Det är mycket nu!

Premiär!

Fredag 31 augusti 19.03

Rött och svart

av Henri Beyle Stendhal. Del 1 av 2.

Övers: Tage Aurell.

Med bland andra: Adam Pålsson, Livia Millhagen,  Philip Zandén, Saskia Husberg, Elin Bornell,  Rolf Skoglund.

Dramaturgi: Magnus Jacobsson, Magnus Lindman.

Dramatisering, regi: Jonas Cornell.

Stendhal (eller Henri Beyle som han hette i det borgerliga livet) föddes 1783 och dog 1842 oförstådd av sin samtid, men i våra dagar ansedd som en av 1800-talets största författare.

Efter ett äventyrligt liv kors och tvärs i Europa fastnade Stendhal för Italien, 

passionernas hemland! Där skrev han sitt första mästerverk, Rött och svart 1831. Berättelsen skildrar den unge Julien Sorels uppgång och fall i en bördsfixerad borgerlighet, som han samtidigt åtrår och föraktar. Två kvinnors passion för Julien driver dem att kasta alla sociala hänsyn överbord och följa sin unge älskare ända till hans tragiska slut.

Efter föreställningen: Det finns ingen väg än via salongerna del 1. 

Horace Engdahl, Theresa Benér, kritiker med inriktning på europeisk teater och regissör Jonas Cornell samtalar med Magnus Jacobsson om romanen Rött och svart och om Frankrike decennierna efter franska revolutionen, den turbulenta tid som utgör fond för berättelsen. Man diskuterar också Stendhals författargärning som kommit att omvärderas under åren. Med sina komplexa romankaraktärer, blandningen av passion och nykter analys, framstår Stendhal alltmer som en föregångare och banbrytare för den moderna realistiska romanen. Ett program av Magnus Jacobsson.

Uppgifterna är tagna från SR:s hemsida.

Kartusianklostret i Parma

I Vandring med favoriter av  
Helen af Enehjelm hittar jag en essä om Stendhal med rubriken

Den borne författaren. Av Enehjelms två favorittitlar, Rött och svart och Kartusianklostret i Parma sätter hon den senare först.

Stendhal (1783 - 1842) var liten, tjock och ganska ful och hade ingen större framgång hos kvinnor. 
Han skrev om allt som han drömde om att uppleva i livet. Många av de kvinnokaraktärer han bygger upp beskriver den kvinna Stendhal skulle varit om inte om varit om.

Egentligen hette han Henri Beyle men adlade sig sedan på egen hand och kallade sig de Beyle för att sedan ta sig namnet Stendhal som han valde av en slump efter en plats i Tyskland. På så sätt blev den berömde författaren inte släkt med sin far. Eller rättare sagt tvärtom. Det fanns nämligen fyra  personer som Henri Beyle tyckte riktigt illa om; sin far, sin moster, kusin Pierre samt en abbé som med sin mörka religiositet gjort livet surt för honom under uppväxten.

Stendhal älskade Italien lika mycket som han avskydde födelseorten Grenoble.

Han prövade olika yrken som militär, specerihandlare och diplomat innan han slutligen blev författare. 

Stendhal skrev reseskildringar, konstkritik och romaner. 

Det  litterära genombrottet kom med Rött och svart 1930.

Tre år innan han föll ihop på gatan och dog (det är ingen skam att dö på gatan bara man inte gör det med vilje, sa Stendhal) fick han stor litterär framgång med Kartusianklostret i Parma (1839) , vilken av många 

(till exempel Horace Engdahl) anses vara hans bästa roman. 

Nu är frågan om jag inte rent av lägger till Kartusianklostret i Parma på 

Lyrans läsutmaning - Sommarklassiker. 

Evt. på bekostnad av någon annan titel. Jag sover på saken.

Loppis!

För inte alls länge sedan läste jag Rött och svart av Stendhal och blev omåttligt förtjust och kunde inte fatta varför jag inte läst den tidigare.
Därför blev jag så glad när jag hittade
Lucien Leuwen på loppis för en spottstyver. Det lär vara en av de finaste kärleksromanerna i världslitteraturen, högt skattad av till exempel den franske poeten Paul Valéry.
Enligt författaren själv var det hans bästa bok. I sina trettiosex (!) testamentsutkast
bekymrar sig Stendhal särskilt om att skydda sina manuskript och alldeles särskilt då Henri Brulards liv och Lucien Leuwen.
Pengar hade han inga men han tänkte på läsarna och eftervärlden.
Lucien Leuwen kom inte ut i sin helhet på franska förrän sextio år efter författarens död och på svenska först 1993.
C. G. Bjurström har översatt och skrivit kommentarer.
Och ett trevligt bokmärkesband medföljer...

Bröllopsbesvär av Stig Dagerman kom ut 1949. Jag har inte läst mycket av Stig Dagerman, men det kan ju repareras. De dömdas ö och Ormen har jag redan.
Bröllopsbesvär är utgiven på Vingförlaget i Stockholm; tryckt på Stålhammars Tryckeri i Linköping. Pris häftad 2:95, inbunden 4:65.
Och minsann står det inte Brusewitz på omslaget!

Stendhal - tidig feminist!

Stendhal, alltid levande och föremål för intresse.
Läs Lena Kårelands RECENSION av en nyutkommen bok: Stendhal. Vivre, écrire, aimer.
(I den ordningen. Livet gick före skrivandet.) Författare: Philippe Berthier.

Man blir aldrig färdig med Stendhal eller Les extremes ses touches

I en intressant understreckare i Svenska Dagbladet jämför Thure Stenström, professor emeritus i litteraturvetenskap vid Uppsala Universitet, bruket av pseudonymer hos Stendhal och Kierkegaard. Det är väl ungefär det enda de har gemensamt förutom att båda var ovanligt fula, vilket anses vara en bidragande orsak till alla förklädnader.
Väljer man karikatyrerna så förefaller de kanske inte så tilldragande. Men andra bilder visar två
män som visserligen inte är så fysikt formfulländade men jag vet inte om jag skulle kalla dem så alldeles sällsynt fula som de sägs vara i understreckaren. Kanske var det så de upplevde sig. Och det är ju en helt annan sak.
http://www.svd.se/kulturnoje/understrecket/man-blir-aldrig-fardig-med-stendhal_4304241.svd