Helgfrågan v. 17 2024

Mias bokhörna: Helgfrågan v. 17: Vad kan irritera dig i böcker?

Ja, det vet en aldrig. Det kan vara mycket. Särskrivning, misshandel av pronomen, krystade skämt, övertydlighet, anakronismer, tonen, stämningen, felaktigt använda ord, dålig översättning, tråkig handling, för smala marginaler och slut som förstör hela boken.

 

Veckans kulturfråga v. 17 2024

enligt O: Kulturfrågan v. 17: Vilka böcker från 2000 - talet tror du kommer att bli klassiker?

Jag tycker att Blonde av Joyce Carol Oates, utgiven år 2000, egentligen redan är en klassiker. Det är enligt min mening det bästa Oates skrivit. Ungefär detsamma tycker jag om Kafka på stranden, 2002, av Haruki Murakami, Sommarljus, 2008, av Jón Kalman Stefánsson och En halv gul sol av  Chimamanda Ngozi Adichie.

Svenskt: Löpa varg av Kerstin Ekman, 2021, Åsa Grenvall, Deras ryggar luktade så gott, 2014, visserligen en serie men i alla fall. Ingenstans mitt segel, 2022 ,av Ingela Strandberg, en fantastisk poet. Att föda ett barn , 2010, av Kristina Sandberg, en fantastisk kvinno- och kulturhistoria.

Caroline Säfstrand

Om jag skulle läsa en feel-good så skulle det nog bli en titel av Caroline Säfstrands. Hon sade själv vid sitt författarbesök på Osby bibliotek igår kväll att hon inte riktigt känner sig som en utpräglad feel-goodförfattare utan att hon skriver mer vanliga romaner. Men förlaget har placerat henne bland feelgood. Omslagen ser ut som övriga i genren. CS säger sig aldrig ha haft några författardrömmar även om hon alltid skrivit mycket. En författarhund bör en ha. Själv har hon alltid två. Många och långa promenader gynnar den kreativa processen. Hemligheter, härligheter & ett budskap mellan raderna var rubriken för kvällen och är också det som en feelgood bör innehålla. CS:s bokslut är alltid hoppfulla. Böckerna tilldrar

sig i nordvästra hörnet av Skåne. Hennes första bok, kom ut i maj 2014 och tilldrar sig på Hallands väderö. Bok nummer tio, Låt mig berätta allt, kommer ut i maj 2024. Den är första delen i en serie och här har hon fått ett lite annorlunda omslag. Roman nummer två ska heta Hemligheternas ö. Del tre Min sista önskan. I år börjar hon också ges ut i USA. Caroline Säfstrand berättade generöst om sina författarmödor och glädjeämnen. Miljöskildringarna och bikaraktärerna är viktiga för henne. Ett par av romanerna tilldrar sig på Ven, vilket har ökat  antalet besökare på ön. 2023 fick hon pris för årets bästa feelgoodroman med titeln Sanningen om ostrondykerskan. Idén fick hon efter att ha läst en artikel i SJ:s tidskrift Kupé. Caroline Säfstrand är en trevlig bekantskap som generöst bjuder på sig själv och har god hand med publiken. En sak vill Caroline skicka med alla hem: Skriv tacksamhetsdagbok!

Tisdagstrion v. 17 2024: Böcker som jag tror/vet skulle tåla en omläsning

Ugglan & Boken: Tisdagstrion v. 17: Böcker som jag tror/vet skulle tåla en omläsning

1. Leo Tolstoj, Krig och fred. Har nog mer sett än läst Krig och fred. Skulle vara roligt att både se om och läsa om. Den publicerades först i en tidskrift mellan åren 1865 och 1869. Det är en historisk roman från Napoleons tid.

2. John Bunyan, Kristens resa, 1678. Läste långt före bloggtiden.
Glad soldat omvänds av sin fromma fru.
Under en tid i fångenskap påbörjar han Kristens resa om mannen som lämnar Fördärvets stad för att följa den smala vägen. Kristens resa blev en oerhört populär uppbyggelsebok som översattes till 108 språk.

