Den brutna kvinnan

Monique och Maurice har varit gifta i tjugo år. Lyckligt, tror Monique, och blir helt förkrossad när Maurice berättar att han träffar en annan kvinna, Noëllie, sedan ett år tillbaka. För Monique har Maurice och de två flickorna varit hela livet. Flickorna är vuxna och utflyttade och Monique har friheten att fördriva sina dagar med att träffa väninnor, gå på bio och muséer. Hon behöver inte arbeta och vill inte heller. Väninnorna har det ungefär som hon. I sin nöd rådfrågar hon nu dem alla. Det visar sig att de flesta känt till Maurice älskarinna. Några av dem säger åt Monique att ta det lugnt och vänta ut förhållandet. Men Monique känner på sig att detta inte är något tillfälligt litet vänsterprassel. Maurice och Monique grälar och det sägs saker som sedan är omöjliga att släta över och glömma. Maurice skriker åt henne att han slutat älska henne för länge sedan. Han tar tillbaka, men en tror honom knappt. Monique tappar orienteringen totalt; hon blir oförmögen att tänka på något annat än sin egen olycka och. En kan misstänka att Simone de Beauvoir vet vad hon talar om. En känner Moniques förtvivlan, bitterhet och gränslösa sorg. Nedtrappningen mot ett psykiskt sammanbrott skildras med plågsam psykologisk klarsyn. Romanen är utformad som en dagbok. Monique är öppenhjärtig och skonar på inget sätt sig själv heller. Den brutna kvinnan är en hjärtslitande roman skriven 1967 på ett klart och rent språk. Översättningen är gjord av Kristoffer Leandoer; ellerströms förlag 2018.

Misstag i Moskva

Nicole och André är ett äldre, pensionerat par som bor i Paris. Nu har de åkt till Moskva för att hälsa på Mascha, Andrés dotter från ett tidigare äktenskap. Nicole och Mascha kommer väl överens och de tre har mycket trevligt tillsammans. Så småningom börjar Nicole i alla fall bli uttråkad och längtar hem till Paris. Och hon tycker att André ägnar alltför mycket tid åt Mascha och att hon aldrig får någon egentid med sin man. André tycks inte ha något behov av egentid med henne. Och så kommer fram att André bestämt med Mascha att de ska stanna tio dagar längre i Moskva än som det var sagt ifrån början. Nicole tappar humöret ; krisen är ett faktum och båda makarna verkar vara beredda att lämna varandra. André vill flytta till landet i Villeneuve medan Paris är Nicoles val. Båda märker av åldrandet i sina kroppar. Nicole bantar. Ju mindre hon känner sig hemma i sin kropp desto känner hon sig tvungen att ta hand om den. En hör Nicoles och Andrés röster växelvis. Moskva på 60 - talet finns hela tiden i bakgrunden. Nicole och André har varit i Moskva tidigare och kan göra jämförelser. Misstag i Moskva är en långnovell av författaren Simone de Beauvoir Det är en väldigt sympatisk text som klokt och vemodigt säger mycket om åldrande och om djup kärlek mellan två i grunden ganska olika makar.  Det finns ett politiskt tema också. Jag fick verkligen lust att läsa de Beauvoirs romaner också. Novellen passar in på punkt nr 36. Läs en bok om kärlekslycka i Ugglan&Bokens läsutmaning Läs en novell III.

En smakebit på søndag

 

"Hon såg upp från boken. Så urbota tråkiga alla dessa klagovisor om bristande kommunikation var! Om man verkligen vill kommunicera med någon, lyckas man något så när. Inte med alla förvisso, med med två, tre personer. André satt på sätet bredvid henne och läste en deckare. Hon teg om sin ilska, sina samvetskval, sina små bekymmer; han hade också sina små hemligheter, men på det hela taget visste de det mesta om varandra. Hon kastade en blick ut genom kabinfönstret: mörka skogar och ljusa ängar så långt ögat kunde nå. Hur många gånger hade de banat sig väg tillsammans genom världen, med tåg, flyg och båt, sittande sida vid sida med en bok i handen? Ofta skulle de ännu glida fram sida vid sida, under tystnad, till havs, på land och i luften. Det här ögonblicket bar minnets sötma och löftets glädje. Var de trettio eller sextio år gamla? Andrés hår hade grånat tidigt; förr framstod denna snö som framhävde hans friska, solbrända hud som oäkta. Det gjorde den fortfarande." Från sidan 13 i Misstag i Moskva av Simone de Beavoir. Bucket list books AB 2015. Astrid Teres på den norska bokbloggen Betraktninger handhar läsutmaningen En smakebit på søndag. Den går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar av det vi just läser. Utan att avslöja något väsentligt så klart. Fler smakebitar HÄR

