Madonna

Det kan sägas på en gång. Det här var det bästa jag läst på länge. Jag har inte läst något av Sara Villius tidigare. Madonna läste jag under  stigande förtjusning. Så otroligt bra, så fullständigt överlägset och elegant formulerat och med enkla, vanliga svenska ord. Om att vara kvinna, mamma, hustru och älskarinna. Om att skriva. Om att leva i verkligheten som känns otillräcklig. Och om att leva en fantasi som inte heller räcker till. Hon är beroende av omvärldens (läs: männens) bekräftelse. Upplevelsen av hur blickarna förändras när hon går med barnvagn, och hur de sedan aldrig riktigt blir de samma är en verklig sorg. Hon har aldrig bott ensam i sitt liv mer än under ett och ett halvt år. Under den tiden trodde hon att hon skulle bli tokig. Madonna trivs inte i äktenskapet och med moderskapet.  Jagberättaren vänder sig till ett du (älskaren)vilket är detsamma som hennes lärare och mentor. Hon skriver romaner och han pjäser. Hon beundrar hans förmåga till reflektion, kritik och fantasi. Sara Villius gör impressionistiska nedslag i kvinnans verklighet. Kronologin lämnar hon därhän. Hon beskriver Madonnas känslor och stämningar; hennes förhoppningar och misslyckanden med fingertoppskänsla. Och hennes uppgivenhet och resignation.
Det är så fint gjort. Och så svårt att göra rättvisa åt. Lotta Kühlhorn har gjort bokomslaget som föreställer Madonna av Edvard Munch. Så kongenialt.

Titel: Madonna
Författare: Sara Villius
Förlag: Norstedts
Tryckår: 2019
Antal sidor: 219