3.  Midnattsbarnen av Salman Rushdie, 769 sidor, som jag också läste innan jag hade bloggen. Den minns jag med stort välbehag. Den kom ut 1981 och har fått Bookerpriset. Romanen utspelar sig i Bombay. Huvudperson är Saleem Sinai, en indisk pojke som föds vid midnatt den 15 augusti 1947, exakt samma tidpunkt som Indien blev en självständig nation. Saleem är begåvad med ovanliga krafter, särskilt en förmåga till telepatisk kontakt med andra som är födda vid samma tidpunkt.

Boktriss v. 17 2024: Bokstaven Q

Mias bokhörna: Boktriss v. 17: Bokstaven Q

Manlig karaktär: Quirinius som var ståthållare över Syrien och Judéen när hela världen skulle skattskrivas i Lukas evangelium kapitel 2. En historisk miss gjorde Quirinius till en odödlig litterär gestalt. Enligt Dick Harrison.

Kvinnlig karaktär: Queenie av Candice Carty-Williams

Barn, serie, djur: Q - hunden i Varför är det så ont om Q av Hans Alfredson

Selfie v. 17 2024: Om krogen

Klimakteriehäxan: Selfie v. 17 2024: Om krogen

1. Den rätten äter jag aldrig hemma men gärna på krogen: Piccata milanese 

2. Sån är jag som kroggäst: Ganska snäll, faktiskt. På gränsen till mesig

 

3. Den "importerade" maten är en favorit: Dansk flæskesteg

4. Den "etniska" menyn upptäckte jag senast: Libanesisk

5. Favoritpizzan! Med tomat, sardeller och ost

6. Så tänker jag kring dricks: Dricks ska en ge om en fått extra bra service

En smakebit på søndag v. 16 2024

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger håller i söndagsutmaningen En smakebit på søndag. Den går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser utan att för den skull spoila något. Min smakebit kommer ifrån Magikern av Colm Tóibín

"Bara en gång under denna italienska tid hade bröderna Mann ett gräl. Det började när Heinrich uttryckte en åsikt som Thomas aldrig tidigare  hört: han påstod bestämt att Tysklands enande hade varit ett misstag och bara tjänat till att öka den preussiska dominansen. För Thomas var det tyska enandet, som ägde rum samma år som Heinrich föddes och fyra år innan han själv föddes, något avklarat. Ingen kunde ifrågasätta värdet av det. Som projekt hade det utvecklats gradvis och sedan fastslagits när det redan var klart. Tyskland var en nation. Tyskarna talade ett språk. "Anser du att Lübeck och Bayern ingår i samma nation?" frågade Heinrich. "Ja, det gör jag." - "Tyskland, om jag kan använda det ordet, hade två beståndsdelar som var varandras raka motsatser. Den ena var rent känslomässig och handlade om språket, folket, folksagorna, skogen, ursprunget. Idiotiskt alltsammans. Men den andra handlade om pengar och herravälde och makt. Man använde drömmarnas språk för att maskera den rena girigheten och ärelystnaden. Preussisk girighet. Preussisk ärelystnad. Det kommer att sluta illa." 

Fler smakebitar HÄR.

Veckans mening v. 16 2024

MIN

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord har en lördags utmaning som han kallar Veckans mening. Den går ut på att vi bjuder varandra på en mening som av någon anledning fått oss att stanna upp i läsningen. Min Veckans mening v. 16 kommer från romanen Magikern av Colm Tóibín.

"Många år senare undrade Thomas om faderns idé att gifta sig med Julia da Silva - Bruhns, vars mor troddes ha blod från sydamerikanska indianer i sina ådror, istället för en sävlig dotter till någon av ortens redarmagnater eller gamla bank - och handelsfamiljer, i själva verket var begynnelsen till familjen Manns fall, ett tecken på att begäret efter det utpräglat exotiska hade inträtt i familjesjälen som fram till dess endast hade eftertraktat det som var oförvitligt och som gav en pålitlig avkastning."

