En charmerande bekantskap

Egentligen hade jag annat för mig när den charmerande Moll Flanders kom i min väg. Och så blev det hon för hela slanten ett par dagar. Det är ingenting jag ångrar. 1722 skrev Daniel Defoe,  född ca 1660 död 1731, The Fortunes and Misfortunes of the famous Moll Flanders, på svenska kort och gott Moll Flanders. Hon föddes i det beryktade fängelset Newgate, som för övrigt författaren hade egen erfarenhet av. Hennes mor deporterades så småningom till Virginia och dottern hamnade i främmande händer. Moll Flanders - det är inte hennes riktiga namn och det får vi heller aldrig veta - växer upp till en vacker flicka som dessutom är ganska naiv. Till en början, alltså. Hon blir förförd av en herrskapspojke och gifter sig med hans bror för att ganska snart bli änka. Hon gifter sig flera gånger  och lyckas träffa på män som liksom hon själv är ganska äventyrliga och helt saknar de medel de ger sken av att äga. Pengar betyder allt. En ful flicka med pengar har alla de möjligheter en vacker flicka utan pengar saknar. Moll blir en fingerfärdig tjuv, hon gör sig skyldig till skörlevnad och då och då får hon några barn, som hon utan saknad lämnar efter sig åt andra att ta hand om. (Här avslöjar sig den manlige författaren, tycker jag.) Daniel Defoe började utbilda sig till präst, men slutade för att bli politisk reporter. Han rörde sig i skumraskmiljöer och kände till hur fattiga människor levde vilket märks i romanen. Moll Flanders är en kvinnlig äventyrare. Hon blir fräck och förslagen och klarar sig länge, men till slut får hon bita i gräset. Nu säger jag inte mera för att inte förstöra för någon. Under läsningen tänkte jag då och då på Sarah Waters och Greven av Monte Cristo, vilket är högt betyg. I början av 1700 - talet svepte en brottsvåg över London vilket ju Daniel Defoe naturligtvis var väl medveten om och lånade stoff ifrån. Moll Flanders känns väldigt fräsch och den är otroligt spännande. Både människor och miljöer lever även om psykologin inte går på djupet. Jag blev glatt överraskad och läste överrumplad trots att andra plikter kallade...
En korrekturläsning hade dock inte varit fel.
Övers.: Gösta Olzon. Förlag: Modernista (tack för det!)

Klassikerutmaning 2015

Ett rum med utsikt

Ett rum med utsikt (1908) av E(dward) M(organ)  Forster kom inte på svenska förrän 2006.
Maria Ekman har gjort översättningen och Stephen Farran - Lee har skrivit förordet. Allra sist kommer ett mycket användbart appendix med uppgifter om alla litterära och musikaliska referenser.
Arbetsnamnet på romanen var Lucy. Huvudpersonen, Lucy Honeychurch och hennes kusin Charlotte Bartlett är på besök i Florens. De är ett omaka par; två väldigt olika kvinnor. Lucy är ung, spontan och förvirrad.
Charlotte är äldre, ogift och vet hur allt bör och skall vara; vad som går för sig och inte. Stelnad i sina former helt enkelt.
Klassindelningen är skarp. Stadsborna skiljer sig från lantbefolkningen; engelsmännen från italienarna.
Mr Emerson och hans son George skiljer sig från mängden. Man vet inte riktigt var de ska placeras.
Författarinnan Eleonora Lavish anses vara mycket originell. Hon går på föreläsningar och låter dammråttorna frodas i hemmet. 
Lucy - författarens alter ego -  har en liten flirt med George men förlovar sig med den outsägligt triste, men mycket passande Cecil Vyse som älskar att svänga sig med italienska uttryck. Bredvid Lucy förefaller han ganska livlös. Men han fäller många roande repliker. Helt oavsiktligt förstås.
Ett rum med utsikt är en älskvärd bok. E M Forster sägs ha en "tebordsteknik" enligt den beundrande författarenkollegan Christopher Isherwood.
Forster tar sina karaktärer på kornet; ironin är rolig men inte elak.
Man kan skratta åt de olika personligheternas fåniga egenheter, men i nästa minut gör de något som får en att känna respekt för dem.
Forster var framför allt romanförfattare. Ett arv gjorde det möjligt för honom att helt ägna sig åt sitt författarskap. Han var tystlåten medlem i Bloomsburygruppen
Forster är kanske mest känd fär Howards End och En resa till Indien, men Ett rum med utsikt är alldeles utmärkt också. En riktig liten pärla!
Alla är filmade. Efter hans död gavs romanen Maurice ut. Den avslöjar Forsters livs hemlighet, nämligen att han var homosexuell. Den finns också som film.
Femtio år senare, alltså 1958, skriver Forster En utsikt utan rum och berättar vad som hänt sedan sist.

