Visar inlägg med etikett Kriminalroman. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Kriminalroman. Visa alla inlägg

torsdag 20 april 2023

Den sista spiken

Började av en ren händelse läsa Stefan Ahnhems roman Den sista spiken. Det är den sjätte fristående delen  i serien om kriminalaren Fabian Risk. Författaren föddes i Stockholm men växte upp i Råå utanför Helsingborg. Den sista spiken tilldrar sig i Köpenhamn och Helsingborg. En möter efter hand en massa människor i olika funktioner. Jag börjar ganska omgående göra ett personregister och det har jag igen. Inledningen är klurig och leder tankarna åt fel håll. Ganska snart utkristalliseras tre huvudspår. Några stycken poliser kartlägger en misstänkt polischefs göranden och låtanden. Samtidigt pågår utredning av två mord som i förstone ser ut som mord och självmord. Åtminstone vill någon att det ska se ut så. Den svenske polisen Fabian Risks strulige son, Teodor, hittas död i en dansk fängelsecell och Fabian beslutar sig för att utreda omständigheterna. Det visar sig att både personer och händelser hakar i varandra. Ondskan firar triumfer, men rättvisan är den hack i häl. Poliser och utredare är vanliga människor med vanliga människors fel och brister, styrkor och svagheter. Här finns gott om ensamvargar men också och annan lagspelare. Mycken teknik finns med utan att det känns obegripligt och/eller överlastat. Inte visste  jag att Ericson hade en telefon som kallades Hajfenen, stilmodell R310. Karambit, som är ett slags kampkniv har jag heller inte träffat på tidigare. Det är den som finns på bokens omslag. Stefan Ahnhem är väldigt duktig på att förmedla frustration och rädsla. Jag tycker att boken är välskriven och det finns ett driv i den. Kapitlen är alldeles lagom långa. Jag kommer troligen att läsa mer av Ahnhem.

söndag 16 april 2023

En smakebit på søndag v 15 2023

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger administrerar läsutmaningen En smakebit på søndag. Vi bjuder varandra på en smakebit utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås. 

"På den ena av de tre arbetsplatserna bakom skärmarna satt Cherukuri Fareed och skrev  in några kommandon på en av datorerna. På den tiden han jobbat för mobiloperatören TDC".  hade han ägnat all sin lediga tid åt att ta sig igenom brandväggar och avlyssna samtal från olika kändisar för att inte implodera av tristess. Bredvid satt hans vän, Qiang Who, också han en före detta outnyttjad programmeringstalang på TDC:s kundsupport, och bevakade skärmen som visade kristallkronan i Sleizners sovrum". Från sidan 38 i Den sista spiken av Stefan Ahnhem. Fler smakebitar HÄR

söndag 30 oktober 2022

En smakebit på søndag v. 43 2022

Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi bjuder varandra på en smakebit utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås. astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger håller i trådarna. Fler smakebitar  HÄR.

"Bosse Smed. Det var så de kallade honom, ingen visste riktigt vad han egentligen hette i efternamn. Till vardags kämpade han med att försörja sig som smed i Huså, men så länge jag hade känt till honom hade han också varit en av Jämtlandspostens inrapportörer. Tidigare, medan nattdesken fortfarande existerade i Östersund, fanns det många gubbar med stort kontaktnät som ville hänga runt lokaltidningen. De ringde för att tipsa, skvallra, skrävla, skälla, fyllesvamla, erbjuda fotografier de tagit på någon olycka eller bara snacka skit. Minst en gång per kväll slängde nattchefen luren i örat på någon dåre efter diverse kontroverser, men oftast tjänade vi på att ha de där extra ögonen ute i lokalsamhället. Jag saknade den tiden, och Bosse var alltså fortfarande kvar. Han tjänade ingenting på att hjälpa oss mer än möjligen spänningen. Vem som helst skulle dö tråkdöden av att tillverka krokar, konsoler och vedkorgar hela dagarna."