Tranorna flyger söderut

Tranorna flyger söderut av Lisa Ridzén, född 1988, måste sägas vara en ovanlig debut. Författaren, doktorand i sociologi, forskar om manlighet och känslor på den norrländska landsbygden. Hennes protagonist är Bo, 89, som lever ensam i sin lägenhet så när som på jämthunden Sixten. Hemtjänsten besöker honom allt oftare. Hustrun, Fredrika, har fått flytta till Brunkullagården i Östersund efter det att hon blivit höggradigt dement. Bo saknar henne mycket och har en av hennes sjalar i en burk för att bevara doften av henne. Ingrid är hans favorit bland hemtjänstpersonalen. Hon har verkligt god hand med honom och är mycket inkännande. Sonen Hans har Bo ingen vidare kontakt med. Men barnbarnet Ellinor är hans lilla humla. Bo ligger och funderar mycket på "gubben" vilket är hans egen ilskne och hårdhänte far. Modern var det något helt annat med. Lisa Ridzén förmedlar Bos känslor av maktlöshet, hjälplöshet, glömska, yrsel och förlorad värdighet på ett övertygande sätt. Han känner tydligt att det inte är han som har makten över sitt eget liv. När hans och Sixtens favoritsovsoffa avyttras för att bereda plats för en anpassad säng blir de förtvivlade båda två. Och när Hans tar sig för att fatta beslut om Sixten tiger Bo och vägrar se på Hans. När så bästa vännen Ture plötsligt inte svarar i telefonen längre vill inte Bo vara med mera. Ture var hans ventil. Bos hela liv passerar revy. Sölöst gliser han mellan då och nu. Hemtjänstpersonalens loggbok varvas med Bos egna tankar. Tidsmässigt omfattar romanen ungefär fem månader; från den 18 maj till och med fredagen den 13 oktober. Lisa Ridzén har haft tillgång till sin farfars hemtjänstanteckningar och hennes som forskning har naturligtvis spelat stor roll. Visst går det att hitta angreppspunkter i den här romanen, men jag tycker inte att de ska skymma det viktiga med boken. Empatin med den åldrade människan som gör den ena förlusten efter den andra värmer även läsaren. Hemtjänstpersonalens viktiga uppgift framgår tydligt. Jag tycker att att Tranorna flyger söderut borde kunna användas i utbildning av olika slag, till exempel som utgångspunkt för diskussioner. Romanen är välskriven och väldigt lätt att läsa. Den har ett driv som gör den till en bladvändare. Och Bo lever kvar efter avslutad läsning.

Titel: Tranorna flyger söderut

Författare: Lisa Ridzén

Förlag: Forum

Tryckår: 2024

Antal sidor: 361

Fem en fredag v. 16 2024: Antingen eller

elisamatilda: Fem en fredag v. 16: Antingen eller 

1. 
   Vill du hellre laga mat eller ta hand om disken? Ta hand om disken
   
2. Går du hellre på en aktivitet utomhus eller inomhus? Vilket som. Beror på
   
3. Handlar du hellre online eller i affär? I affär
   
4. Titta på soluppgång eller solnedgång? Solnedgång
   
5. Väljer du upplevelser under en semester eller göra ingenting? Upplevelser
   

Helgfrågan v. 16 2024

Mia undrar i sin Helgfråga v. 16 var vi skulle förlägga en bokserie av något slag; deckare, feeelgood eller annan genre som vi skulle skriva.

Jag skulle skriva en bokserie om resor i Japan från norr till söder eller tvärtom. Jag skulle beskriva strukturen och levnadssättet i de olika delarna av landet. Jag skulle jämföra städerna med varandra; studera djur och natur och framför allt tala med folk. Vad tänker de? Vad drömmer de om? Vad tror de om framtidens Japan. Några författare skulle jag naturligtvis intervjua. Kyoto skulle få extra mycket tid, bl. a. för att jag där skulle hälsa på Maki,  min hyresvärdinna sedan flera år tillbaka. Antagligen skulle hon ha många fina förslag på resmål. Det skulle bli en bokserie som skulle vara en fördjupad resehandledning med personliga iakttagelser och reflektioner med många fina bilder och litterära  referenser.

