Visar inlägg med etikett Mot den glittrande snön vid världens ände. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Mot den glittrande snön vid världens ände. Visa alla inlägg

söndag 11 februari 2018

En smakebit på søndag

Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger svarar för En smakebit på søndag, en läsutmaning som går ut på att vi bjuder varandra på en smakebit av det vi just läser. Utan spoilers, förstås.

Bazar förlag
"Miss Evelyn var ovanligt tråkigt sällskap eftersom hon blev distraherad av alla stiligt klädda män och inte var särskilt intresserad av att konversera mig, förutom för att fråga om den ene eller den andre herrens namn och civilstatus. Jag var föga behjälplig, och hon övergav mig strax. Mr Tillman föresatte sig att ägna återstoden av kvällen åt att uppvakta henne, och även om jag är säker på att hon hade siktet inställt på att hon har siktet inställt på någon betydligt högre i rang än en sergeant i armén, verkade hon farligt förtjust. Jag tvivlar på att general Haywood skulle gå med på ett sådant giftermål åt sin brorsdotter."  Från sidan 39 i Mot den glittrande snön vid världens ände av Eowyn Ivey.
Fler smakebitar HÄR

söndag 21 januari 2018

En smakebit på søndag



Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger vikarierar på läsutmaningen En smakebit på søndag. Den går ut på att vi delar med oss av det vi just läser utan att avslöja något väsentligt.
" Jag vet inte vad klockan är. Mitt i natten? Morgondagen kanske redan är här. Jag kan inte se mina ord men skriver så gott det går i månskenet för att nedteckna mina första tankar. I morgon bittida kanske jag avfärdar det hela som nonsens, men just nu är jag lite skärrad. Jag steg nyss upp och lämnade tältet för att uträtta mina behov. I och med månskenet brydde jag mig inte om att tända någon lykta. - Det enda som hördes var havet som sköljde upp på staranden. - När jag återvände till tältet hörde jag något som prasslade ovanför mig. - Jag förväntade mig att se något djur, kanske en uggla på en gren, men det var den gamla eyakindianen som satt upp i granen. Hans ansikte låg i skugga men jag kände igen honom på den spensliga kroppen och den höga svarta hattenpå huvudet. Månskenet skimrade över de märkliga smyckena han alltid bar runt halsen." från sidan 15 i Mot den glittrande snön vid världens ände av Eowyn Ivey. Översättning av Johanna Svartström. Bazar förlag.
Fler smakebitar HÄR