Från sidan 99 i Skred av Sara Strömberg

måndag 21 februari 2022

Sly

Kriminalromanen Sly är författaren Sara Strömbergs debutroman; 2021 års bästa deckardebut om en ska tro Deckarakademien. Romanens protagonist är den medelålders journalisten och antihjälten Vera Bergström. Hon har blivit övertalig på Jämtlandsposten och arbetar deltid som hjälplärare på en skola. Hon är inte så glad till sinnes och har dessutom uttalade klimakterieproblem. Hon är ensamstående och barnlös men saknar inte vänner. När man nu finner en död kvinna i skogen på Åreskutans baksida invid ett älgtorn och med en pannlampa riktad mot sig, drar sig inte Strömmen från Veras gamla arbetsplats för att ringa till henne och be henne skriva om fallet. Det är alldeles tydligt att författaren känner sin miljö väldigt väl. Åreskutan, Ånn, Järpen; skogarna och landskapet - som läsare känner en sig mycket närvarande. En del av karaktärerna tar en lätt till sig medan andra förefaller mindre sympatiska. Vera Bergström rör sig bland samhällets sly när hon försöker reda ut mordet och undersöka den dödade kvinnans bakgrund. Samhällets tillkortakommanden och konsekvenserna av dessa blir tydliga. Sly är väl förankrad i tid och rum och som läsare känner en sig involverad. Vi möter även konflikten stad land i form av alla turister som del av året rör sig i dessa trakter. Berättelsen försiggår på två tidsplan. Vera Bergström gräver djupt. Som så många andra i dessa trakter är Vera B jägare. Hon sover med älgstudsaren närmast sängen i sin lägenhet ovanpå en nerlagd järnvägsstation. Men som vanligt i den här sortens litteratur är det slutet som är den vanskliga delen. Jag kan tycka att jakten på mördaren blir aningen rörig. Sara Strömberg tänker sig att det ska bli en serie romaner med Vera Bergström som huvudperson. Det ser jag fram emot. Den här debuten lovade gott.

Titel: Sly

Författare: Sara Strömberg

Förlag: Modernista

Tryckår: 2021

Antal sidor: 343

söndag 13 februari 2022

En smakebit på søndag v 6 2022

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger administrerar läsutmaningen En smakebit på søndag. Den går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås.  Min smakebit kommer från sid. 54 i Sly  av Sara Strömberg. Fler smakebitar HÄR

"Pappa var ute på den inglasade balkongen när jag kom. Han satt i rullstolen med blicken i fjärran. Trots äldreboendets namn, Åres solglänta, var det alltid skugga här. Om solen sken rann den i bergsskrevorna mittemot. Bakom honom fanns rummet med alla fotografier, alla minnen, uppsatta på väggarna. Moraklockan, sovrumsbyrån och flera favoritböcker hade han också fått med sig. Men allt såg malplacerat ut och jag visste att han saknade huset varje dag. Snöskottningen, vedeldningen och isfläckarna hade till slut tagit det ifrån honom. Benen var insvepta i en yllefilt, de knotiga fingrarna plockade med det tjocka tyget. Så vana att alltid ha något att göra, nu i stort sett obrukbara."

lördag 12 februari 2022

Veckans mening v. 6 2022

 MIN 

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord har en lördagsutmaning  som han kallar Min mening. Vi delar med oss av en mening vi av den ena eller andra anledningen stannat upp inför i vår läsning. 

Min mening v. 6 kommer ifrån s. 181 i Sly av Sara Strömberg.  "Att stå nedanför okända huskroppar och främmande människors lägenhetsfönster, kanske för att man behövde fundera eller för att man väntade på någon, gjorde man bara i storstäderna, inte i Ånn."                             