Middagen

Den argentinske författaren César Aira är mycket speciell. På alla sätt. Inte brukar en författare bara sätta sig ner vid det tomma vita papperet och skriva utan att ha planerat titel, handling, början eller slut. Aira börjar med en idé eller en tankelek och en känsla. Och visst brukar författare redigera det de skrivit? Inte Aira. Han började skriva på 1970 - talet och det har blivit 120 titlar om ca 100 sidor. (Kortprosan har en stark ställning i Argentina med förattare som Borges och Cort´zar). César Aira skriver en sida per dag och ger ut tre titlar om året. Han skriver för hand med en reservoarpenna av märket Mont Blanc. Bläcket är svart. Middagen som jag just läst är ovanligt omfångsrik och omfattar 118 sidor. Middagen inleder och avslutar boken. En man i 60 - årsåldern är berättare. Han är tämligen "misslyckad"; han har inget arbete, ingen fru, inga barn och bor hemma hos sin mor. Hon tycker inte att det är något fel på honom alls. De har just varit på middag hos en granne och kommit hem. Modern känner sig lite trött och går och lägger sig efter att ha förmanat sonen att inte sitta uppe för länge. Han slår på TV:n och hamnar mitt i ett hemskt reportage utifrån lördagsnatten. De döda på kyrkogården i Coronel Pringles har rest sig ur sina gravar och rusar mot staden för att jaga endorfiner. De är omöjliga att värja sig mot. En liten flicka slinker in i ett hönshus och gömmer sig under hönstrappan. Skildringen av hur de endorfintörstande zombierna snor in sig i hönsens sittpinnar och varandra medan hönsen kacklar och flaxar och fjädrarna ryker är naturligtvis förfärlig men samtidigt otroligt rolig. Morgonen efter vaknar huvudpersonen: "När jag vaknade nästa morgon kände jag mig deppig redan innan jag visste att jag var deppig." Söndagsdepressionen är den värsta för en man i hans belägenhet. César Aira är ironisk (snällt; Ironi är en hövlighet mot läsaren. Man får inte ta sig själv på för stort allvar, säger han), rolig, sorgsen och helt oförutsägbar. Aira upplever skrivandet som en njutning och en flykt framåt. Hans språk är enkelt medan intrigen är mera komplicerad. James Joyce gör tvärtom och arbetar mera med språket. I Magasinet Konkret talar men om den experimentelle nobelpriskandidaten César Aira. Jag blir nyfiken på att läsa mer av honom.

Veckans kulturfråga v. 16 2024

enligt O: Veckans kulturfråga v. 16: Vilka böcker för barn och unga vill du lyfta fram?

Jag läser inte så många barn- och ungdomsböcker men jag har absolut några exempel som jag tycker förtjänar att lyftas fram som lämpliga för både barn och vuxna i alla tider och det är Barbro Lindgrens böcker som jag alltid lyfter fram: Vems lilla mössa flyger, Korken flyger och Vad lever man för. Och så böckerna om Loranga, Mazarin och Dartanjang. På senare tid har jag läst Johan Rundbergs historiska böcker om Mika Månvind och polisman Valdemar Hoff. De är historiskt tillförlitliga, spännande, lite kusliga och det känns att författaren tar sina läsare på allvar. Nattkorpen är titeln på del 1. Sarah Sheppards faktaböcker för barn har mycket att ge även vuxna. Allra bäst om en läser tillsammans. Hon skriver om bl. a. om ödlor, dinosaurier och kartor.

Tisdagstrion v. 16 2024

Ugglan & Boken: Tisdagstrion v. 16 2024: Yrken (eller andra roller) med uniformer i handling,  titel eller omslag. 

1. Nattkorpen av Astrid Lindgrenprisbelönade Johan Rundberg. Valdemar Hoff är en stor och bullrig polis som arbetar ihop med flickan Mika i 1800 - talets Stockholm.

