Fjärilen och stridsvagnen

Madrid har varit belägrat i två år. Gatorna är översållade av lera och splitter. Alla är trötta, hungriga och överretade. En man i läderrock är på väg hem från censurbyrån och slinker in på baren Chicote för en snabbdrink för att komma undan regnet. Där är smockfullt med folk, mestadels andra män i läderrockar. De sjunger; ljudnivån är hög och cigarettröken tät. Mannen, som är författare, får en stol och slår sig ner vid ett bord tillsammans med en skvallrig tysk, som arbetar vid censuren. En ful storväxt kvinna - "livet är mycket kort och fula kvinnor är mycket långa" - och hennes manliga sällskap slår sig ner vid samma bord och alla bommar cigaretter av författaren . Efter en stund kommer en civilklädd man in i baren, valsar runt mellan borden och börjar skjuta med en vattenpistol på kyparna som hövligt ber honom sluta. Det gör han inte. Tre handfasta män slår honom över munnen och kastar ut honom och vattenpistolen på gatan. Men den blodige mannen kommer idiotiskt nog in i baren igen och så går det som det går. Våldet ligger tätt under ytan och det ena ger det andra. Nästa dag talar barägaren med författaren om mannen med vattenpistolen och liknar honom vid en fladdrande fjäril; " - den missförstådda glädjen som kommer i kontakt med det dödsallvar som alltid finns här".  Han hittar på titeln Fjärilen och stridsvagnen åt författaren och är mycket nöjd med den. Han tycker att det är underbart att han sitter där tillsammans med en författare och skapar litteratur. Jag ser mannen med vattenpistolen som en symbol för Madrid och motståndsrörelsen. Mannen visar sig ha ett syndikatskort i fickan. Stridsvagnen symboliserar naturligtvis spanska inbördeskriget eller vilket krig som helst. Miljön är väldigt macho och brutal. En slår först och frågar sedan. Eller inte alls. Redan i första meningen får en onda aningar "censurbyrån". Och alla dessa läderrockar, den flödande katalanska spriten och bristen på kvinnor och civilister.
Ur "I vår tid", (Bonniers 1967), översättning Mårten Edlund och Thorsten Jonsson. Fjärilen och stridsvagnen passar in på plats nr 38 i Ugglan&Bokens läsutmaning Läs en novell II Läs en novell med något som kan flyga i titeln.

Ny radioföljetong

Ny radioföljetong börjar på onsdag 31 maj kl 11.35 i P1: Den gamle och havet av Ernest Hemingway.  Inläsare: Lars Väringer. Nyöversättning: Christian Ekvall

The Sun also rises

Alldeles i dagarna kommer det ut en ny upplaga av klassikern The Sun also rises innehållande tidigare ej publicerat material, skriver New York Times. Hemingways debutroman kom ut 1926; på svenska inte förrän 1947. Det som nu kommer med är det inledningskapitel som Ernest Hemingway valde att lyfta ut och som började med orden:  "Detta är en roman om en kvinna". Och så följer ett kapitel om en av romanens huvudpersoner, Lady Brett Ashley. 
Vi följer paret Ashley och Jack Barnes från 20-talets vilda nattliv i Paris till tjurfäktningsarenor i Spanien, "... a truly gripping story, told in lean, hard, athletic prose" (The New York Times). Hemingway sade själv att debutromanen var det svåraste han någonsin skrivit med alla strykningar, omarbetningar och prövade och förkastade titlar. I nyutgivningen finns ett förord av Patrick Hemingway, den ende av Hemingways tre söner som fortfarande finns i livet. Han föddes 1928 under Hemingways andra äktenskap med modeskribenten Pauline Pfeiffer. Dessutom har sonsonen Sean Hemingway (son till Gregory Hemingway) skrivit ett nytt förord.Kanske är det dags för omläsning? Och solen har sin gång innehåller stoff från författarens eget liv, men den ska inte läsas självbiografiskt. Romanen filmades 1957 med Ava Gardner och Erroll Flynn i huvudrollerna. Hemingways äktenskap - det första-  med Hadley Richardson skildras i romanen ÅREN I PARIS Paula McLain; ingen storslagen roman men den fungerar ändå som en påminnelse om Hemingway. Det gjorde också den uschliga filmen Hemingway & Gellhorn som visades i TV i måndags. Den handlade om spanska inbördeskriget och krigskorrespondenterna Hemingway och Martha Gellhorn, deras kärlekshistoria och korta äktenskap, Hemingways tredje. Det fjärde äktenskapet med Mary Welsh Hemingway blev det sista och längsta. Det varade hela 15 år och blev på slutet mycket dramatiskt.

