorna vet inte om eller när de får hem sina män. Den vackra, blonda Esclarmonde avvisar den ene friaren efter den andre i väntan på den hon utsett åt sig. Här hittade jag åter ett okänt historiskt skeende och nya begrepp. Landskapet beskrivs fint, tycker jag. Nattliga, kusliga ritter i skogen där månen då och då tittar fram mellan moln och trädtoppar vittnar om författarens inlevelse. 

Titel: Klyftan utan bro
Författare: Annie Åkerhielm
Förlag: Albert Bonniers förlag
Tryckår: 1923
Antal sidor: 224 sidor