2. Syster Eva på åttan var  Flickornas julbok ett år. På det omslaget ser en både sjuksköterskor och en läkare.

3. Den tänkande lantbrevbäraren Text av Hjalmar Gullberg. Musik: Gunnar Turesseon

Jag är en lantbrevbärare, jag går i snö och is,
och intet är mej kärare, än gå på detta vis.
Om världen än blir vrångare, för yrket jag ej skäms,
min äldste föregångare, Merkurius benämns.
Mitt kall hör till de ringare, ej vingar har min häl,
dock är jag överbringare, av bud från själ till själ... 

Boktriss v. 16 2024: Bokstaven P

 Mias bokhörna: Boktriss v. 16: Bokstaven P

Manlig karaktär: Peter, Johannes vän i Jon Fosses roman Morgon och kväll; om den första och sista dagen i Johannes liv. 

Kvinnlig karaktär: Petra von Pahlen i Den blå rullgardinen, Fröknarna von Pahlen. 1. av Agnes von Krusenstjerna

Serie, barn, djur: När Olle fick heta Pilleman. Låt av Peter Himmelstrand. Står i Nu ska vi sjunga. Bl. a.

Selfie v. 16 2024: Politik

Klimakteriehäxan: Selfie v. 16: Politik

 1. Har du någonsin varit inne på att satsa på en karriär i politiken? Nej

2. Vilken aktuell fråga kan få in dig i en politisk diskussion?   Det kan vara lite av varje. Barns byte av könstillhörighet, sjukvården, Sara Skyttedals nya parti, skolan, pressens ansvar, mm

3. Har du lätt att bestämma vilket parti du ska rösta på när det blir val? Av någon obegriplig anledning är det alltid lika svårt. Inget parti passar helt och hållet. Jag skulle behöva plocka frågor från de olika partierna och sätta ihop ett eget

 4. Läser du tidningarnas ledarsidor?  Kanske inte rakt igenom varje dag. Men jag håller ett öga på dem

5. Kan du nämna en politiker, död eller levande, som du saknar i dagens debatt?  Erlander, Carl Bildt, Birgitta Ohlsson

6. Kommer du att rösta i valet till EU-parlamentet som hålls 9 juni? På parti eller person? Antagligen blir det på person.

En smakebit på søndag v. 15 2024

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger håller i söndagsutmaningen En smakebit på søndag. Den går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser utan att för den skull spoila något. 

"Min vän var ensam hemma men bjöd ändå hem oss på middag, han var ovanligt social, han tyckte om att prata och berätta historier, men han var inte så bra på det, han blandade ihop händelser, lät verkan bli utan orsak, orsak utan verkan, hoppade över viktiga bitar, övergav en historia mitt i. Det här störde inte min mamma, som av åldersskäl var lika oredig i huvudet som min vän när han föddes, jag tror inte ens att hon märkte det. Fast hon var faktiskt den som hade mest glädje av samtalet, men det var också det enda hon hade glädje av under kvällen. Detta berodde på att det ständigt kom upp namn på familjer från staden, det var magiska ord som tycktes härbärgera allt hon var intresserad av i livet."      Fler smakebitar HÄR

Veckans mening v. 15 2024

MIN

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord har en lördags- utmaning där han uppmanar oss att bjuda på en mening ur det vi just läser. En mening som av någon anledning fått dig att hejda dig. Min Veckans mening v. 15 kommer ifrån Middagen av César Aira

 " De döda hade ju faktiskt något av rockmusiker över sig med sitt sjabbiga yttre, sitt stripiga hår, sin spastiska gång och sin högfärdiga medvetenhet om att de var stjärnor och kunde uppfylla de upptrissade förväntningarna bara genom att visa sig."

Veckans kulturfråga v. 15 2024: Vilka språk läser du på?

enligt O: Veckans kulturfråga v. 15: Vilka språk läser du på? Vilka språk hade du önskat att du kunde tillräckligt bra för att läsa på?

Jag läser engelska, norska danska och - i värsta fall - tyska. Naturligtvis skulle jag vilja lära mig japanska tillräckligt bra för att kunna läsa japansk litteratur på originalspråket. Mina kunskaper i gymnasiets ryska ligger långt tillbaka i tiden. Men när jag hör ryska nu och har japanska att jämföra med så förefaller ryska som helt överkomligt. Men det skulle innebära repetition och vidare studier. Nya språk lockar alltid. 

