Sara Danius

Nu har jag äntligen Sidenkatedralen och andra texter av Sara Danius i min hand. Och jag kan konstatera att jag bara läst en av texterna i boken tidigare. Det är Min första krets: Sommarprogram 2013. Jag ser verkligen fram emot att läsa om Aleksijevitj, Camilla Thulin, Selma Lagerlöf, Balenciaga och Marcel Proust.

En smakebit på søndag

"Det var i juni 1933, en vecka efter examen, som Kay Leiland Strong, Vassar årsklass - 33 - den första att springa runt bordet under examensmiddagen - gifte sig med Harald Petersen, Reed årsklass - 27, i den protestantisk - episkopala St. George - kyrkans kapell, kyrkoherde: Karl F. Reiland. Utanför på stuyvesant Square stod träden i full bladskrud och när gästerna anlände, två eller tre i sänder med taxi, kunde de höra barn leka runt statyn av Peter Stuyvesant i parken. De unga kvinnorna som kom i par eller grupper om tre, Kays klasskamrater, betalade sina chaufförer, slätade till handskarna och såg sig förundrat omkring, som om de befann sig i en främmande stad. De hade precis börjat den smått omskakande processen att upptäcka New York - märkligt nog, då flera utav dem bott här i hela sitt liv, i trista georgianska hus med mängder av tomma ytor i kvarteren kring Eightieth Street eller i lägenheter vid Park Avenue, och de roades av sådana här avlägsna små hörn, med dess grönska och dess möteshus för kväkare i rött tegel, polerad mässing och vita knutar som låg där bredvid den vinröda episkopalkyrkan. Om söndagarna promenerade de med sina kavaljerer över Brooklyn Bridge och tog en sväng i det sömniga Brooklyn Heights, de utforskade bostadsområdena på Murray Hill och pittoreska MacDougal Alley och Patchin Place och Washington Mews med alla konstnärsateljéer." Från sidan 17 i Gruppen av Mary McCarthy. Med förord av Sara Danius.

Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar av det vi just läser; utan spoilers, förstås. Den här veckan är det Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten som håller i trådarna. Fler smakebitar HÄR.

Min första krets

I Sara Danius bok Husmoderns död och andra texter handlar sista texten Min första krets om hennes eget liv. Min första krets börjar med att Peter Englund ringer och erbjuder Sara Danius en stol i Svenska Akademien. Hon bävar lite, men tänker sedan att hon ställer sig i ett led och att hon ska göra så gott hon kan. "Förvalta, vårda, föra vidare." Med facit i hand skulle en ju kunna tillägga: försöka förändra. Varmt och med lätt hand berättar hon om hur hon blev frukten av en skandal. Fadern, Lars Danius, var född 1907 och modern, Anna Wahlgren, 1942.  Äktenskapet varade i fem år. Sara Danius berättar om barndomen, syskonen, den fyra månader långa vistelsen i Egypten som för hennes och den två år yngre systern Ninas del slutade med att de fick åka hem till Sverige och fadern eftersom de inte kunde gå i skola i Egypten. Det var säkert bäst för dem. Flickorna hade det bra hos fadern. Han var snäll, men de hade respekt för honom. Böcker och musik fick de med sig på vägen och cykelsemestrar. Fadern fortsatte också att stötta modern så länge han levde. Konsten att göra extra goda pannkakor lär han dem också: ett extra ägg i smeten. Sara Danius berättar om den vördnad för livet hon kände när hon bytte blöjor på småsyskonen. Hon minns från sitt andra skolår hur hon är övertygad om att hon aldrig ska kunna lära sig skrivstil. Det kan ju vara lite kul att minnas när hon senare blir professor i litteraturvetenskap och akademiledamot. Efter gymnasiet flyttade hon hemifrån och hade en massa lågstatusarbeten (nyttigt!) innan hon började läsa litteraturvetenskap och skriva uppsats om Tomas Tranströmer. Hon står nu på livets middagshöjd enligt den gamla välkända tavlan med livets åldrar. Hon har utsikt bakåt och kan blicka framåt. Det hon verkligen önskar sig av framtiden är att hennes son skulle vara beredd att ta sin plats i ledet när han blir gammal nog att stå på egna ben. Husmoderns död och andra texter kom ut 2014. Mycket har hänt sedan dess och pocketboken säljer som smör. Jag tänker återkomma om boken i sin helhet. 
Novellen passar in på nr 24 Läs en novell med något runt i titeln i Ugglan&Bokens läsutmaning Läs en novell III.

