Nytt av Inger Alfvén

I första kapitlet i Inger Alfvéns senaste roman Berör mig inte, berör mig möter en Laurence, stilig och före detta vd i ett storföretag, och hans lyxhustru Anna, en exotisk, vacker kvinna. Laurence är en ganska fantasilös och självtillräcklig man som håller mycket av hustrun som han inbillar sig att han känner utan och innan. Men han anser henne vara lite dum och nöjd med det lilla. Anna är det egentliga navet romanen igenom. Trots att hon faller ifrån redan i första kapitlet. Sedan presenteras läsaren för de andra karaktärerna i boken; ett ungt par Valdemar och Bea, en ung man, Niklas, som gör kometkarriär som konstruktör av dataspel  och en nyss pensionerade bibliotekarie, Gunnel. Anna är orsaken till att de alla (så när som på Niklas) sammanstrålar i Goa i Indien. Under läsningen förändras bilden av Anna på ett intressant sätt. Ett par av de övriga personerna genomgår en tydlig utveckling, medan den unga kvinnan, Bea, förblir samma egotrippade, omogna person romanen igenom. Inger Alfvén tillåter sig ett brandtal för kulturtanten och ett försvar för den äldre, osynliga kvinnan. Det lyckas hon bra med. Inger Alfvén är alltid intressant och hennes böcker är alltid läsvärda. Berör mig inte, berör mig är inte Inger Alfvéns bästa roman, men den är bra nog.     

En smakebit på søndag

Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten anordnar varje söndag en läsutmaning dom går ut på att vi bjuder varandra på smakbitar av det vi just läser. En enda regel gäller: No spoilers! HÄR finns fler smakebitar.

Han fattade henne om axlarna och ruskade henne lite. " Du är med barn! Säg att du är med barn." Hon brast i gråt mot hans axel, men Valdemar jublade. "Det är ju fantastiskt! Du är med barn. Vårt barn." Han tog henne i famnen. Han skrattade så han tjöt.  Det var en jublefanfar. Hon tog ett steg baklänges ur hans famn. "Det går inte Valdemar!" - "Det är klart att det går! Det måste gå." - "Men Manderley Park." - Det ordnar sig. Det kommer fler filmer." - "Jag måste ta bort det." - "I helvete heller." - "Men inspelningen börjar i april. Kontraktet är praktiskt taget skrivet. Jag lovar att vi gör ett barn sen, bara inte just nu." - "Du gör inte abort. Ungen är min också. Jag tillåter det inte. Över min döda kropp att jag skulle låta dig ta bort honom." - "Nu måste vi ta oss samman. Vi sätter oss i köket och gör en lista på för och emot. Vi bestämmer det tillsammans."
De brukade göra listor på för och emot när de inte kom överens. Det var ju bara att skjuta på graviditeten ett år, vädjade hon.
.
Från sidan 77 i Berör mig inte, berör mig av Inger Alfvén. Albert Bonniers förlag.

Skönlitteraturen som bekämpningsmedel

Världsbokdagen 2010.
Författarbesök av Inger Alfvén, som talar om sitt författarskap i allmänhet och sin senaste roman, den tjugonde,
När förnuftet sover.
Ja, vad händer då?
Jo, då vaknar monstren, säger Inger Alfvén.
Hon frågar sig (och oss) hur mycket vi vet om varandra? Hur mycket vill vi veta? Hon talar om snabbtankar som hastigt flyger förbi till exempel när vi tittar på TV och bedömer ett utseende, ett sätt att klä sig, ett sätt att vara. Ofta är snabbtankarna inte så snälla. TV driver fram det elaka ögat.
Alla har vi våra hemligheter, ett dolt liv. Det är alldeles tydligt i När förnuftet sover. Ingeborg och Fabian har varit gifta länge. På bröllopsnatten lovade de att de aldrig skulle dölja något för varandra. Men hur mycket sanning tål ett förhållande?
Det finns en arvssynd inom alla familjer, menar Inger Alfvén. Vi för vidare en uppförandekod till barnen och döljer det som inte passar. Människan är sig lik i grunden genom alla tider. "Jag är inte pessimist, säger Inger Alfvén, jag är realist".
Samhället och våra samveten censurerar. Tabun flyttar runt, men försvinner inte. Olika tabun gäller i olika tider. Antalet fördomar är konstant och finns hos oss alla.
Att skriva är ett sätt att leva fastslår Inger Alfvén. Skrivandet ger författaren möjlighet att leva många liv. Att skriva och och att läsa ligger nära varannat, men skrivandet tar längre tid. Skönlitteraturen är unik som inlevelseskapare. Den är en motrörelse och ett bekämpningsmedel mot fördomar och brist på förståelse.
Däremot är Inger Alfvén tveksam till memoarer där mycket gömts och glömts och romanbiografier. De skapar avstånd och gör läsaren till nyckelhålstittare.
Ingeborg och Fabian är i När förnuftet sover inne i en period i sina liv då de söker försona sig med hur livet blev. Inger Alfvén säger sig vara i samma fas. Hon ser till exempel på sina föräldrar med andra ögon. Hon ser allt de gjorde för henne i stället för att som tidigare ha koncentrerat sig på deras tillkortakommanden.
Man ser med olika ögon på sina minnen med tiden.
Ingeborg tänker på sin fattiga mamma som alltid arbetade för att dottern skulle få det bättre än hon och hur Ingeborg sedan svek modern. Ingeborgs såriga förhållandet till den egna dottern är ett problem för Ingeborg. De är så olika. Som läsare är man mycket bekymrad
En författare lever med sin roman hela dygnet enligt Inger Alfvén. Författaren lever två liv. Sällan är det den ursprungliga planen som resulterar i en bok. Andra berättelser tränger sig på. En mängd data skapar så småningom en romanpersonlighet som kanske visar sig inte kunna handla så som det var tänkt från början.
Medan Inger Alfvén höll sitt anförande pågick precessen med nästa roman i hennes huvud.
Kusinbarnet, författaren Lina Wolff från Hörby, som skrivit den rosade novellsamlingen Så många människor dör som du passade också på att träffa sin äldre släkting
Så många kloka tankar så skickligt omsatta i ord lämnade åhörarna i ett tillstånd av reflektion, självrannsakan och beundran. Det förvånar inte att Inger Alfvén har en stor läsekrets och att hon även läses av män.