Fem en fredag v. 15 2024: Roliga frågor

elisamatilda: Fem en fredag v. 15: Roliga frågor

1. 

   1. Vad kommer spela mest roll när du blir 80? Hälsan
2. Har du lånat eller tagit något du sen aldrig lämnat tillbaka? Ja. En eller annan bok. Någon liten brodersax. Rundstickor
   
3. Fixar du saker själv, eller låter du någon annan fixa åt dig? Det beror på  vad det är. Somligt gör jag själv. Annat är det bättre att någon annan gör
   
4. Vad var din favoritleksak som barn? En trasdocka som mamma sytt. Jag gillade inte att leka med dockor, men trasdockan tyckte jag om.
   
5. Vilket är det konstigaste djuret? Det finns ju många konstiga djur både på jorden och på havets botten. Vet inte heller riktigt vad som är konstigt i djurvärlden. Vandrande pinnar (spökskräckor) känns ju väldigt konstiga och onödiga, förstås.
   

Helgfrågan v. 15 2024

Mias bokhörna: Helgfrågan v. 15: Mia undrar vad vi tycker om dialekter i de böcker vi i läser. Jag har absolut inget emot dem. Tvärtom kan det bli riktigt bra. Till exempel i Koka björn av Mikael Niemi. Den har jag lyssnat på och författaren läste själv. Helt underbart. Och så lyssnade jag till Lucky Lada i uppläsning av Marianne Maunsbach själv. Jättebra. Jag tycker att dialekter tillför något.
 

Vi drabbade samman med våra ödens hela bredd

Ebba Witt - Brattström berättar här om sin nyutkomna dubbelbiografi över författarduon Moa och Harry Martinson, Vi drabbade samman med våra ödens hela bredd. Det var första gången hon gjorde det; passande nog i Olofström, det vill säga mitt i Harry Martinson - land. Hennes doktorsavhandling Moa Martinson : skrift och drift i trettiotalet, handlade bara om Moa. Hon började sin forskning när hon såg hur Moa Martinson behandlades i professor Ulf Brandells Svensk litteratur 1900 - 1950. Moa M fick väldigt lite utrymme i förhållande till de manliga arbetarförfattarna och hennes författarskap benämndes som "vaket, konstlöst och ofta kaotisk." Moa och Harry Martinson förutsatte varandra, fastslår EWB. Utan Moa ingen Harry Martinson och vise versa. Under Harry Martinsons tid hos Moa i torpet Johannesdal påbörjades mycket av Harry M:s författarskap. Moa skrev också och de hjälpte varandra med råd och dåd. Artur Lundkvist, Ivar Lo - Johansson och Erik Asklund var några som ofta umgicks i torpet. De gillade Moas mat. Men Moa gillade inte de fem ungas  kvinnosyn och självaste Sven Stolpe varnade för deras primitivism. Harry hade en gång när han var berusad kallat Moa Moa constrictor och det var inte hans kumpaner sena att snappa upp och använda. Annars skiljde Harry Martinson  ut sig från de övriga. Han var mera feminist och delade Moas tankar om fred och kvinnors rösträtt. Mötet med kvinnorna på Fogelstad, medborgarskola för kvinnor, påverkade både Moa och Harry. Rektorn där, Honorine Hermelin, betydde mycket för dem båda. Moa och Harry var gifta i 11 stormiga år. Sedan var Harry otrogen och det var början till slutet. "Slutet blev solkigt" inleder EWB sin biografi. Moa var fjorton år äldre och  hade fött sex barn. Två drunknade och förste maken tog livet av sig. Harry ville väldigt gärna ha barn, men Moa var tveksam. Harry gifte ju om sig och fick barn, två flickor. Ebba Witt - Brattströms dubbelbiografi är spänstig och entusiasmerande läsning. Den har hon gjort riktigt bra. Och även om hon står på Moas sida gör hon rättvisa åt Harry också. Den här biografin behövde skrivas. Boken är dessutom väldigt tilltalande i sitt utförande. Tag och läs!

