Visar inlägg med etikett Den osynlige älskaren. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Den osynlige älskaren. Visa alla inlägg

torsdag 14 mars 2024

Klockor vid Sidenvägen

Tredje delen i Moa Martinsons serie om Betty i Tallbo har titeln Klockor vid Sidenvägen. Romanen är närmast en fördjupning av händelser från de tidigare delarna. Författaren hoppar i tiden med början i Bettys barndom. Bettys humörsvängningar pendlar mellan ilska och dåligt samvete; avsky och medlidande. Hon är generös mot sina grannar men hon saknar jämnåriga att tala med. Maken Fredrik och svågern Fritz visar inga tecken till att ta sitt ansvar  och de får sina fiskar varma med jämna mellanrum. Betty tar upp kampen med vitroten (kvickroten). Hon vill börja odla grönsaker. Hon inser att hon snart inte kan tjäna pengar på skogsarbetarnas kaffe längre. Hon måste tänka på försörjning åt sig och barnen på annat sätt. Sömnad, kanske? Betty är stolt över sitt fattiga men renskurade hem och spetsarna på barnens lakan och de små broderade dukarna. Det finns mycket av kulturhistoriskt värde i Moa Martinsons böcker. Några tidsmarkörer finns med även om Tallbo ligger bortom all ära och redlighet. De dialektala orden är roliga och inte alltid lätta att slå upp. Farfar kommer hem med chokladdruvor som var det godaste Betty viste när hon var liten. Det är precis vad det låter som; vindruvor doppade i choklad. Och de kostade 5 öre styck vilket jag tycker var ganska dyrt.  Klockor vid Sidenvägen är lika lättläst som de tidigare delarna men kanske något mindre intressant eftersom mycket redan är sagt.
 
Titel: Klockor vid Sidenvägen
Författare: Moa Martinson
Förlag: Tidens förlag
Tryckår: 1957
Antal sidor: 203


torsdag 29 februari 2024

Du är den enda

I Moa Martinsons roman Du är den enda följer vi fortsatt unga tvåbarnsmamman Bettys liv i den ödsligt belägna stugan Tallbo. Hon är gift med Fredrik som är våldsam och brutal och dricker kopiösa mängder sprit. Han är en duglig arbetare men det är inte alls säkert att Betty får se något av lönen. Men hon har skaffat sig egna inkomster genom att serva skogsarbetarna som arbetar i närheten av Tallbo. De älskar alla Betty var och en på sitt sätt och en dag får hon ta emot inte mindre än två frierier på samma dag. Någon kallar henne sin drömjungfru. Fredrik kallar henne hora. Visserligen i fyllan och villan och galen av raseri men Betty blir sårad. Hon har hårdnat till med åren och blivit ganska cynisk. Hon känner själv att hennes mun dras till ett snett flin helt i svåger Fritz stil. Hon ger svar på tal och räds inte att höja rösten mot de stora starka bröderna. Bettys käcka mor kommer på besök och skogsarbetarna vet inte till sig av förtjusning. Betty får hjälp med sina sysslor och hon har någon att prata med. Barnen Magnus och Bengt - Axel och mor är de enda människor i världen som Betty älskar. I den här delen funderar Betty också lite över mannens familjehistoria och över Tallbo - familjens förhållande till den övriga befolkningen i byn. Moa Martinson skriver i sitt förord att läsarna hade krävt en fortsättning på Den osynlige älskaren. Men det tog ändå till 1952 innan nästa del kom. Moa Martinson skrev om kvinnors vardag, kvinnors kroppar och deras funktion och om förhållandet mellan män och kvinnor. Hon väjer inte för ämnen som annars brukar vara tabu, som till exempel våldtäkt. Hon visste en del om fattigdom och daglig kamp för mat till barnen; supande män och stöttande grannkvinnor. Du är den enda är intressant och lätt att läsa. Lite fransig i kanterna alldeles i början av boken men Moa Martinson samlar snart ihop tyglarna och får ordning på berättelsen. En av Moa Martinsons förebilder är Cora Sandels Alberte - böcker.

