Dagens kulturella VM - spaning - Nigeria

Nigeria är det land i Afrika som enligt O läst flest böcker ifrån. Det kan jag instämma i. Achebe, Cimamanda Ngozi Adichie, Adébayo, Cole har jag också läst. Bästa av dem alla är tveklöst Chimamanda Ngozi Adichie med En halv gul sol.  

Landguiden Utrikespolitiska institutet: Nigeria är känt för masker och andra snideriarbeten i trä och elfenben. Landets olika folkgrupper har muntliga traditioner av dikt, sång och sagor. Vad gäller engelskspråkig litteratur är Nigeria, vid sidan av Sydafrika, ledande i Afrika.
Sefi Atta föddes i Lagos och har skrivit debutromanen Allt gott ska komma dig till del samt ett par andra romaner och novellsamlingar. Attas far var av okenefolket och hennes mor  yoruba. Hon gick på internatskola i England och arbetade under en tid som revisor i London. Hon har fått en rad litterära priser, bl. a. det allra första Wole Soyinka - priset.

Fiskarmännen av Chigozie Obioma tilldrar sig i västra Nigeria. Benjamins familj består av far, mor och sex barn. Fadern arbetar på Nigerias Centralbank och familjen har det relativt bra. Men tillvaron är osäker; läget är spänt mellan de norra delarna av landet där de flesta är muslimer och de västra delarna där de flesta är kristna. Det officiella språket är engelska men annars är det igbo och yoruba som gäller. Själva språket skapar spänningar.  Våldet är aldrig långt borta. Författaren har Chinua Achebe som förebild             

Författaren och feministen Buchi Emecheta föddes 1944 i Lagos. Båda hennes föräldrar dog och Emecheta gifte sig mycket tidigt med en barndomsvän. Vid 17 var hon mor och försörjde sin studerande man och familjen med sitt arbete som biblioteksassistent. Familjen flyttade till London och Emecheta bröt upp ifrån  äktenskapet och började studera sociologi. 1974 kom debutromanen.Hennes romaner handlar ofta om kvinnors och barns förhållanden. Andra klassens medborgare handlar om igboflickan Adah och är till tre fjärdedelar självbiografisk enligt författaren själv.

Fiskarmännen

Benjamin är nio år när den här berättelsen, Fiskarmännen,  tar sin början. Han har fem syskon; tre äldre bröder, en yngre och familjens minsting som är en flicka. De bor i staden Akure i västra Nigeria. Fadern arbetar på Nigerias Centralbank och familjen är förhållandevis välbeställd. Fadern har högtflygande planer för sina söner. De ska bli piloter, läkare och professorer. Vi befinner oss på 1990 - talet. Tillvaron är osäker; läget är spänt mellan de norra delarna av landet där de flesta är muslimer och de västra delarna där de flesta är kristna. Det officiella språket är engelska men annars är det igbo och yoruba som gäller. Själva språket skapar spänningar.  Våldet är aldrig långt borta. I Benjamins familj får bröderna stryk av faderns flätade piskor. På gatan lynchas en tjuv på det grymmaste sätt. Livet i familjen speglar samhället i stort. Fadern blir förflyttad till en avlägsen ort och får lämna familjen i hustruns vård. Ganska snart befinner sig disciplinen på nollpunkten. Pojkarna är strängeligen förbjudna att gå till den den smutsiga, farliga floden Omi - Ala, där också en gudom sägs har sin hemvist. Naturligtvis är det just dit de går och det blir början till det som nästan blir slutet för familjen. Vid floden möter de en galen man som uttalar en profetia som kommer att bringa mycken olycka över familjen över lång tid. Jag har en känsla av att Benjamins familj symboliserar utvecklingen i Nigeria med inbördeskrig och slitningar mellan olika grupper. Författaren, Chigozie Obioma, har inte helt överraskande Chinua Achebe som sin förebild. Allt går sönder nämns ett par gånger. Bibelberättelser och inhemska foksagor; Shakespeare och grekiska tragedier är andra litterära influenser. Fiskarmännen är Obiomas debutroman. Den har väckt uppmärksamhet världen över och nominerades 2015 till Bookerpriset. Översättare är Ninni Holmqvist. Ordfront förlag

En smakebit på søndag

Marie på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten administrerar läsutmaningen En smakebit på søndag. Den går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar av det vi just läser. Enda regeln: No spoilers!

"Vi var fiskare: Mina bröder och jag blev fiskare i januari 1966 efter att vår far hade flyttat ifrån Akure, en stad i västra Nigeria där vi hade bott tillsammans i hela vårt liv. Första veckan i november föregående år hade hans arbetsgivare, Nigerias centralbank, omplacerat honom till en av dess filialer i Yola - en stad i

norr som låg på ett kamelavstånd om mer än tusen kilometer från Akure.  Jag minns kvällen - det var en fredag - då far kom hem med sitt brev om förflyttning. Den kvällen och hela lördagen konfererade mor och far viskande som tempelpräster. När söndagsmorgonen kom var mor en helt annan människa. Hon rörde sig som en våt mus och gick omkring i huset med bortvänd blick. Hon gick inte till kyrkan den dagen, utan stannade hemma och tvättade och strök en hög av fars kläder, hela tiden med ett mörkt och otillgängligt uttryck i ansiktet."
Från sidan 9 i Fiskarmännen av Chigozie Obioma i översättning av Ninni Holmqvist. Ordfront förlag 2016. Fler smakebitar HÄR.