måndag 29 juni 2020

Clara

Vilhelm svarar på en annons om delad lägenhet i Malmö på Spångatan 32. Clara heter den 25 - åriga kvinnan som hyr ut,  De träffas i Folkets Park och pratar en stund innan de går till lägenheten som är ganska bohemisk. Ett villkor jag gäller. Vilhelm måste spela pojkvän åt Clara. Hennes förre pojkvän Marco förolyckades på balkongen och föll i gatan. Men det får Vilhelm inte veta förrän senare. Det är upprinnelsen till Jens Lönnaeus debutroman Clara.
Clara är gränslös och utlevande och hon är känd överallt, till exempel i Kollektivet. Vilhelm blir ganska fascinerad av Claras sätt att leva även om han inte alltid är intresserad av att delta i allt festande. Och snart upptäcker han vad hon håller på med både vad det gäller honom och sitt levebröd. Men Vilhelm accepterar allt. Han vill bli en annan människa och lämna det förflutna bakom sig. Han vill bli kvitt minnena av modern som stängde in honom i ett mörkt skåp som han fick dela med hushållsavfallet och en massa flugor. Clara kommer att göra det möjligt för honom att bli en annan Vilhelm. Det är mycket som förefaller Vilhelm mystiskt. Han talar med Claras bästa väninna, Karolin, och det kommer att stå henne dyrt. Det är mycket spännande och allt känns kusligt osäkert. Flera gånger får en veta att hjärnan klipper och klistrar och möblerar om ens minnen. En kan inte lita på varken sig själv eller någon annan. Och absolut inte på Valter. Malmö är mycket levande i den här romanen. Särskilt området omkring Möllevången. Malmö sägs vara en stad mycket bättre än sitt rykte. Medierna förstör bilden av Malmö. Men visst - där skjuts mycket. Personteckningen är kanske inte så djupgående. Vilhelm är konturlös och formbar som modellera och jag blir lite irriterad på hans sätt att rätta sig efter allt och alla. Särskilt då Clara. Men det är spännande rent psykologiskt, välskrivet och överraskande in i det sista. Jag tror på det här författarskapet.

Titel: Clara
Författare: Jens Lönnaeus
Förlag: Historiska Media
Tryckår: 2020
Antal sidor: 312

lördag 6 juni 2020

Tiggarens hand

Olle Lönnaeus är journalist på Sydsvenskan. Han är också författare till en rad kriminalromaner. Eftersom jag länge tänkt läsa något av honom laddade jag på måfå ner Tiggarens hand att ha som promenadsällskap. Det visade sig vara en fullträff. Tiggarens hand tilldrar sig i Malmö. Någon som säger sig representera Bröderna skall rensa upp i staden och börjar med några romer. Ett par sysslolösa invandrarungdomar kastar brandbomber på parkerade bilar och i den ena bilen syns plötsligt silhuetten av en man i baksätet. En av pojkarna, Amir, blir helt förfärad och kommer att plågas av sitt dåliga samvete. Ibrahim, en gammal "blind" man sitter på en bänk i närheten. Han ser, hör, luktar och vet mycket om vad som tilldrar sig omkring honom. Jonny Lilja, polis sedan många år och hans kollega Eva Sköld får det hett om öronen. En skottlossning vid Järnkajen; flera döda människor på olika ställen får polischefen Bill Lundström att bli stressad. Jonny Lilja har dessutom en del egna demoner att brottas med. Maria, hans adopterade dotter, ska just fylla 18 år. Båda saknar sin döda ex - hustru respektive mor. Jonny Lilja har naturligtvis användbara kontakter lite varstans i samhället. En journalist, som kärleksfullt benämns "Gollum", har en osviklig näsa vad det gäller brott och olyckshändelser. Han är alltid först på plats. Karl Genström alias "Kaggen" äger en bilverkstad och ogillar egentligen polisen, men gör undantag för Jonny Lilja. Han har också en del information att tillföra om han är på det humöret. Kriminalinspektör Ulf Holm är brottsplatsundersökare. Han är självgod och en välutvecklad fullblodsrasist i ständig strid med Eva Ström. Förutom att Tiggarens hand är väldigt spännande är det särpräglade persongalleriet väl beskrivet. Dialogen är otvungen och miljön levande. Olle Lönnaeus skriver om samhällsproblem och hans kunskaper om polisarbete verkar tillförlitliga. I Tiggarens hand förekommer flera fäder som sviker på olika sätt. Någon misshandlar fysiskt; en annan psykiskt. Jonnys egen far, juridikprofessorn Magnus Lilja, kan räknas till dessa fäder. Uppläsare är Christian Fex. Hans malmöitiska passar utmärkt i sammanhanget och han läser väldigt bra. Detta är del tre i en serie om Jonny Lilla och Eva Ström. Den första romanen i serien heter Jonny Liljas skuld; del två Marias tårar.

