Vaggvisa

Natur&Kultur

Jag var tveksam till att läsa den här boken, men efter intervjun med fransk - marockanska författaren Leila Slimani i Babel blev jag intresserad ändå. Vaggvisa är en kuslig historia om ett psykes totala sammanbrott. Paul och Myriam Massé har två små barn, Mila och Adam. Myriam är jurist och känner att hon gärna skulle ta upp sitt arbete igen. En barnsköterska, Louise, anställs efter ett noggrant urvalsförfarande. Egentligen är det Mila som väljer och Louise visar sig vara en skatt. Inom kort har hon fått ordning på den trånga lägenheten och väntar föräldrarna med middagen klar varje dag. Hon leker med barnen och hittar på trevliga saker för dem. Paul och Myriam Massé vet inte till sig av lycka och bekantskapskretsen avundas dem. Louise dröjer sig kvar hos familjen så länge som möjligt om kvällarna och hon är alltid beredd att hoppa in under helgerna. Hennes eget hyresrum ligger i en slummig stadsdel där det inte finns många vita. Hon gör ingenting för att göra det trevligt omkring sig. Louise äktenskap med Jacques var en besvikelse och när han dör efterlämnar han enbart skulder. Dottern Stépanie gav sig iväg  så snart hon kunde och har aldrig hört av sig igen. Under en tid har Louise vistats på sjukhus för affektiva störningar. Louise är en väldigt ensam människa utan något egentligt sammanhang. Leila Slimani skildrar Louise och hennes liv och förhållanden så att läsaren känner hennes ensamhet och saknad in i märgen. Någon enda gång gör hon saker som förvånar familjen. En granne i trappan iakttar också ett märkligt beteende hos Louise. Det franska höghastighetssamhället med människor i karriären som tjänar massor med pengar och ständigt jagar mera kritiseras liksom mödrar som sällan ser sina barn eftersom arbetet upptar all deras tid. Klasskillnaderna är uppenbara liksom skillnaden mellan könen. Det tragiska slutet meddelades redan på romanens första sida precis som i en grekisk tragedi. Elegant och logiskt rullas sedan hela historien som leder fram till katastrofen upp. Louises situation skaver. Som läsare lider en med henne och oroas över vad som händer när barnen Massé inte behöver någon barnsköterska lägre. Jag är inte förvånad över att Leila Slimani fick Goncourtpriset 2016. I höst kommer Sex och lögner ut på svenska också på Natur&Kultur. Den handlar om kvinnor i Marocko där Leila Slimani är uppvuxen. Nu bor hon i Paris. Maria Björkman har översatt Vaggvisa.

Helena

Joaquim Maria Machade de Assis föddes i Rio de Janeiro 1839. Han blev tidigt föräldralös och måste själv försörja sig på olika sätt. Han kom så småningom att hamna på ett tryckeri och där utbildade han sig och steg i graderna. Han led av att han var mulatt. Dessutom stammade han och var epileptiker. Men han hade en fru som delade hans kulturella intressen. Han debuterade som författare 1863 och blev en av den brasilianska romantikens främste företrädare och kallas ibland den brasilianska litteraturens fader. 1876 skrev han romanen Helena, som beskriv som "en incestuöst färgad kärlekshistoria". Jag ställer mig lite frågande till den beskrivningen. Jag tycker att den här klassiska romanen är en pärla. Den tilltalar fortfarande brasilianarna och kommer ständigt i nya upplagor. Däremot är Machado Assis inte så känd utomlands. Helena börjar med kanslirådet Vales frånfälle. När testamentet öppnas visar det sig att det finns en dotter som ingen i familjen känt till. Att kanslirådet varit alltför intresserad av kvinnor är en offentlig hemlighet och något hans vackra hustru väl känt till men valt att vara tyst om. Kanslirådet har föreskrivit att dottern, Helena, som nu är 16 år ska bo med familjen och behandlas som en familjemedlem. Gamla faster Ursula gillar inte arrangemanget, men kanslirådets son Estácio är generös och tycker att Helena ska få del av både familj och arv. Den cyniske doktor Camargo är sedan länge en vän i familjen liksom fader Melchior, kanslirådets kaplan. De båda männen är olika varandra som natt och dag och ställer sig på olika sidor vad det gäller Helena. Planerna är att Estácio ska gifta sig med doktor Camargos dotter Eugénia, men han har ingen brådska. När Estácios vän Mendonca vill gifta sig med Helena har Estácio många invändningar. Det blir många förvecklingar, sorger, tårar, överraskande avslöjanden och alla lider; mer eller mindre; var och en på sitt sätt. Tiden är mitten av 1800 - talet; det är ett patriarkaliskt samhälle. Männen formar kvinnorna. Slavarna finns med som skuggor i bakgrunden. Stilen är lite gammaldags högtidlig men romanen är mycket lättläst och spännande. En blir väldigt gripen och den som är lättrörd bör ha näsdukar till hands. Helena är en blandning av  Greven av Monte Cristo (Alexandre Dumas d.ä.), systrarna Brontë och Gösta Berlings saga. Översättning från portugusiskan av Lars Axelsson, Bokförlaget Pontes 1988.