Morgonstjärnan

Tio år efter den autofiktiva serien Min kamp 1 - 6 kommer Karl Ove Knausgård med en fet fiktiv roman med titeln Morgonstjärnan. Morgonstjärnan som kan symbolisera både Djävulen och Kristus och finns omnämnd i Jesajas bok och Uppenbarelseboken. När Morgonstjärnan var utskriven omfattade  den 666 sidor. Alldeles som av en händelse. Upprinnelsen till Morgonstjärnan var att KOK skulle skriva en kriminalroman. Och så skulle han skriva libretto till Peer Gynt och där träffade han på den goda Solveig som blev sjuksköterskan Solveig i Morgonstjärnan; en i kören av röster i kollektivromanen. De viktigaste personerna som får ett eller två kapitel var är nio stycken. Ibland har de beröringspunkter med varandra; ibland inte. Allt tilldrar sig under ett par ovanligt heta augustidagar omkring Bergen i Norge. Litteraturprofessorn Arnes hustru Tove hamnar på psyket inför ögonen på parets skrämda barn. Gode vännen Egil, som filosoferar om döden och de döda, hjälper Arne i krisläget. Unge Emil arbetar på en förskola, någon är undersköterska, en annan läkare, Katherine är präst och umgås med tankar på skilsmässa, men det är inget hon berättat för maken. Över allt och alla lyser så den ominösa Morgonstjärnan som det finns många teorier om. Djuren beter sig underligt; rävar och grävlingar frångår sina vanor. I Morgonstjärnan förekommer många barn. Och föräldrar av mycket skilda slag. Författaren har definitivt sina sympatier hos barnen. Jag var väldigt förtjust i Om våren som KOK skrev till sin dotter med början redan när hon låg i sin mammas mage. Hans känsla för naturen hör också till det jag gillar med KOK. Och hans känsla för det vardagliga, det lilla. Han får med sig sin läsare på en gång. Utan att en direkt märker det är en indragen i den värld han skildrar. Och jag kan tycka efter avslutad läsning av Morgonstjärnan att det verkligen behövs en fortsättning; ett liv efter detta för de nio huvudpersonerna.

En smakebit på søndag

"När jag var liten var juli min älsklingsmånad. Det var inte så konstigt, det är ju den barnsligaste och enklaste månaden, med sina långa dagar fulla av ljus och värme. När jag blev tonåring var det hösten jag tyckte om, mörkret och regnet, kanske för att det tillförde livet ett allvar som jag fann romantiskt och kunde hävda mig emot. Barndomen var tiden att springa omkring och bara finnas, ungdomen var upptäckten av dödens underliga sötma. Nu var det augusti jag tyckte bäst om. Det var väl heller inte så konstigt; jag befann mig mitt i livet, på den plats i tiden där mycket fullbordas, i det sakta växande överflödets stagnation, ögonblicket innan det börjar tömmas och klinga ut i ett lika långsamt förfall. Åh, augusti med ditt mörker och din värme, dina söta plommon och ditt gulbrända gräs! Åh, augusti med dina dödsmärkta fjärilar och sockergalna getingar!" Från sidan 14 i Morgonstjärnan av Karl Ove Knausgård.

Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar av det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Den här veckan är det Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten som håller i trådarna. Fler smakebitar HÄR

