Andra delen av Sagan om klanen Otori av Lian Hearn har titeln På kudde av gräs. Otori Sigeru har lämnat över stafetten till sin adoptivson Takeo, som nu drivs av sin vilja att hämnas mordet på Sigeru och kärleken till den vackra Kaede. Takeo måste dock lämna Kaede för att Släktet kallar på honom. Släktet är mäktigare än någon klan och Takeo måste lyda. En avskyvärd, förnedrande utbildning vidtar. Takeos största svaghet är hans medkänsla. Den unge man som ska trimma Takeo är också hans rival på mer än ett område. Tillsammans ger de sig ut på ett uppdrag. Allt ställs på sin spets. Takeo avviker. Han vill inte veta av Släktet eller deras metoder mera, trots att han vet att han ständigt löper risken att lönnmördas. Men han tänker återta sitt rättmätiga arv och om möjligt skaffa sig vetskap om Kaedes öde. En mängd olyckliga omständigheter har gjort att hon blivit tvungen att bita i det sura äpplet och åka hem till sin galne far och sina små systrar. Gravid - dessutom. Ett totalt förfall möter henne. Hon beslutar att ta rodret trots faderns envisa motstånd. Hon bryter mot alla regler. Takeo är också ganska okonventionell i sitt sätt att leva. Han tänker ta sig till sin adoptivfaders grav och vila upp sig hos munkarna i klostret Terayama. Under svåra umbäranden tar han sig fram till sitt mål strax innan allt bäddas in i snö och gör alla stigar omöjliga att följa. Många känner igen honom trots att han försöker välja hemliga vägar. De betraktar honom som någon sorts frälsare undan svält, kaos och grymma herrar. Och han inser att hans adoptivfar fått gudomlig status.
Lian Hearns roman är välskriven och fängslande. Det märks att hon är väl förtrogen med japanska seder och bruk. Man vispar téet och ljudet av klädesstampen betyder att hösten kommit. Träkolsbrännarna har portabla ugnar. Och jag gillar hennes hennes målande naturbeskrivningar av blommor, träd, fåglar, sorlande bäckar, snölandskap, grå moln som ligger lägre än bergen Takeo vandrar omkring i. Nu - raskt över till del tre Under lysande måne.
Inlägg
