Välsignelser

Caroline Albertine Minor är ännu en ung , född 1988 i Köpenhamn, begåvad dansk författare. Hon har skrivit en roman tidigare, men den är inte översatt till svenska. Det är emellertid Välsignelser som hon fick P. O. Enquists pris för 2018. Hon blev även nominerad till Nordiska Rådets litteraturpris. Välsignelser innehåller sju noveller om människor som har förlorat någon och befinner sig i sorg. Antingen en kylig, distanserad sorg eller en på något sätt utlevd eller gråtande . En kvinna, vars make bara rest sig upp och gått och lämnat henne och deras dotter, Ingeborg, går omkring och berättar sin historia för alla som vill höra på. Patologisk överfamiliaritet kallas det. En dotter kallas till sin faders sjukbädd efter att inte ha träffat honom på många år. Hans fru tycker att det passar sig att hon kommer. Fadern kvittar det lika. Anso, 17 år, studerar i Australien och har förälskat sig i mannen i värdfamiljen. Hon tar sitt liv och lämnar kvar en mejlväxling mellan henne och älskaren. Solveig, modern, sörjer. Hennes väninna Gedske, mor till Franciska stöttar. De förmodar att Franciska sörjer sin ungdomsvän och det gör hon kanske på sitt bakvända sätt. Novellen Sorgens trädgård är tagen ur författarens eget liv. Hennes man råkade ut för en bilolycka, fick en hjärnskada och allt blev annorlunda. Hur sörjer man en människa som en har framför sig? Anso förekommer i tre  noveller. Annars kommer en ofta i läget att en undrar vilken novell en just håller på med. På något sätt flyter de in och ut i varandra hela tiden. Det finns något som förenar dem utöver sorgen. Var och en skulle kunna vara en roman. Jag vet inte hur författaren bär sig åt. Någon sorts formexperiment? Eller trolleri med orden?  CA Minor tänker hela tiden på hur folk rör sig på olika platser. Hon funderar mycket över hur hon ska beskriva ansikten. Karaktärerna är det viktigaste; därnäst kommer platsen. CA Minors noveller är ganska långa i likhet med förebilden Alice Munros. Hon är också mycket noga med orden och skriver hela tiden om för att komma så nära som möjligt. En ny roman är på väg liksom ett nytt barn.

Titel: Välsignelser

Författare: Caroline Albertine Minor

Förlag: Wahlström&Widstrand

Översättare: Johanne Lykke Holm

Sidor: 202 

Utgivningsår: 2019

En smakebit på søndag

"På en lång stund förstod jag inte vad hon sa. Rösten lät som om den kom långt bortifrån, som om hon ropade till mig tvärs över en blåsig åker. Det susade och drog i hennes ände av luren. Förlåt, sa jag, och tände ljusslingan, vem pratar jag med? Det är Nete, sa hon. Helena, är det du? Jag hade träffat Nete en enda gång, på min artonårsdag för snart tio år sedan. Hon hade en jumpsuit på sig och de gick tidigt, för att. hon hade glömt sitt antihistamin. Ja, sa jag. Din pappa har blivit inlagd. Jag satte mig upp, mina händer var mjuka efter sömnen. Hon sade något mer, som drunknade i en våg av oväsen. Jag kan nästan inte höra dig, sade jag. Får jag prata med honom? Han är inte här. Sedan blev det tyst omkring henne. Var hon inomhus nu? Ja. Ljudet av en dörr som stängdes, nycklar som slängdes på en hård yta, fotsteg och ännu en dörr."

 från sidan 11 i Välsignelser av Caroline Albertine Minor

En smakebit på søndag är en läsutmaning som innebär att vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser. Inga spoilers, förstås. Denna veckan är det Marie på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten som håller i tyglarna.
Fler smakebitar HÄR