skip to main |
skip to sidebar
Från sidan 9 i När ljungen blommar av debuterande Petra Rhodin. Hoi förlag.
Varje söndag bjuder vi varandra på en smakebit utav det vi just läser . Utan spoilers, förstås. Den här veckan är det Astrid Terese på bokbloggen Betragtninger och som håller i trådarna.
Fler smakebitar HÄR
En känner igen Cannie Möller och familjen Gudner från förra boken Lifterskan känns igen i författarens nya roman Besökaren. Rebecka Gudner är romanens jag; Hugo, läkaren, hennes man. Barnen Manja och Johan är tämligen vuxna och befinner sig i Australien och London. Men snart är det midsommar och då väntas de hem. Kanske.Rebecka är tecknare och håller på med omslaget till en bok där huvudpersonen Biancas öde kryper under skinnet på henne så att hon ibland har svårt att skilja på fantasi och verklighet. En rörelse i skogsbrynet får Rebecka att känna sig iakttagen. Så småningom förstår hon att Martin, familjens tidigare hyresgäst är i närheten. Em, som Rebeckas barn kallade honom. De var mycket förtjusta i honom. Det var Rebecka också, för att uttrycka det milt. Deras relation var på Rebeckas villkor. Nu är förhållandet det motsatta och Martins känslor utvecklas mot ren illvilja. Runt omkring finns travhästen Soul - Boy som rymt och ställer till oreda; den olyckliga unga Karin Forsgren som föder ett dödfött barn och handlar i panik. Tilda i kiosken spelar en central roll i samhället. Hon är mycket för grannsamverkan och gillar inte när okända tar sig in på samverkansgruppens område. Jag tycker att Besökaren mycket handlar om ensamhet och utanförskap. Martin står utanför ett samhälle han inte kan förlika sig med. Karin Forsgren är ensam och hjälplös. Rebecka är också mycket ensam med sina tankar och sina demoner. Hennes förhållande med Hugo skakas naturligtvis. Dottern Johanna är tidigt inne på spåret att Rebecka döljer något. Den sympatiske kriminalkommissarien Olof Almgren känns igen ifrån Lifterskan.Han är lika konfunderad över Rebecka som jag. Hon känns väldigt labil och har svårt att vara öppen. Men - det finns tendenser som tyder på att familjen Gudner är beredda att städa ut gamla spöken och sluta upp med att ha hemligheter. Det hela tilldrar sig inom loppet av två månader. Kapitlena är korta och låter de olika personerna komma till tals. De bidrar också till drivet i boken. Välskrivet, spännande - för att inte säga otäckt - och psykologiskt trovärdigt. Men jag skulle gärna möblerat om omslaget en smula.
Titel: Besökaren
Författare: Cannie Möller
Förlag: Hoi
Tryckår: 2019
Antal sidor: 374
Jan Bertoft och Håkan Tägnander, generalsekreterare på Sveriges konsumenter respektive regissör och filmproducent har tillsammans skrivit kriminalromanen Minnets slutna rum. Det är första delen i en serie om kriminalinspektör Vanja Ek och författarnas debutroman. Sorgligt nog hann Håkan Tägnander avlida innan Minnets slutna rum kom ut. Som läsare kastas man direkt in i handlingen och följer en kallblodig mördares tankar inför sitt tilltänkta värv. Hen upplever en känsla av överlägsenhet och onåbarhet. När Vanja Ek och hennes medarbetare kommer till platsen finner de ganska omedelbart att de står inför ett det slutna rummet - mysterium. Detta fenomen hänger jag upp mig på och förundrar mig över att poliserna helt inriktar sig på att lokalisera och undersöka den mördade Holger Nilebjers umgänge. Det är inte lätt. Det visar sig att bekantskapskretsen är väldigt stor och brokig och att den inte ens håller sig inom rikets gränser. En får intrycket av en vänsäll, radikal ganska snäll och mycket utåtriktad man. Holger Nilebjer är nog den en lär känna bäst tillsammans med den ensamma Vanja Ek som ofta önskar att hon hade haft någon att tala med. Hon är uppseendeväckande vacker men minns en barndom som ful och mobbad. Hon bär mycket svårt inom sig. Farmor Linnea Ek i Ådalen är den enda tillflykten hon har och nu håller farmor på att bli dement. Socialvården i Ådalen har Vanja Ek inte mycket till övers för. Under tjugofyra dagar följer en polisens arbete fram och tillbaka. Fallet blir mer och mer invecklat och ibland blir det lite väl snårigt. Men romanen är välskriven och ofta spännande. Författarna tar sina läsare på allvar. Jag gillar den internationella förgreningen som en kanske får se mera av i fortsättningen. Det känns som ett modernt och trovärdigt grepp. Dialogen är ledig och levande. Men ibland skulle jag önskat att texten stramats åt en aning. Det går lite på tomgång och genast känner en intresset slappna en stund. Själva slutet kände jag mig lite snuvad på. Men - vem vet vad nästa del kommer att avslöja? Jag tänker läsa den. Hoppas att den får en lika poetisk titel.
