De små Knösarna

Thekla Knös (1815 - 1880), översättare och författare, verksam vid samma tid som Uppsala - romantikerna, Atterbom, Geijer, Almqvist och Gunnar Vennerberg. Hon behärskade engelska, tyska, franska och italienska och översatte bl. a. Det är en ros utsprungen och skrev en versdikt med Frithiofs saga som förebild. Hon förblev ogift trots att det inte saknades frierier. Kärleksdikterna riktar sig ofta till kvinnor och de andra  handlar om vardagliga ting i stillsam opposition mot den romantiska skolan. Med anledning av hennes 200 - årsjubileum ger Ellerströms förlag ut en liten diktsamling Ljud befriad min röst! Thekla Knös är för övrigt den enda kvinnan som vunnit  Svenska Akademiens stora pris för sin poesi. Det fick hon för verseposet Ragnar Lodbrok. Hon bodde tillsammans med sin mor och de båda damerna, "de små Knösarna eller ibland "de små Theklorna" som de kallade sig bedrev en anspråkslös litterär salong. Vid moderns död blev Thekla Knös deprimerad och blev intagen på hospitalet i Växjö där hon avled 1880. Läs mer i dagens Under strecket av Katarina Båth, doktorand i litteraturvetenskap. Elisabeth Mansén, professor i idéhistoria vid Stockholms universitet, har skrivit en avhandling om Thekla Knös med titeln Konsten att förgylla vardagen: Thekla Knös och romantikens Uppsala, Nya Doxa 1993.

Vid sömmen

Ack! sitter jag ensam vid sömmen 
Strax tankarne flyga så vidt;
Och bilder jag ser, som i drömmen 
Mig locka så fagert och blidt 

Min penna jag tar, att dem teckna
Ur sykorgens gömma - geschvind!
Man kommer - ack! drömmarne blekna
Och rodnaden höljer min kind.

Tack, söm, som så vänligt har gifvit
Din slöja åt verserna små!
Af dem, när de fullväxta blifvit,
Skall sedan ett mönster du få.

Men - trösta mig! - åter du hvilar,
Ej kragen är färdigsydd än;
nu pennan från papperet ilar,
Förlåt! jag är flitig igen.

Texten kommer från Projekt Runeberg