1926 debuterade journalisten Ernest Hemingway med romanen Och solen har sin gång; en fantastisk debut måste man säga. Han var då 27 år. Året efter skilde han sig från första hustrun, Hadley Richardson, för att genast börja sitt liv tillsamman med gemensamma väninnan Pauline Pfeiffer. Skrivandet var han diciplinerad med antingen det gällde tidningsartiklar eller det egna skönlitterära. Har han bara en bra mening kan han utgå ifrån den. Han litar på sin skrivförmåga. Romanerna ligger alltid nära självbiografin tillstår han. I Och solen har sin gång följer en författarens alter ego amerikanen Jake (Jakob) Barnes och hans entourage i Paris. De flesta saknar sysselsättning. De rör sig mellan barer, kafeer och olika matställen. De dricker kopiösa mängder av whisky, pernod och champagne. Somliga har krigsskador på ena eller andra sättet; Jake också. När jag först läste den här boken var jag mycket ung och undrade mycket vari den där skadan bestod. Jag anade väl. Och så var det. Lady Brett Ashley är den vackra kvinnliga medelpunkten i gänget. Förebild är Duff från Skottland. Brett och Duffy har androgynta namn och röker och dricker som någonsin en karl. Brett har en ful maskulin filthatt men uppfattas likväl som vacker och elegant. Alla männen faller som käglor omkring henne. Värst drabbad är juden Robert Cohn. Han står utanför gänget och det fälls ganska råa och inte sällan antisemitiska omdömen om honom. Nu bestämmer sig Bill Gorton och Jake sig för att åka till Spanien och fiska och sedan åka direkt till fiestan i Pamplona. Jake har beställt rum och ordnat biljetter till tjurarnas ankomst och till själva tjurfäktningen. Brett ber att få följa med tillsammans med sin fästman Mike Campbell. Hon ska snart skiljas från sin man med titeln. Miljöbeskrivningen under vandringarna och taxifärderna i Paris gör staden levande. Naturen i de spanska bergen under fisketuren beskrivs så en tycker att en är med på fiskafänget. Det är öring som gäller och de fiskar både med agn och fluga. Man får en tydlig bild av hur manlig vänskap ser ut. Det pratas inte så mycket ; män är med varandra. Ibland klipper de till varandra i fyllan och villan men faller sedan gråtande i varandras armar och ber om ursäkt. Stämningen under veckan som fiestan pågår är väldigt speciell och beskrivs väl. Hemingway är vad som kallas en aficionado. Han kan det det där med tjurfäktning som han betraktar som en konst. Tjurfäktningen kan ses som en metafor för hans skrivande liksom sedare kampen med den stora fisken i romanen Den gamle och havet som han sedan fick Nobelpriset för. Hemingway kunde vara charmerande men han kunde också vara direkt oförskämd mot människor som hjälpt honom i nödlägen. Han avskydde att stå i skuld. Fruarna hade det inte lätt heller. Innan Hemingway begärde skilsmässa hade han försäkrat sig om nästa kvinnliga sällskap. En människa svek han dock aldrig och det var lady Brett Ashley. När hon kallade kom han. Myckt kan sägas om honom men ingen kan förneka att 1954 års mottagare av Nobelpriset i litteraturvar en stor och betydelsefull författare. Och jag känner att fascinationen jag kände i unga år finns kvar.
Titel: Och solen har sin gång
Författare: Ernest Hemingway
Översättare: Christian Ekvall
Förlag: Bakhåll
Tryckår: 2012
Antal sidor: 270
Inlägg