Titel: Minnets slutna rum
Författare: Jan Bertoft & Håkan Tägnander
Utgivningsår: 2019
Förlag: Hoi
Antal sidor: 317
Cannie Möllers nya roman, Lifterskan, är en spänningsroman som tar avstamp i en händelse ur författarens eget liv. Tecknaren Rebecka Gudner är på väg till Skogsböle, familjens hus i Norrland, och befinner sig någonstans mellan Härjedalen och Jämtland. Hon tänker sig en veckas lugn och ro. Det är alla helgonanatt, snön har fallit oavbrutet i flera timmar. Klockan är tre på natten när Rebecka Gudner tycker sig se en flicka skymta i snöyran framför bilen. Hon stannar och stiger ut i kylan i sina tunna kängor. Detta kommer att förändra hela hennes liv. Flickan, Helen, som naturligtvis befinner sig på flykt är inte bara en olycklig 17 - åring utan stöd i världen. Hon är också en förslagen kriminell som kommer att direkt eller indirekt styra Rebeckas liv på ett obehagligt sätt. Rebeckas och Helens liv hakar i varandra. Och styrkeförhållandena växlar. De utnyttjar varandra på olika sätt. Helen är van att utnyttjas av andra och nu använder Rebecka teckningen hon gjort av Helens ansikte som omslagsbild på en bok, Gryningsljus. Hon frågar inte först. Det är en ovanligt bra teckning tycker hon själv. Men nu vaknar Irma Backman till - Helens missbrukande och vanligtvis frånvarande mor - och vädrar morgonluft. Här kan det finnas pengar att hämta. Det blir många förvecklingar. Helen anklagas för mord. Rebecka anklagas
för mord. Turerna är många och vändningarna kommer hastigt på. Helen och Rebecka berättar omväxlande under ca ett halvt år. Journalisterna jagar båda. Rebecka har en egen uppgörelse med sin äventyrliga mor, Lovisa, som inte velat lyssna när Rebecka berättade om en konstnärs exploaterade av Rebeckas 13 - 14 - åriga kropp. Språket i Lifterskan är oklanderligt. Det finns ett driv i berättelsen som gör att en läser andlöst. Miljöbeskrivningen är fin särskilt när det kommer till skogsbygderna uppåt Norrland och Skogsböle. Rebeckas familj är orolig över
hennes tillstånd. Hon är i det närmaste besatt av Helen och kan inte tänka på mycket annat. Allt leder fram emot det desperata och katastrofala slutet. Jag märker att jag inte kan släppa tankarna på Rebecka och Helen när jag väl slagit igen boken.
Hoi förlag 2018.
"En flicka vacklar ut i strålkastarskenet, mitt på vägen. Jag kastar mig på bromsen, försöker styra undan. Det är för sådana här tillfällen man har ABS - bromsar. Maximal bromskraft utan att man för den skull tappar styrförmågan. Ändå kanar bilen med vänstra sidan in i snövallen. Sen är allt tyst. Bara snön som faller. Obevekligt sen flera timmar tillbaka. Jag sitter kvar i bilen, för trött för att orka röra mig. Försöker tänka. Var är jag? Någonstans i det inre av Hälsingland, nära gränsen till Jämtland. Klockan är tre på natten. Jag skulle vilja somna där jag sitter. För trött för allting. Motvilligt öppnar jag bildörren. Stapplar ut i den överraskande vinterkylan. I Stockholm var det höst, här är det vinter. Den där flickan - för visst var det en flicka som stapplat ut i vägen nyss? Var det inte därför jag bromsat? Jag vänder mig om, låter ögonen leta i det tunga snöfallet. Står stilla i mina tunnsulade kängor, står stilla i overkligheten denna natt. Denna alla helgons nät jag gett mig iväg. Jag ser ingen."
Från sidan 7 i Lifterskan av Cannie Möller. Hoi förlag.
Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger handhar läsutmaningen En smakebit på søndag, som har en enda regel: No spoilers!
Fler smakebitar HÄR
Inlägg
