Visar inlägg med etikett Kulturmannen. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Kulturmannen. Visa alla inlägg

lördag 7 maj 2016

Rebell, humorist och berättare

Alfhild Agrell (1849 - 1923) var ett stort namn under det moderna genombrottet i Sverige. Det var framför allt som dramatiker hon gjorde sig känd. Men när hon blev motarbetad och tystad av patriarkatet skrev hon under pseudonymer och valde andra genrer. Hon är föremål för en essä med titeln Hatobjekt nummer 2 i Ebba Witt - Brattströms essäsamling Kulturmannen. Agrell beundrades av Selma Lagerlöf och hatades av Strindberg. Ingeborg Nordin Hennel har skrivit den första biografin över henne, Alfhild Agrell - rebell humorist berättare, Atrium 2014. Mer om den senare.
I samlingen Synd. Noveller från kvinnornas moderna genombrott finns Agrells novell Skymning från 1885. Den handlar om en ung, vacker kvinna som gift sig med en äldre man. Hon älskar honom verkligen, men har svårt att förstå var hennes plikter slutar och om det finns något som kan kallas rättigheter för henne. Mannen ändrar inte mycket i sitt liv för att han fått en hustru. Arbetet och vännerna kommer alltid i första rummet. Han är jurist och när hustrun försöker tala med honom om hans arbete tycker han att hon inte ska bry sitt lilla huvud med det. Mannen kan inte tala om känslor och han är inte heller smeksam. Den unga hustrun känner en isande ensamhet. Hon förstår att för honom är hon endast en vacker ägodel. Och hennes kärlek får ge plats för andra känslor. 
En riktigt sorglig historia, som får en oväntad tvist alldeles i slutet.
Läs en novell

onsdag 20 april 2016

Aurore Bunge

I Kulturmannen av Ebba  Witt - Brattström läser jag en essä med titeln Hatobjekt nr 1. Den handlar om en av det moderna genombrottets kvinnor, Anne - Charlotte Leffler,  och hennes novell Aurore Bunge, skriven 1883, och romanen, En sommarsaga. 
Båda handlar om kvinnors villkor i slutet av 1800 -talet. I novellen möter vi Aurore Bunge, en uttråkad, utlevad societetsskönhet som festat och dansat sig igenom de senaste tio åren. Hon närmar sig trettio och inser att hon kanske snart måste gifta sig. En blyg, tråkig, rik friare förklarar sig under en bal och Aurore lovar att tänka på saken. Under samma bal friar även den fattige kvinnotjusaren baron Gripenfeldt. Han är ute efter någon som kan underhålla honom och betala hans skulder. Han avvisas direkt. Nu bär det sig inte bättre än att Aurore under en storm kommer att tillbringa några dagar och nätter ensam på en fyr med den mycket manlige fyrvaktaren.  Det Aurore Bunge har gjort uppfattas som så graverande för sin tid och i sin klass att hon inte längre har råd att välja bland friarna. Hennes förgrymmade mor tar hand om arrangemangen. Jag kan tycka att  Aurore Bunge är släkt med Berta Funcke (1885) skriven av Stella Kleve . Samma sysslolösa, uttråkade, ytliga societetskvinnor; drivhusplantor fångna av tid, klass och först och sist kön. Anne Charlotte Leffler själv levde länge i ett vitt äktenskap med en man som dessutom motsatte sig hennes skrivande. Kärleken mötte hon i Italien i en matematikprofessors skepnad.