Titel: Tiggarens hand
Författare: Olle Lönnaeus
Förlag: Bokförlaget
Uppläsare: Christian Fex
Utgivningsår: 2018

lördag 15 februari 2020

Flickan utan hud

En mycket spännande kriminalroman i exotisk miljö. Flickan utan hud tilldrar sig i mörker och kyla på Grönland i staden Nuuk. Journalisten Matthew Cave har kommit för att skriva om en död man om man funnit i en isspricka och som man misstänker kan vara från vikingatiden. Man sätter en polis att vakta kroppen över natten, men på morgonen är även polisen död. En omfattande utredning tar sin början. Trådarna löper bakåt i tiden och uppåt i samhällshierarkin. Det är snårigt och ibland mycket otäckt men oavlåtligt nervkittlande. Författaren Mads Peder Nordbo föddes i Köpenhamn men bor sedan länge i Nuuk. Det märks att han är väl förtrogen med miljön men han är inte så välsedd i landet. Det finns en uttalad motsättning mellan danskar och inuiter. Det som nu kommer i dagen handlar om våld, mäns våld mot kvinnor och flickor. Och det har pågått länge. Men under åren har även några män mördats bestialiskt och nu början man skönja ett sammanhang. Miljöskildringen i Flickan utan hud ger en bild av ett strängt och kargt landskap och man har en känsla av att det  alltid är mörkt och iskallt. Nästa bok har titeln Mannen från Thule och den ser jag mycket fram emot. Kanske finner Matthew Cave i den till slut några upplysningar om sin egen fars liv på Grönland.

Titel: Flickan utan hud
Författare: Mads Peder Nordbo
Översättare: Kalle Hedström Gustafsson
Förlag: Albert Bonniers 
Antal sidor: 359 sidor

onsdag 29 januari 2020

Ön

Äntligen har även jag läst Ön. Länge har jag sett det kusliga omslaget till isländske Ragnar Jónassons kriminalroman på andras bloggar och tänkt att jag borde läsa den. Författaren räknas som ett betydelsefullt tillskott i genren som kallas Nordic  (eller Scandinavian) noir.  En ung kvinna hittas död nedanför ett stup på den otillgängliga ön Ellidaey. Klara, som hon hette, hade åkt dit tillsammans med några vänner ifrån ungdomstiden för att de ville  återses och också högtidlighålla minnet av den som försvann ur gänget vid deras förra träff för tio år sedan. Mycket har hunnit hända under tio år och de har lite svårt att hitta tillbaka till varandra.  Hulda Hermannsdóttir är den som får hand om fallet. Hon är i femtioårsåldern, ensamstående med ett tragiskt förflutet och med en otacksam yrkesmässig sits där männen har så mycket lättare att hävda sig. Hulda förhör de chockade vännerna på ön och när hon får det tidigare försvinnandet klart för sig anar hon snart ett samband. Alldeles i början av romanen får jag lite Väggen - vibbar. Det karga isländska landskapet är suggestivt och författaren gör all rättvisa åt det kusliga i de ensliga klipporna. Feghet och underlåtenhetssynder är viktiga motiv i Ön. Människorna är inte så särskilt storslagna i Ragnar Jónassons realistiska roman. Men Helga Hermannsdóttir är undantaget som bekräftar regeln. Hon är något av tragisk hjältinna i ett antikt drama. Jag kan tycka att storyn känns lite tunn och obearbetad. Kanske skulle en vunnit något på att ha läst författarens förra bok, Mörkret först? Den ligger ju före i tiden. Landskapet och Helga Hermannsdóttir är den stora behållningen i Ön.

Titel: Ön
Författare: Ragnar Jónasson
Översättare: Arvid Nordh
Utgivningsår: 2019
Förlag: Modernista
Antal sidor: 300

