Visar inlägg med etikett De förklädda flickorna i Kabul. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett De förklädda flickorna i Kabul. Visa alla inlägg

onsdag 18 mars 2015

På mannens villkor

Man skulle helst inte vilja tro att förhållanden, som dem journalisten Jenny Nordberg beskriver i  
De förklädda flickorna i Kabul, finns. Men det gör de uppenbarligen. Jenny Nordbergs bok är mycket informativ, upprörande och viktig. Hon måste ha ägnat åtskilligt arbete åt den. Hon backar upp sina praktiska erfarenheter med referenser till forskarrapporter och vetenskapliga arbeten. Trots mycket stöd utifrån har det inte hänt mycket i Afghanistan, som ligger i bottenläge på Human Development Index. På  Transparency International´s korruptionsindex ligger Afghanistan längst ner. Det hela börjar med att Jenny Nordberg intervjuar Azita, en kvinnlig parlamentsledamot, och upptäcker att en av hennes flickor är förklädd till pojke. Det höjer familjen anseende i alla avseenden och flickan får några år i frihet. När puberteten inträder blir pojken i all hast flicka igen. Då är det  är slut på friheten i alla bemärkelser eftersom flickan ofta gifts bort ganska snart dessutom. Jenny Nordberg får kontakt med flera sådana här s. k. basha posh. Några av dem är starka och oppositionella och tar striden för att få fortsätta att leva som män. De väljer bort äktenskap och barn. Dessa starka flickor har alla en stöttande fader. Azita arbetar för den fattiga nordvästra del av Afghanistan som hon kommer ifrån. Hennes svärmor var elak mot henne; hennes man slår henne och har dessutom en första hustru och en dotter. Azita kommer till Kabul med familjen. Hon försörjer mannen, som kräver ekonomisk ersättning även när Azita är arbetslös. (Till saken hör att när ett giftermål ingås lovar mannen att försörja sin familj.) När Jenny Nordberg träffar Azitas svärmor berättar denna att det är mannen som ligger bakom Azitas framgångar. 
Azitas egen far hade tänkt sig att hon skulle bli läkare. Men när kriget bröt ut fick han panik och gifte bort Azita med sin obildade brorson. Azita är på det klara med att de ekonomiska förhållandena måste förändras för att kvinnorna också ska få berättigat politiskt inflytande.
Jenny Nordberg har själv problem med att sudda bort ansikte och kropp, inte ta för långa steg, se människor i ansiktet eller gestikulera när hon pratar.  Jag sträckläste De förklädda flickorna i Kabul. Den är så bra.

söndag 15 mars 2015

Basha posh

 "För Azita höll bristen på en son också på att rasera allt som hon försökte åstadkomma som politiker. När hon och hennes familj kom till Kabul 2005 ledde misstänksamheten och kommentarerna om att hon inte hade någon son snart till att det också ifrågasattes om hon ens var lämplig som lagstiftare och offentlig person. --- Azita och hennes man kom därför med ett förslag till sin yngsta dotter:" Vill du se ut som en pojke och klä dig som en pojke och göra roliga saker som pojkar gör, som att cykla, spela fotboll och cricket? Och skulle du vilja bli som din far?" Det ville dottern absolut. Det var ett fantastiskt erbjudande. --- En del kände förstås till sanningen, men även de gratulerade Azita. Att ha en låtsasson var bättre än att inte ha någon alls och de gav henne komplimanger för att hon var så påhittig. När Azita reste tillbaka till sin provins - en mer konservativ plats än Kabul - tog hon med sig Mehran. Hon märkte att
hon fick ett bättre bemötande i sällskap med sin sexårige son. --- Men vad händer när puberteten slår till? "Du menar när han växer upp?" säger Azita och tecknar en kvinnas form i luften: " Det är inget problem. Vi gör om henne till flicka igen." En smakebit på søndag ur De förklädda flickorna i Kabul av Jenny Nordberg s. 25 - 26. Fler smakebitar finns det HÄR
Fenomenet med flickor som uppfostras som pojkar kallas basha posh.