Jag befinner mig i ett överflöd av kärlek av
Ulf Karl Olov Nilsson liknar ingen annan historisk roman. Den liknar inte en roman över huvud taget. Författaren blandar stilarterna och det blir halsbrytande läsning; och ömsom sorgligt ömsom roligt. Det är väldigt roande när UKON blandar sin egen språkliga cocktail av lika delar latin, modern slang och vardagligt språk. Så här kan det till exempel låta när kungen hämtar sin dotter Maria efter en tillställning och på hemvägen träffar på Charles Brandon som är ute i samma ärende. "Salve Henrik, dilécta luculenus med en kvällstur va! Och mirabile att få hämta sina döttrar efter festum." --- "Ja, det är bellus floridus. Men nu måste vi vidare. Vale, vale, Brandon! See you" - "Vale! Bonum nocte! So long!" Texten är indelad i större eller mindre stycken, scener eller tablåer med rubriker. Under rubriken Exit Anna av K står det: "Men okej, hon får leva. Ge henne ett dragigt slott någonstans så nära den skotska gränsen som möjligt." Huvudena rullar; fruarna dör i barnsäng eller av andra orsaker. Thomas More vägrar att erkänna Henrik som kyrkans överhuvud och vips! har han blivit ett huvud kortare. Den mäktige Thomas Cromwell döms för högförräderi och röner samma öde. Europas vackraste kung åldras inte med behag. Och det lider han av. Egensinnig är bara förnamnet på den här romanen som inte riktigt låter sig beskrivas. UKON är poet, psykolog och psykoanalytiker vilket kan förklara en del.
Inlägg