Sara Danius - en värdig ständig

En knytblus från Stenströms för Sara Danius. Hon har mitt fulla stöd för vad det är värt. Snygg, värdig, kunnig, begåvad, välformulerad, representativ - allt vad en kan önska sig av en ständig sekreterare i Svenska Akademien. När såg en det senast? Horace har gjort bort sig för tid och evighet. Och flera med honom, men hans fall blev störst. Björn Wiman skriver idag i DN om Sara Danius förmåga att kombinera media, mode och modernitet. Jag tycker att det var väl uttryckt. Anders Olsson trodde att det skulle gå att övertala henne att komma tillbaka. Lyckas han med det ska jag glömma hans kryptiska yttranden i media. Nu läser jag Husmoderns död och andra texter av Sara Danius.

Ett enkelt hjärta

Alla gratulerar madame Aubain till en husa som Félicité och det med all rätt. Félicité har haft en eländig barndom och kommer av en slump i tjänst hos madame Aubain när denna egentligen behöver en kokerska. Félicité har en olycklig kärlekshistoria bakom sig, hon är ganska oansenlig, " den ständigt lågmälda framtoningen, den upprätta hållningen och de försynta rörelserna gjorde att hon påminde om en träfigur, som på något sätt fungerade mekaniskt." Félicité stiger upp tidigt på morgonen för att gå i mässan och sedan arbetar hon till sena kvällen. Madame Aubain har två barn, Paul och Virginie, som Félicité avgudar. När de försvinner hemifrån tar hon en systerson under sina vingars beskydd. När hon sedan mister honom också kommer hon att ägna sig åt hemlösa, immigranter, kolerasjuka och soldater. Det som till slut återstår för Félicité att slösa sin kärlek på är papegojan Loulou. Allt blir smalare och trängre för den ensamma Félicité. Hon mister det ena efter det andra. Hennes fysiska utrymme decimeras. Mor Simon ser till att hon får lite mat och att det kommer en doktor när Félicité får lunginflammation. Félicités död blir ett religiöst crescendo som innehåller musik, doften av rökelse och en magnifik uppenbarelse från ovan. Det är något av vad Ett enkelt hjärta av Gustave Flaubert handlar om. Realistiskt, detaljrikt och fantastiskt åskådligt berättar författaren sin historia om Félicité. Det är också här vi möter den blå tvålen (som dessutom är fyrkantig) som Sara Danius valde som titel till sin bok om den franska realismen.
Ett enkelt hjärta placerar jag på plats nr 19 Läs en novell som är skriven på 1800 - talet i Ugglan&Bokens läsutmaning Läs en novll II

Nu läser jag

Nästa roman till diskussion i läsecirkeln är Madame Bovary (1856) av Gustave Flaubert i pocketutgåvan från 2012 i översättning av Anders Bodegård och med förord av Sara Danius. I källaren hittade jag pärmar med gamla föreläsningsanteckningar och lyckades gräva fram det jag skrivit om Madame Bovary. Det läser jag naturligtvis när boken är läst. Då ska jag också läsa Den blå tvålen av Sara Danius. Undertiteln: Romanen och konsten att göra saker och ting synliga. Sara Danius visar med exempel från Stendhal, Flaubert och Balzac hur realismen tar över romankonsten och skildrar verkligheten som den är och inte som den borde vara. Det kan ses som en del i en demokratiseringsprocess och var något alldeles nytt. Och det började med franska revolutionen.

Den ständiga

Foto: Sofia Runarsdotter

Nu har man bestämt sig i Svenska Akademien. Den 1 juni tillträder Sara Danius som Svenska Akademiens ständiga sekreterare. Och kanske kommer det i fortsättningen alltid att heta ständiga med -a eftersom  det anses var en mer könsneutral ändelse.