Ön passar in på nr 23 i Mias Kaosutmaning 2020, Läs en bok med en kvinnlig huvudperson

tisdag 23 april 2019

Annabelle

Kriminalinspektör Charlie Lager är uppvuxen i Gullspång, ett litet samhälle i Västra Götalands län. Nu beordrar hennes chef henne att åka till Gullspång för att lösa mysteriet med en försvunnen sjuttonårig flicka, Annabelle. Charlie är inte direkt förtjust. Hennes barndom var allt annat än lycklig. Detta är början på Lina Bengtsdotters debutroman Annabelle. Det blev en kriminalroman. Den har stått i min hylla alltsedan bokrean och nu är den läst också. Charlie är är duktig som i sitt arbete men har en benägenhet att råka illa ut som människa. Mäns våld mot kvinnor är ett genomgående tema i Annabelle. Charlie besöker en gammal väninna i byn, Susanne, gift med en vacker notoriskt otrogen man, med vilken hon har fyra vilda barn. Hon uppsöker sitt förfallna bandomshem, Lyckebo, i skogen. Hon minns modern Betty och en av hennes pojkvänner som hette Mattias. Nora, den försvunna flickans mor, blir galen av oro. Charlie börjar ana ett samband mellan Betty och Nora. Hon har klara fördelar av att hon känt till Gullspång tidigare. Annabelle är en lågmält berättad historia. Språket är vårdat och en följer lätt Charlies tankegångar. Annabelle har ett logiskt slut.  Men en sak skulle jag vilja veta: Vem var Annabelles far? Betty tog hemligheten med sig i graven. Eller också visste hon det inte. Annabelle rör sig över tre generationer och jag tyckte mycket om den och blev glad när någon annan bloggare upplyste om att det rör sig om en serie och då blev jag nyfiken så klart. Del två; Franscesca är nu reserverad på biblioteket. 

Titel: Annabelle
Författare: Lina Bengtsdotter
Förlag: Forum
Tryckår: 2017
Antal sidor: 312

lördag 20 april 2019

Den goda dottern

Äntligen har jag läst en kriminalroman av Karin Slaughter! Jag fastnade omedelbart och sedan blev det sträckläsning.  Miljön är Georgia; en stad vid namn Pikeville. Familjen Quinn, med den excentriske fadern advokaten Rusty i spetsen, står i centrum. Döttrarna Sam och Charlie är också advokater. För cirka trettio år sedan skakades familjen av en tragedi, som nu aktualiseras genom en tragisk skolskjutning. Förvecklingarna är många; nya vändningar överraskar hela tiden. Men linjerna är klara och tydliga och en har inga svårigheter att hänga med. Det jag tycker allra bäst om i Den goda dottern är personskildringen. Människor beskrivs precis så komplicerade som människor är. En tycker sig lära känna dem och skaffar sig favoriter och hatobjekt. Relationerna mellan systrarna och deras förhållande till den kontroversielle fadern skildras utmärkt. Rusty, som beskrivs som en liberal idealist,  försvarar sådana brottslingar som allmänheten inte tycker att det finns något försvar för. Många är hämndlystna och det drabbar så klart hela familjen. Visst förekommer det hemska scener, men de är inte så väldigt många och inte heller ägnas mer tid åt dem än nödvändigt. Jag tror att den här romanen ligger nära verkligheten. Frågor om mäns våld emot kvinnor dödsstraffets vara eller inte vara lyfts. Kvinnors benägenhet att känna skuld efter en våldtäkt drabbar även Charlie som iakttar Rustys reaktion när hon berättar. Jag tyckte mycket om den här romanen och kommer omedelbart att läsa mera av Karin Slaughter

Författare: Karin Slaughter
Titel: Den goda dottern, 2017
Översättare: Villemo Linngård Oksanen
Harper Collins Nordic 

