Rum för poesi

Eva Runefelts senaste diktsamling har titeln Ur världen.  Den kom ut på Albert Bonniers förlag i våras. Den första dikten jag läste var Otålig gravsten. Jag vet inte hur Eva Runefelt tänkt sig att den här dikten skulle tas emot men jag brast i skratt. Jag ser den som helt underbart absurd; full av värme och humor. Jag testade den på ett par goda vänner och de reagerade som jag. Det är bildspråket som gör att jag skrattar åt sädesärlan också.  Kompass - dikten är mera att fundera över

 

 

Otålig gravsten

Gravarna

och deras artrosiga leda

I november vädrar de sina

slitna kappor, ruskar runt 

som hundar i regn

medan de störda döda

biter i de gamla fållarna

och drar sig längre ned

med sytråd mellan tänderna

Fåglar

Sädesärlan vippar sin stränga stjärt

som purken dam med infälld solfjäder

med slag lägger hon sig i, denna

tvåstämmiga fågel svänger så runt

på ena tändsticksbenet, uttråkad

av skatans grävande i sitt för att

slippa prata.

 

Kompass 

Kommer mörkret uppifrån

eller ur jorden? 

Omfamnas husen

eller äts de upp?

Kvällarna osäkra, rör sig

i alla riktningar

Att stå still och förnimma

nattens utdragna axelryckning, att

ängslig kväll drivs undan lätt

och igen