Vi läser nr 5 oktober - november

Det nya numret av Vi läser innehåller flera intressanta artiklar; bland annat en rejäl intervju med Karl Ove Knausgård som numera bor i London med ny fru, nytt barn och sina fyra barn ifrån äktenskapet med Linda Boström Knausgård. Intervjun är gjord av den finlandssvenske journalisten Philip Teir och påbörjades redan 2009. I år fullföljdes intervjun i samband med att Karl Ove Knausgård var i Sverige för att ta emot lilla Nobelpriset, det vill säga akademiens nordiska pris. 
Matilda Gustavsson, DN - journalisten, som berättade om de aderton kvinnor som anklagade kulturprofilen Jean - Claude Arnault för övergrepp får en omfattande presentation av Josefin Olevik. Matilda Gustavsson talar om makten i kulturvärlden. "Makten är osynlig i den här världen och strukturen fördold", säger hon. Matilda Gustavsson är nu aktuell med boken Klubben som kommer ut i november.
2016 tilldelades Han Kang Bookerpriset för boken Vegetarianen. Hon föddes för 48 år sedan i Gwangju i Sydkorea. Hon har också skrivit Levande och döda och är nu aktuell med romanen Den vita boken. Intervjun är gjord av den Patrik Lundberg som debuterade 2013 med romanen Gul utanpå.
Författaren Patrik Svensson som gjort succé med essäsamlingen Ålevangeliet skriver ern artikel om klimatkrisen med titeln Tyst höst. Han slår ett slag för skönlitteraturen och dess förmåga att skapa känsla och förståelse ; empati och förundran inför det som är främmande för oss och för liv som inte är vårt eget. Vidare tar han upp Rachel Carsons författarskap.
Ett ovanligt fylligt nummer av Vi läser, tycker jag.

Ur Min kamp. 2

Det var antagligen på Hallens Antikvariat på Tegnérgatan 17 i Stockholm som Karl  Ove Knausgård
slank in när Vanja ändå somnat i vagnen.
Han är ganska uttråkad av barnpassning när den första hänförelsen över barnet lagt sig.
Och att gå på rytmik för barn på biblioteket är rena frontalangreppet på hans manlighet!
Karl Ove  ville göra helt andra saker med den vackra ledaren som lagt de eleganta benen i kors och knäpper på gitarren. (Han grälar på sig, men det hjälper inte.)
Nu är han i alla fall på antikvariatet och detta är vad han köper:

Hammershøi av Poul Vad               

Delacroix dagböcker             

Galilei, Breven om solfläckarna  

En fotobok om Per Maning    

En bok om William Turner   

Och Ådahl, Orientalismen i  svensk konst 

I två påsar.

Pris: 1 530 kr      Avdragsgillt.   

                           

Nu är det Karl Ove och jag. Länge

Jag måste säga att jag varit skeptisk mot Karl Ove Knausgård och hans självbiografiska romanprojekt i sex delar och ca 2 500 sidor och därtill med den tvivelaktiga titeln Min kamp.
Självupptagen, medelålders mansperson i avsaknad av distans, tänkte jag.
Det var dessutom väldigt lätt att bli helt fed up. Karl Ove Knausgård var under en tid på var mans läppar; det pratades och det skrevs; det intervjuades.
Så bar det sig inte bättre än att vi ska läsa Min kamp 1 i läsecirkeln.
Och då ges ju ingen pardon. Alltså sätter jag igång. Utan större entusiasm ska erkännas. Jag anslår ordentligt med tid.
Och - vad händer. Jag fastnar. Direkt, totalt och handlöst.
Jag läser helt fascinerad och förtjust. Det är svårt att släppa boken.
Knausgård har en fantastisk förmåga att elegent glida mellan tidsplanen, göra utvikningar i tid och rum och alltid återknyta exakt där han lämnade.
Hans har ett skarpt sinne för detaljer och tar in allt och alla i omgivningen.
Man känner sig delaktig och närvarande. Och han förefaller vara fullständigt sanningsenlig och öppen.
Karl Ove Knausgård börjar sin berättelse i Malmö där han då bor med sin andra
hustru Linda. Han tar oss till barndomshemmet i Tromøya vidare till det första egna boendet i Bergen, Stockholm och åter till barndomshemmet för att begrava fadern; Yngves (den äldre broderns) och Karl Oves gemensamme fiende. 
Men vem var fadern?
Varför slutade han sina dagar i misär och alkoholism? Och vad hette han?
Min kamp del 2 väntar. Och alla de andra delarna. Det känns som om jag börjat
lägga ett pussel med väldigt många bitar.