 

 

Ständige? Ständiga? Det är frågan

Foto: TT

Så väl valt av Svenska Akademien! Man blir glad! Vilket man också blir när man läser något Sara Danius skrivit. Nu senast Husmoderns död och andra texter Albert Bonniers förlag 2014. I essän med samma namn går Sara Danius igenom Bonniers kokboks fyra upplagor 1960 - 2010 och följer upp hur recepten på ål, hummer och hare förändrats med tiden och hur köket glidit husmodern ur händerna. Andra essäer handlar om Jane Austen, Thomas Mann, Dubravka Ugresic, Irving Penn, Orrefors glasbruk, Mode i litteraturen, Proust och majonnäsen och Calvino bland träden. Särskilt glad blir jag över en essä om Stina Aronson, Emma Niskanpää och den underbara romanen Hitom himlen som kom ut 1946. Det är roligt och vitaliserande att läsa en så kvick, originell och otroligt beläst författare som Sara Danius. Hon är professor i litteraturvetenskap och har  i nära nog trettio år arbetat som litteraturkritiker i DN. Sara Danius är även utbildad croupier. Det kan kanske bli användbart på den nya arbetsplatsen??? OBS! 28 december är Sara Danius vinterpratare i P1!
Vad den språkliga frågan "ständige" eller "ständiga" anbelangar kommer Svenska Akademien med en rekommendation under tidig vår, lovar kanslichefen Odd Zschierdrich. Tills dess kan man göra som man vill.

Nu blir det lite julledighet för den här bloggen.
God Jul!

Nordens Virginia Woolf

Tänk, att vara ynka 28 år och redan ha fått epitetet Nordens Virginia Woolf och jämförts med Marguerite Duras och Susanne Brögger! Och att dessutom ha varit nominerad till Nordiska Rådets Litteraturpris. Inte en utan två gånger!
I senaste numret av Vi läser, 2014:1, finns en intressant och innehållsrik artikel om danska Josefine Klougart som just kommit ut med en bok på svenska, En av oss sover  (övers.: Johanne Lykke Holm; Albert Bonniers förlag). Jag har just börjat läsa den och jag tror mig förstå vad som avses med Josefine Klougarts släktskap med Virginia Woolf.
En annan artikel handlar om Sara Danius, den senaste tillkomna ledamoten i Svenska Akademien. Hon har tilldelats stol nr 7 efter Knut Ahnlund.Svenska Akademien har haft 187 ledamöter allt sedan tillkomsten 1786. Nio (9) utav
dem kvinnor. Den första var Selma Lagerlöf 1914 och hundra år senare den senaste, Sara Danius. Hon berättar om sina förberedelser inför första sammanträdet med Akademien och talet om Knut Ahnlund. Inte minst funderade hon mycket över lämplig klädsel. Klädskaparen Per Engsheden ryckte in och tillsammans kreerade de en underbart vacker svart sammetsklänning med mantel och släp som bör ha varit absolut perfekt för tillfället.

Bild: Vi läser

Lennart Hellsing, 94, berättar om sitt livslånga arbete för barn och barnlitteratur. Han arbetar fortfarande, men tänkandet går lite långsammare.
En rolig artikel handlar om mycket produktiva författare och hur de går tillväga;
Wodehouse, Joyce Carol Oates, Stephen King och Anthony Trollope för att nämna några. För snabb för Nobelpriset? är rubriken