Systrarna Beauvoir

Atlantis

Claudine Monteil, född 1949, är historiker, kvinnorättsspecialist och har tidigare varit diplomat. Hennes doktorsavhandling behandlar Simone de Beauvoirs författarskap. Hon har också skrivit De som älskade friheten - en biografi om Beauvoir och Sartre - samt Söndagarna med Simone. Hennes senaste bok är Systrarna Beauvoir: rivalitet och syskonkärlek. Simone och Hélène de Beauvoir föddes 1908 respektive 1910. De var väldigt olika varandra. Simone var mörk och lillasyster blond. Hélène behandlades mycket styvmoderligt i hemmet speciellt av fadern. Simone ansågs vara den begåvade. Simone blev filosof och författare och Hélène konstnär. Simone fällde inte sällan nedsättande repliker om systerns konstnärskap medan Hélène hela tiden stöttade Simone i hennes feministiska kamp t. ex. för fria aborter. Det andra könet (1949) och Ålderdomen (1976) räknas som Simone de Beauvoirs viktigaste verk. 1975 talades det om Simone de Beauvoir i nobelprissammanhang, men sedan bestämde man sig för poeten Eugene Montale istället. Sartre och Beauvoir hade hela livet igenom ett intellektuellt och fritt förhållande, men de bodde aldrig ihop. Sartre omgav sig med unga vackra flickor och Beauvoir hade förhållanden med både män och kvinnor. Den amerikanske Nelson Algren var hon mycket förtjust i och blev mycket sorgsen när han gjorde slut. Claude Lanzmann tröstade henne i någon mån. Monteils bok delar sig innehållsmässigt ungefär på hälften. Den första delen handlar om sådant en redan visste. Men sedan kommer Monteils personliga bekantskap med systrarna Beauvoir och då blir det mera liv i berättelsen. Simone de Beauvoir dog 1986 medan systern levde ända till 2001. Det jag saknar i den här boken är ett register och bilder. Men boken är lättläst som en roman och en får lust att läsa vidare. Det allra bästa är nog ändå bekantskapen med Hélène de Beauvoir. Det har ett högt pris att vara känd och både älskad och hatad. Simones begravning blev rena kaoset och strider om utgivning av hennes brev pågår fortfarande.  Översättare: Thomas Andersson, Atlantis förlag 2018

Marcelle

Det talas mycket om böcker och författare i Simone de Beauvoirs utmärkta Novellix - novell Marcelle. Den ingår i novellsamlingen Quand Prime le Spirituel som skrevs 1937 men inte kom ut förrän 1979. Och nu föreligger novellen Marcelle för första gången på svenska i översättning av Magdalena Sørensen. Marcelle är ett känsligt barn. Hon läser mycket och är övertygad om att hon en dag ska stå vid sidan och ge kraft åt ett litterärt geni, företrädesvis en poet. Medan hon väntar ägnar hon sig åt att sprida kultur åt arbetarbarn tillsammans med två unga män. Det blir så att hon ägnar sig åt det praktiska medan de två männen sysslar med de storslagna teorierna. Marcelle väntar på den stora kärleken och klagar för en väninna att hon hon skulle vilja ha jättar men det finns bara män. En av dessa män, Desroches, förlovar hon sig med. Han är ordentlig och trevlig på alla sätt, men han saknar passion, vilket däremot den unge vackre poeten Denis Charval har. Marcelle bestämmer sig snabbt. Hon avvecklar Desroches och gifter sig med Charval. Hon har funnit sin uppgift och nu börjar hennes offergärning på allvar. Hon ska bli Charvals musa och stå vid hans sida när ingen annan gör det. Naturligtvis tänker hon också dela hans framgångar. Hon tror blint på honom. Nu är Marcelle verkligen på det sluttande planet. de Beauvoir skildrar skickligt och milt ironiskt Marcelles utveckling och smärtsamma uppvaknande. Mer än en gång tänker jag på Sartre. Efter att ha läst Marcelle får jag lust att läsa något mer skönlitterärt av de Beauvoir. 
Därmed prickar jag av nr 27. Läs en novell där böcker spelar en stor roll i Ugglan & Bokens utmaning Läs en novell