torsdag 22 februari 2024

Den osynlige älskaren


Omläsning. Den osynlige älskaren av Moa Martinson stod i föräldrarnas bokhylla. Titeln tilltalade naturligtvis en fantasifull tonåring och jag blev inte besviken. Berättelsen om unga Betty fascinerar även vid omläsningen. Nu  tänker jag läsa om hela serien som består av fyra delar; Den osynlige älskaren, Du är den enda, Klockorna vid sidenvägen, Hemligheten. Tror inte att jag läste hela serien då men troligen del två också. Vad jag inte visste då var att författaren hämtade delar av berättelsen ur sitt eget liv med en försupen fattig torpare och som mor till fem pojkar. Det var innan hon mötte Harry Martinson. Betty -serien är mindre känd än Sally - serien men väl så intressant. Den tilldrar sig i början av 1900 - talet. Agrarsamhället ställs inför moderniseringar. Patriarkatet är starkt men kvinnor som Betty utmanar. Hon är bara 17 år när hon blir gravid genom en våldtäkt. Bäst att gifta sig med barnafadern, säger mor och far som är statare. Barnafadern, Fredrik, är en vacker, våldsam man som inte äger ett språk. Han är svår med spriten men en duktig skogsarbetare och timmerflottare. Den yngre broder, Fritz, är lika mörk som Fredrik är ljus. Han är också svag för sprit men inte alls så våldsam. I stugan, Tallbo, i skogen finns också snåle, snusige farfadern som inte direkt är någon solstråle, men som ändå blir ett stöd för Betty i trängda lägen. En följer Betty väldigt nära i hennes vardag och en tar del av hennes ensamma tankar. Betty har lärt sig renlighet av sin mor. Hon skrubbar hela stugan från golv till tak. Hon bakar och lagar mat - när det finns något att baka och laga av. Sakta men säkert får Betty fotfäste; hon är trots sin ungdom duglig och målmedveten. Hon vill bli kvitt sitt ekonomiska beroende av mannen. Hon ville ha det vackert omkring sig. Hon läser det hon kom över och är generös mot sina gamla grannar. Det är lätt att engagera sig i Betty och hennes liv. Hon är en sammansatt karaktär och som sådan mycket trovärdig. Jag kommer att tänka på Rya - Rya i Ivar Lo - Johanssons roman Bara en mor. Kristina Sandberg ser likheter med Neapel -kvartetten. Jag fortsätter läsningen om Betty.

Titel: Den osynlige älskaren

Författare: Moa Martinsson

Förlag: Tidens förlag

Tryckår: 1943

Antal sidor: 310 s.

lördag 18 juli 2015

Moa M och Sanna Lundell



 Som väldigt ung hittade jag en bok med den lockande titeln Den osynlige älskaren i föräldrarnas bokhylla. Moa Martinson hette författaren. Romanen kom ut 1943. Det jag läste var första delen i serien om unga Betty som kommer till skogstorpet Tallbo. Hon är gravid. Fader är den vackre flottaren Fredrik som våldfört sig på flickan som han kände måste bli hans. I torpet bor också Fritz, Fredriks yngre bror, och deras far.  Torpet är smutsigt och förfallet. Betty har inte haft något val. Hennes mor har erbjudit sig att ta hand om barnet medan Betty arbetar, men Betty avböjer. Hon står ut med allt utom att skiljas ifrån sitt barn. Och den verklighet som möter henne innebär slit, spritmissbruk och våld. Bröderna slåss och Fredrik bär hand på Betty. Vid nitton års ålder har Betty två söner. Hon har putsat, fejat, tvättat och målat. Det lilla torpet är prydligt och skinande rent. Betty bakar och syr och finner utvägar att skaffa pengar till mat eftersom männen ofta är borta i månader utan att ha lämnat något bidrag till hushållet. Hon skaffar egna bundsförvanter och flyr in i sin egen drömvärld när det blir för svårt. Det bor en vit iller under byrån; en räv vaktar i skogsbrynet och i skogen finns en jättestor tjäder som en god kraft. När jag nu läser om Den osynlige älskaren undrar jag hur föräldrarna kunde låta sin vackra, begåvade dotter kasta bort sig på Fredrik. De var statare och hade naturligtvis inte stora möjligheter att påverka, men de kunde ha försökt. Modern var ganska förtjust i Fredrik medan den tystlåtne fadern är mera realistisk. Jag fokuserar naturligtvis på helt andra saker när jag nu läser om som mera vuxen.
Och jag tycker att Den osynlige älskaren håller för omläsning sjuttiotvå år efter utgivningen. Övriga delar i serien: Du är den enda, Klockor vid sidenvägen och Hemligheten.
Att lyssna på dagens Sommar kändes som en intressant fortsättning på den kvinnohistoria jag nyss avslutat. Sanna Lundell står för det absolut bästa Sommar hittills. Hon berättar om sin barndom som präglades av ett alkoholmissbruk man inte talade om. Hon berättar om sin egen personliga utveckling över äktenskapet med Willie Craaford och den smärtsamma skilsmässan till hennes oerhörda glädje över moderskapet. Hennes funderingar om den heterosexuella tvåsamheten är klarsynta och välformulerade. Två böcker som betytt mycket för henne är Det kallas kärlek : en socialpsykologisk studie om kvinnors underordning och mäns överordning bland unga jämställda par av Carin Holmberg och Flodhästen i vardagsrummet : om medberoende och om mötet med barnet inom oss av Tommy Hellsten.
Jag tror att Moa Martinson och Sanna Lundell hade haft en hel del att tala om.