Faits divers

Näsa för nyheter: essä om James Joyce av Sara Danius & Hanns Zischler recenseras idag i SvD av författaren och litteraturvetaren Fabian Kastner. Det verkar vara en spännande bok som förklarar vad som egentligen hände när den moderna romanen blev modern. Och varför..
1827 säger Goethe så här: "Vad är en berättelse annat än en återgivning av en oerhörd händelse som ägt rum?"
Nittio år senare säger James Joyce: " En författare bör aldrig skriva om det extraordinära. Det är journalistens uppgift."
Vad händer då under dessa nittio år? Jo, bland annat att notisskrivaren för 
Le Matin Felix Fénon (1861 - 1944) blir berömd genom sina eleganta treradingar som i sig rymmer stoff till en hel roman. 
Dessa notiser finns samlade i en bok som på engelska fått den utmärkta titeln 
Novels in three lines.
Notisen som sådan uppkom under 1840 -talet då telegrafen uppfanns och tvingade fram snabba ombrytningar av tidningssidorna. Då uppstod tomma utrymmen som fylldes ut med blandade notiser, faits divers. De blev mycket populära i läsekretsen. Somliga, som till exempel, Joyce, Proust och Gide klippte ut och samlade notiser. Joyce satte in notiser, reklamslogans och dödsannonser från dagstidningar för den 16 juni och använde dem i Ulysses. Han såg som sin uppgift att "transsubstantiera" tidningens dagliga bröd till näring för själen. Han klippte och klistrade.
Dagspressens genombrott tvingade fram en helt annan roman än den som funnits tidigare. Den nya romanen kom att handla om det vardagliga eftersom dagstidningarna stod för nyheterna och det extraordinära. 
Joyce skrev sin Dublin - roman så att Dublin om det blev förstört, skulle kunna byggas upp igen med utgångspunkt från romanen.
Efter Joyce kom Woolf, Faulkner, Djuna Barnes, m. fl.
Läs recensionen HÄR

Omläsning: Madame Bovary

Radioföljetongen

Madame Bovary av Gustave Flaubert från 1857 i nyöversättning av 
Anders Bodegård och i utmärkt uppläsning av Philip Zandén.
Enligt gängse uppfattning handlar Madame Bovary om det onyttiga med romanläsning. Emma Bovarys olyckliga liv var beviset. Hon levde av läsning, dagdrömmar och promenader. Men om man läser i Den blå tvålen. Romanen och konsten att göra saker och ting synliga av Sara Danius kapitlet som heter Flauberts klichéer så anser hon att Emma Bovary tillgrep den utväg hon gjorde på grund av svåra ekonomiska bekymmer. Dessutom redovisar Sara Danius forskning som visar att Madame Bovary egentligen handlar om skrivande och skrift. Emma Bovary ville gärna skriva för nöjet att skriva och så småningom tänkte hon sig en roman. En brevroman. För hon skrev brev till sina älskare. Även sedan de gjort slut. En annan skrivande person var journalisten och apotekaren Homais som Flaubert är svår emot men som egentligen kanske är en annan sida av honom själv.
Marcel Proust har skrivit insiktsfullt om Flaubert liksom Baudelaire.
Thomas Bernhard räknas som arvtagare vad det gäller gisslandet av dumheten och borgerlig instängdhet.

Realismens blå tvål

Den blå tvålen. Romanen och konsten att göra saker och ting synliga av Sara Danius, litteraturvetare, essäist och kulturskribent i DN. 2013 efterträdde hon Knut Ahnlund på stol nr 7 i Svenska Akademien.
Den blå tvålen har fått sin titel efter en blå tvål i Flauberts novell Ett enkelt hjärta från 1877.
Denna tvål bara finns där. Den nämns en gång och aldrig mer. Men den fyller en funktion när det gäller att åskådliggöra rummet.
En artikel om Flaubert av Italo Calvino ger Sara Danius ytterligare idéer om en sorts synlighetens historia. Inte seendets historia utan  det seddas historia. Calvino hyllar Flauberts förmåga att få läsaren att se; att sätta fart på läsarens fantasi. Den som aldrig tidigare läst Flaubert bör börja med Tre berättelser.
Den sammanfattar hela Flauberts författarskap, enligt Calvino
Efter att ha läst Calvinos artikel bestämmer sig Sara Danius för att skriva  Den blå tvålen. Den ska handla om Stendhal, Balzac och Flaubert. Vad är det den realistiska romanen åskådliggör och hur går det till? 
Den realistiska romanen försynligar och försinnligar världen; den avbildar inte. Den skildrar världen som den är och inte som den borde vara.
Jag har inte kommit mycket längre än till inledningen i Den blå tvålen. Men jag förväntar mig fortsatt spännande läsning.