T ryckår: 2017
Antal sidor: 538

fredag 1 februari 2019

Minnets slutna rum

Jan Bertoft och Håkan Tägnander, generalsekreterare på Sveriges konsumenter respektive regissör och filmproducent har tillsammans skrivit kriminalromanen Minnets slutna rum. Det är första delen i en serie om kriminalinspektör Vanja Ek och författarnas debutroman. Sorgligt nog hann Håkan Tägnander avlida innan Minnets slutna rum kom ut. Som läsare kastas man direkt in i handlingen och följer en kallblodig mördares tankar inför sitt tilltänkta värv. Hen upplever en känsla av överlägsenhet och onåbarhet. När Vanja Ek och hennes medarbetare kommer till platsen finner de ganska omedelbart att de står inför ett det slutna rummet - mysterium. Detta fenomen hänger jag upp mig på och förundrar mig över att poliserna helt inriktar sig på att lokalisera och undersöka den mördade Holger Nilebjers umgänge. Det är inte lätt. Det visar sig att bekantskapskretsen är väldigt stor och brokig och att den inte ens håller sig  inom rikets gränser. En får intrycket av en vänsäll, radikal ganska snäll och mycket utåtriktad man. Holger Nilebjer är nog den en lär känna bäst tillsammans med den ensamma Vanja Ek som ofta önskar att hon hade haft någon att tala med. Hon är uppseendeväckande vacker men minns en barndom som ful och mobbad. Hon bär mycket svårt inom sig. Farmor Linnea Ek i Ådalen är den enda tillflykten hon har och nu håller farmor på att bli dement. Socialvården i Ådalen har Vanja Ek inte mycket till övers för. Under tjugofyra dagar följer en polisens arbete fram och tillbaka. Fallet blir mer och mer invecklat och ibland blir det lite väl snårigt. Men romanen är välskriven och ofta spännande. Författarna tar sina läsare på allvar. Jag gillar den internationella förgreningen som en kanske får se mera av i fortsättningen.  Det känns som ett modernt och trovärdigt grepp. Dialogen är ledig och levande. Men ibland skulle jag önskat att texten stramats åt en aning. Det går lite på tomgång och genast känner en intresset slappna en stund. Själva slutet kände jag mig lite snuvad på. Men - vem vet vad nästa del kommer att avslöja? Jag tänker läsa den. Hoppas att den får en lika poetisk titel.

Titel: Minnets slutna rum 
Författare: Jan Bertoft & Håkan Tägnander
Utgivningsår: 2019
Förlag: Hoi
Antal sidor: 317

tisdag 22 januari 2019

Vild eld

I Vild eld av Ann Cleeves är det lilla Cassies biologiska far som har hand om henne. Men när han ska flytta utomlands lämnar han med varm hand över Cassie till Jimmy Perez. Vi tycks ha flyttat bakåt i tiden. Två nya familjer har flyttat till Orkneyöarna. En arkitekt som köper ett gammalt hus som ägaren måst sälja eftersom han har druckit upp sin ekonomi. Arkitekten bygger ett stort fint hus på tomten och den förre ägaren hittas hängd i hans uthus. De nyinflyttade möter många onda ögon. Ett av barnen är dessutom funktionsstörd och beter sig inte riktigt som andra vilket väcker misstänksamhet bland de vuxna och mobbing bland ungdomarna. Jimmy Perez sörjer sin döda fru Fran och hans relation med Willow ,som dessutom är hans överordnade, vill sig inte riktigt. Och så sker ett nytt obegripligt mord på ön. Hänger de ihop? Perez och Sandy får mycket att grubbla över. Mycket händer bakom familjefasaderna.Som vanligt har väder och vind stor betydelse i det här speciella landskapet. 
Vild eld är del fyra i Ann Cleeves andra Shetlands - kvartett. Tyckte väl jag att det fattades något! Jag har missat ett par delar. Enligt Ann Cleeves ska detta vara hennes sista roman om Jimmy Perez. Hoppas att hon inte känner att hon behöver ta livet av honom.  Slutet kunde en önskat sig lite mera av.

söndag 20 januari 2019

En smakebit på søndag

Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Den här veckan administreras utmaningen av Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten.
"Hon stirrade bort mot horisonten, där havet och himlen hade smält samman, och undrade varför hon bodde kvar här i Deltaness och arbetade som barnflicka. En röst i hennes huvud sa henne att hon var kvar på Shetlandsöarna därför att hon var rädd för världen utanför. Här var hon trygg, i ett tätt samhälle där hon visste sin plats. Om hon inte hade varit så rädd skulle hon ha hållit fast vid Daniel Fleming och rymt söderut med honom, blivit konstnär eller fotomodell eller designer. Emma slöt öronen mot rösten. Hon ville inte tänka på sig själv som rädd. Livet här var inte så tokigt. Det hade sina fördelar. Hon tog upp en flaska ur väskan. Det var inte den underbara nya väskan som stod på hennes säng och påminde om dessa fördelar, utan en som hon hade gjort själv utav överblivna tygbitar. Hon tog en klunk vodka och skickade flaskan till mannen bredvid henne. Magnie Riddell lämnade tillbaka den och lade armen om hennes rygg. "  Från sidorna 9 0ch 10 i Vild Eld av Ann Cleeves. AB förlag 2018.
Fler smakebitar finns HÄR.