Tisdagstrion v. 15 2024

Ugglan & Boken: Tisdagstrion v. 15: Först eller sist i titeln 

1. Den första hustrun av Jean Rhys. 1989 översattes boken till svenska och fick titeln Den första hustrun. En senare utgåva heter Sargassohavet.
Jean Rhys, 76,  ger här röst och identitet åt Bertha Mason, den galna kvinnan i vindsrummet i Jane Eyre av Charlotte Brontë.. 

2. Till sista andetaget av Anne Swärd. Född: En dotter, Angela Rafaela Lo Mård. Föräldrar: Katarina och David. (Råkade det bli.) Året är 1969  och platsen är en sydskånsk by. Hennes vedhuggande mamma varnar henne för precis allting; högspänningsledningar, ormar, motorvägen, sjön, elden, hundar, o.s.v. Och mest av allt för kärleken.

3. Den sista kvinnan av Audur Ava Ólafsdóttir. Maria och Flóki dricker ett glas champagne på nyårsafton och han förkunnar att hon är kvinnan i hans liv, men att han nu tänker lämna henne för en annan man. Jaha, men vi har ju varit gifta i elva år, säger Maria aningslöst.

Boktriss v. 15 2024: Bokstaven O

Mias Bokhörna: Boktriss v. 15: Bokstaven O

1. Manlig karaktär: Oblomov  i boken med samma namn av Ivan  Gontjarov. 

2. Den tredje rösten är del två i Cilla och Rolf Börjlinds kriminalromanserie om Olivia Rönning och Tom Stilton. Den tilldrar sg i Stockholm och Marseille. Tom Stilton har kommit på fötter igen efter en tid som uteliggare.

3. Barn, djur, serie. Olles skidfärd av Elsa Beskow

Selfie v. 15 2024:

Klimakteriehäxan: Selfie v. 15:Kosläpp 

1. Den fetthalten ska "min" mjölk ha: Mellanmjölk

2. Den osten vill jag ha: Danbo, Gamle Ole, Svarta Sara, Cheddar, Gräddädel, parmesan, gruyère, Skottorps Ambrosia

3. Den "mjölkmaten" är en favorit: Kalvdans

4. Den yoghurten serveras hos oss:  Naturell

5. Om du ska ge namn till en ko, vad ska den heta? Majken

6. Har du något ko-minne? Jag minns också separatorn från Alfa Laval och det kalla, våta mjölkrummet. Och så minns jag när vi gick och hämtade mjölk hos en bonde i byn. Och helt fantastiskt var det när farmor kärnade smör. Det där smöret var så gott. Och så fick jag en skiva av Möris delikatessknäckebröd med  ny kärnat smör på (ingen ost!) och kärnmjölk till.

En smakebit på søndag v. 14 2024

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger håller i söndagsutmaningen En smakebit på søndag. Den går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser utan att för den skull spoila något. 

"Jag tillbringade ett par eftermiddagar där. Vid den rökande Joyce som sitter med benen i kors och en bok på glänt i högerhanden. Han har lyft blicken från boken för att ge tid åt meningarna att bli ett med cigarettröken, halvslutna ögon bakom glasögonen, som om han när som helst ska vända huvudet mot dig och fälla en kommentar. Jag håller det för ett av de mest levande gravmonument jag har sett. Jag har besökt kyrkogårdar över hela världen, i likhet med alla andra som är livrädda för döden och att dö (vad är vi mest rädda för egentligen - för döden eller dödskampen), och som vill beskåda den egna rädslans boning för att försäkra sig om att den här platsen är fridfull, tyst, att den trots allt är gjord för människor, för vila... Hur som helst, en tillvänjningsplats. Bara det att en aldrig vänjer sig. Är det inte underligt, sa Gaustin en gång, det är alltid de andra som dör, aldrig vi själva."

Ur Tidstillflykt av Georgi Gospodinov. Övers:Hanna Sandborgh. Ersatz förlag

Fler smakebitar HÄR