Hadley Richardson och hennes man

1921 gifter sig journalisten och den blivande författaren Ernest Hemingway och Hadley Richardson. Hon är åtta år äldre än han och en helt annan typ av människa, vilket var precis vad han behövde. Ernest Hemingway sökte beröm och erkännande under hela sitt liv. Den dominanta modern anklagas mer eller mindre direkt för att ha förstört hela familjen. Fadern och tre barn tog sitt liv. När Ernest skickade sin först utgivna bok till dem, In our Time, fick han den tillbaka med en uppmaning att återkomma när han skrivit något mindre ogudaktigt. Paula McLain har skildrat Hemingways och Hadley Richardsons korta äktenskap i boken Åren i Paris.  (Översättning: Isa Lybeck, Albert Bonniers Förlag 2013).Trots att man vet utgången av det hela tillför den här romanen mycket. Den berättas i jag - form och det är Hadley som berättar. Hon är sund och robust och vet att hålla sin vacklande man under armarna såväl fysiskt som psykiskt. De är mycket förälskade och man kan beundra Hadleys sätt att smälta in i Hemingways umgängeskretsar med cigaretter, sprit och förbjudna droger på caféerna i Paris.  Hon sticker ut - det vet hon - och många av vännerna välkomnar det. Ekonomin haltar redan från början och jag undrar hela tiden hur de har råd att göra alla sina resor. De åker på skidsemestrar; de åker på tjurfäktningar; de åker till Toronto och föder barn (John Hadley Nicanor; 1923) och hem till Paris igen. Många av deras vänner är stenrika och generösa, men Hemingway avskyr att ta emot hjälp. En väninna erbjuder Hadley sina avlagda klänningar, men Hadley tvingas tacka nej. De har hemhjälp och barnpassning och trots att Hadley är en engagerad moder hindrar det inte att hon lämnar barnet i dagar för att åka med sin man på skidsemester. De årliga tjurfäktningarna är ett måste för en karlakarl som Ernest Hemingway. Hadley åser som gravid sin första tjurfäktning utan att blinka. Boxning är en annan av Hemingways favoritsporter liksom hästkapplöpning. Hans skrivarvåndor skildras empatiskt och trovärdigt. Han får ingenting gratis. Gertrud Stein och Ezra Pound ger råd om det som senare blir Hemingways speciella isbergsteknik med korta meningar och det mesta under ytan. Hemingway avundas sin mera framgångsrike författarvän Scott Fitzgerald och avskyr hans galna hustru, Zelda. Åren i Paris är en bra tidsskildring av livet i konstnärskretsar i Paris i början av 20 - talet. Det är den förlorade generationens och Den store Gatsbys tid. Triangeldramerna är många bland vännerna men paret Hemingways äktenskap betraktas som något orubbligt.
När det då står klart att så kanske inte är fallet är det som bäddat för att ta parti för den ene eller den andra. Men så blir det inte. Man lider med dem båda. Man inser var skon skaver och att det är något som vuxit fram. Jag tycker att det är skickligt gjort av Laura McLain.
Under en tid i ungdomen var jag oerhört förtjust i Hemingway och läste en hel del. Kanske dags att läsa om? Den som spar hon har sina gamla Penguin - pocketar kvar. Med gloskrafs och allt.

Kaosutmaning 2.0

Ett sammanträffande

Av en ren händelse hamnade jag i filmen Midnight in Paris på någon kanal igår.  Jag fastnade för att någon sade Hemingway. Och minsann. In kommer Zelda och Scott Fitzgerald, Cole Porter, Gaugain, TS Eliot och Dali. Alla flockas de omkring Gertrude Stein. (Klokt av dem.). Kathy Bates är magnifik i rollen som Gertrude Stein.

Filmen är gjord av Woody Allen 2011. Eftersom han nöjer sig med att förekomma bakom kameran är filmen riktigt bra; en underhållande bagatell.

Gil Pender (Woody Allens alter ego) är en ung evigt pratande man som hoppas bli författare. Han befinner sig i Paris med sin rika fästmö och hennes föräldrar.  Den blonda bortskämda fästmön och Gil förväntas gifta sig inom kort.

Eftersom Åren i Paris av Paula McLain är nästa bok i vår läsecirkel tyckte jag att det var roligt att ha sett filmen. Åren i Paris handlar om Hemingway och hans första hustru Hadley. Hon finns inte med i Midnight in Paris, men miljön och tiden är ju där. Sedan kan man ju fylla på med Hemingways egen version A movable Feast om man vill.