söndag 23 december 2018

En smakebit på søndag

Nästa morgon var Rake and Dunlow på jakt efter en förrymd fånge. De hade börjat sitt arbetspass tidigare än vanligt och stämplat in klockan tio på förmiddagen. Orsaken var någon egendomlig ändring av tjänstgöringsschemat som ingen förstod. Trötta och med för mycket kaffe i magen letade de efter en viss James James Jameson - det var hans riktiga namn - som hade rymt från fängelset i Reidsville dagen innan. Polisen i Atlanta hade just blivit underrättad. Trippeljames, som han var känd som inom kåren, hade sytts in för två år sedan efter att ha blivit dömd för mordförsök. Rake var vid den tiden en missnöjd civilist som försökte anpassa sig till livet efter kriget vid en textilfabrik och inte lyckades särskilt bra. Rättegången hade fått mycken publicitet lokalt, men även dragit till sig uppmärksamhet i resten av landet. I norr fanns det många som ansåg att den svarte mannen hade blivit åtalad på felaktiga grunder. Människor långt borta brukar ogilla hur man behandlar de sina. "Den grabben var en dålig nyhet redan han föddes", sa Dunlow när de gasade på längs bakgatorna.

Från sidan 30 i Dark Town av Thomas Mullen. Övers.: Claes Göran Green.
Historiska Media 2018
Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten som administrerar läsutmaningen En smakebit på søndag den här veckan. Den går ut på att man bjuder varandra på smakebitar av det en just läser  - utan spoilers, förstås. Fler smakebitar finns HÄR

fredag 30 november 2018

Silvervägen

Nu har jag lyssnat mig igenom kriminalromanen Silvervägen av Stina Jackson. Inläsare: Marie Richardson. Jag var inte helt nöjd med uppläsaren hela tiden även om hon var ganska neutral; i vissa lägen alltför neutral. Men Silvervägen är en bra kriminalroman och en beundransvärd debut. Såväl miljö - som personskildring är riktigt bra och tyder på en viss förtrogenhet med små samhälllen i Norrlands inland och hur människor på sådana orter kan fungera.
Läraren Lelle har under tre års tid jagat omkring i allt vidare ringar i sökandet efter sin dotter, Lina, som var 17 år när hon försvann. Meja - också 17 år - är en rotlös flicka som hjälplöst följt sin äventyrliga mor på hennes vinglande färd mellan olika män och boenden. För tillfället bor de med en man vid namn Torbjörn, som är ganska udda men riktigt snäll mot dem. Men Meja känner sig inte trygg med sin mor. Och när hon möter Karl - Johan tar det inte så lång tid innan hon flyttar hem till honom och hans familj. Karl - Johans familj håller samman och betyder allt för varandra. Fadern, Birger, är en riktig patriark och modern Anita bakar bröd och gör blodpalt. Vissa konstiga idéer har de, men Meja tänker inte så mycket på det. Meia går i Lelles klass och han håller ett öga på henne. När hon uteblir ifrån skolan känner Lelle att han måste göra något. Och sedan händer det saker., men det ska inte avslöjas här. Meja är den som gör att fallen äntligen reds ut. Stina Jacksons bildspråk är originellt och hon låter berättelsen ta den tid som behövs. Jag gillar boken men hade hellre läst den själv.                                                 

