Ny radioföljetong

Sveriges Radio: " Pojken Mohammed, Momo kallad, växer upp i Belleville under den tid då stadsdelen var centrum för droghandel och prostitution. Han bor hos den åldrande madame Rosa, en judinna som överlevt Auschwitz och som tidigare arbetat som prostituerad.

Émile Ajar var en pseudonym för den kände författaren Romain Gary vilket avslöjades först efter han tagit sitt liv 1980. Romain Gary hade haft stora framgångar som bland annat författare till den självbiografiska "Löfte i gryningen" men hade enligt egen utsago ”tröttnat på sig själv” och hittade på ett nytt författarnamn. "Med livet framför sig" tilldelades omedelbart det prestigefyllda Goncourt-priset, som Gary redan på 50-talet även fått för romanen "Himlens rötter".

Johan Ulveson, född 1954, är skådespelare och komiker med en lång rad roller för film, tv och teater bakom sig.

"Med livet framför sig" är en repris från 1985."

Tillgänglig tom 11/12 2023

Av: Émile Ajar

Översättning: Bengt Söderbergh

Uppläsning: Johan Ulveson

Omaka par

Momo - arabisk, muselmansk pojke utan datummärkning och madam Rosa, judinna och före detta prostituerad som passerat bäst-före-datum med god marginal, lever i symbios i den invandrartäta stadsdelen Belleville sex trappor upp i ett hyreshus. Det är Momo som berättar på ett mycket personligt sätt med en blandning av barnslig naivitet och cynism.
De är ett mycket omaka par, den unge pojken och den bedagade skönheten som långsamt glider utför i tilltagande sjukdom.
Momo blir alltmer vårdare. Kvarterets brokiga klientel stöttar. Det finns mycken värme och medmänsklighet omkring Momo och Rosa. De lever i ett eget samhälle i det franska samhället.
Den gamle doktor Katz måste då och då bäras uppför de sex trapporna för att undersöka madam Rosa och han förordar sjukhus. Rosa och Momo föredrar eutanasi.
Monsieur Hamil, f. d. matthandlare, framlever sitt allt blindare liv med en Bok av Victor Hugo i handen. Han har varit en sorts mentor för Momo, som inte heller glömmer bort honom.
Det är gripande och tragiskt; roligt och absurdt. Och samhällskritiskt.
Momo strör aforismer omkring sig; madam Rosa är ibland stötande levnadsglad och tillsammans är de ett oslagbart par som älskar varandra så mycket..
Inte förvånande alls att Émile Ajar fick Goncourtpriset för Med livet framför sig.

Detta pris kan man bara få en gång, men Romain Kassef hade redan fått det för Himlens rötter och då under namnet Romain Gary.

Samme Romain Gary som skrev biografin LÖFTE I GRYNINGEN

(A Room of my own 2010-08-04), som också handlar om kärleken mellan en ung man och en mogen kvinna, denna gång mor och son. Porträttet av modern är suveränt, även om förhållandet var något komplicerat.
Milt uttryckt.

Med dramatisk humor och öm ironi

Sommarens omläsning:
Löfte i gryningen av Romain Gary (eller Romain Kacew som han egentligen hette), född i Moskva 1914; död för egen hand i Paris 1980.
Liggande på stranden i Big Sur i sällskap med ett antal sälar tänker författaren tillbaka på sitt händelserika liv från det att han som flykting kom från Moskva till Frankrike.
Modern, madame Kacew, "... en himmelsk projektion av det mänskliga mått- och viktsystemet..." är en dramatisk ( för att inte säga melodramatisk), viljestark och fantasifull kvinna av judisk börd. Hon är ensamförsörjare och skyr inga medel i sin strävan att hålla sonen skadelös. Hon är också mycket äregirig å sonens vägnar och han å sin sida lever för att uppfylla hennes önskningar. Alltså försöker han bli sångare, pianist, dansare, diplomat och författare. En del därav lyckas han bevisligen med så väl att han så småningom får Goncourtpriset två gånger ( för Himmelens rötter och Med livet framför sig under pseudonymen Emile Ajar). Olyckligtvis är modern redan död då.
Mor och son hyser en lika omåttlig som ömsesidig beundran för varandra. Därför blir man förvånad när hon ivrigt förespråkar hans deltagande i kriget. Inte heller tycker hon att det är fel att han duellerar. Både Lermontov och Pusjkin blev ju dödade i dueller!
Båda är utrustade med ett välutvecklat sinne för överdrifter och ingen av dem ger någonsin upp.
Så småningom byter Romain Kacew barndomens trygga nattkärl mot flygarens läderjacka "utan vilken han känner sig ganska ensam". Han blir en framgångsrik stridsflygare och är soldat i sju år och tilldelas bland annat Befrielsekorset av general de Gaulle.
Men det är mamma som drar det längsta strået...
Det är rörande, upprörande och humoristiskt; skrivet med självironi och distans.
Porträttet av modern är kärleksfullt (nja, kanske inte riktigt alltid) och mycket färgstarkt. Romain Garys vindlande vägar mot berömmelse erbjöd både motgångar och förödmjukelser men han kämpade oförfärat; buren av moderns obändiga energi, fördomsfria metoder och egentligen alldeles orimliga förhoppningar.