måndag 19 november 2018

Bokens dag 2018. Andra halvlek

Efter pausen, där alla bjöds på kaffe och en rent fördärvlig mängd kakor och dessutom hann handla böcker och få signerat, vidtog andra halvlek av Bokens dag. Maja Lundgren presenterade sin nya bok Den skenande planeten. Det är några år sedan sedan hon kom ut med någon roman. Men alla minns väl den skandalomsusade Myggor och tigrar där Maja Lundgren går hårt åt kultureliten. Hon vill inte kalla den en föregångare till Me Too - rörelsen, men en kan inte undgå tänka i de banorna. Ki kommer ifrån den idylliska planeten Zarmina för att hålla ett fredstal på jorden som skakats av ett fjärde världskrig. Anders Roslund arbetade i många år på SvT innan han gick över till att skriva kriminalromaner. Först tillsammans med Börge Hellström, som avled 2017, och nu på egen hand. Tre timmar heter den nya romanen. Anders Roslund berättar att det går att kombinera underhållning med ett budskap. Han och Börge Hellström behandlade både gatubarn och trafficking innan någon trodde att sådant förekom i Sverige. En TV - rapport är som att skriva i sand medan en roman stannar länge med läsaren. Samhällskritiken har Lundgren och Roslund gemensamt. Men de har olika sätt att närma sig problemen. Där Lundgren är fantasifull är Roslund realist. Hon förlägger handlingen i framtiden medan han håller sig i nuet. Det blev inte samma självgående samtal som mellan Agnes Lidbeck och Jonas Hassen Khemiri men det gav ju de båda moderatorerna Gunilla Wedding och Pernilla Ekdahl tillfälle att få ett ord med i laget

onsdag 12 september 2018

I det förflutnas grepp

I det förflutnas grepp av Julie Parsons har också den pensionerade, sympatiske polisen Michael McLoughlin som huvudperson. Den engelska titeln är I saw you och båda titlarna kan sägas vara relevanta. McLoughlin har svårt att glömma det tio år gamla fallet med en ung flicka som mördades och hennes sörjande mor, Margaret. På nytt möter han en kvinna som sörjer en dotter som har hittats drunknad. Alla kallar det självmord - utom modern. McLoughlin tar sig motvilligt an fallet. Margaret har återvänt till Irland för att en gång för alla göra upp med sitt förflutna. Jag gillar Parsons sätt att lägga in andningspauser. Hon låter McLoughlin stanna till och överblicka läget. Hon beskriver både stadsmiljöer och mera lantliga platser. Kanske är växlingarna mellan tidsplanen lite väl snabba. Det uppstår en viss röra ibland. Men jag tyckte ändå om romanen. Den har dock långt kvar till författarens senaste titel En sista söndag som var riktigt, riktigt bra. Men så tog det också tio år att skriva den.

lördag 6 januari 2018

Det svarta nätet

Alfabeta Bokförlag
Det förefaller som om en skulle läsa Val McDermids serie om kriminalkommissarie Carol Jordan och polispsykologen Tony Hill i kronologisk ordning. När jag läser Det svarta nätet förstår jag att det hänt en hel del i tidigare del eftersom Carol Jordan har slutat vid polisen i vredesmod. Hon håller på att renovera ett hus på landsbygden. Hennes enda sällskap är hunden Flash. Hon har en granne som också har hund och som hon brukar möta vid hundpromenaderna på heden. Han har bjudit in henne till middag där hon också får träffa en del av hans vänner. Trots varningar kör hon de få kilometrarna på den lantliga vägen hem med sprit i kroppen. Och egendomligt nog finns det en polisbil ute mitt i natten. Det här är gefundenes Fressen för media. Polisen och pressen kolliderar ideligen i Det svarta nätet. Carol skulle aldrig kunnat föreställa sig vad som händer näst. Tony Hill uppenbarar sig och uppträder som riddare och räddare. Lite senare finner vi Carol som kriminalöverkommissarie för en speciell, ambulerande mordutredningsgrupp som hon själv fått välja ut. Och de värmer upp med en rad självmord som förefaller ytterst tvivelaktiga när de synas i sömmarna. De döda är alla offentliga, yrkesverksamma kvinnor som på något sätt stuckit ut hakan och som drabbats av nättroll och de hemskaste hotelser och tillmälen på nätet. Stacey Chen är gruppens datornörd. Hon tar sig in överallt och snart kan trollen ringas in. Det svarta nätet är välskriven och känns initierad. De mer eller mindre tydliga litterära referenserna är många, vilket ju inte är så vanligt i kriminalromaner. McDermids personer är vältecknade. Carol Jordans och Tony Hills förhållande är inte problemfritt, men båda känner sig väldigt hemmastadda med varandra. En undrar åt vilket håll det barkar. McDermids romaner ligger till grund för TV - serien Mord i sinnet.