Katrina på Klinten

Unga bonddottern Katrina från Österbotten är vacker, gyllenblond och ståtlig. Hon har många friare, men faller för den glade, sprallige sjömannen Johan Johansson från Åland som alltid sjunger och berättar historier. 
Bland annat lovar han Katrina guld och gröna skogar och blå äpplen om hon följer honom till Åland. Vilket hon också gör. 
Så snart de kommer dit upptäcker hon sitt misstag. Men sådant är Katrinas kynne att hon utan knot tar konsekvenserna av sitt felval. 
Den minsta gråaste kojan på Torsö blir hennes hem för resten av livet. Där sliter hon ont på dagsverken hos kaptensbönderna för familjen. Katrina tar om hand. Inte bara den egna familjen. Grannen, den utslitna Beda, har i Katrina ett orubbligt stöd och en  vänskap utan åthävor.
Tre söner och en dotter föds i familjen. Johan är inte till stor hjälp, men äldste sonen, Einar,  går i tidig ålder på dagsverken. Katrina våndas (så även läsaren), men kan inget göra. Einar blir också den som målmedvetet går in för att komma sig upp och ut i världen som kompensation för den fattiga barndomen. 
Katrina är stolt och stark och inte rädd för att säga ifrån. Hon vinner respekt överallt. Något välstånd blir det aldrig tal om, men hon lyckas skaffa en ko och några äppelträd.
Åland är avskuret från övriga världen. Så är Fasta Åland avskilt från de andra öarna. Klinten hör inte riktigt till resten av byn. Katrina återser aldrig sin hembygd.
Katrinas liv på Åland är ett stycke kvinnohistoria, vilket ju var något som intresserade författarinnan Sally Salminen. Ålandsfrågan var ett annat engagemang och den berörs också i Katrina. 

Katrina kom ut 1936 och filmades 1943 med Märta Ekström som Katrina, Frank Sundström som Johan. 
Katrinas levnadsöde engagerar. Romanen blev omedelbart en storsäljare och den lever vidare.  Jag tycker att man associerar till statarromanen Bara en mor av Ivar Lo - Johansson. Den kom ut 1939 och filmades 1949 med Eva Dahlbeck i huvudrollen som Rya - Rya.
Jag kommer också att tänka på de amerikanska slavarna på bomullsfälten.

Katrina får delta i Lyrans Klassikerutmaning

Klassikersommar. 6

Nu har jag äntligen läst Drottningens juvelsmycke  eller Azouras Lazuli Tintomara (1834) (Törnrosens bok IV) av den mångfacetterade och gåtfulle Carl Jonas Love Almqvist (1793 - 1865).

Den finns med på listan över Lyrans 100 klassiker

och är en av de titlar jag planerade att jag skulle läsa i sommar.

Jag har försökt så många gånger men texten har inte tilltalat mig. 

Kanske beroende på att den uppbrutna formen; blandningen mellan epik och dramatik. Vad vet jag?

Denna gången blev jag riktigt fascinerad - både av själva Tintomaragestalten ("det himmelska djuret"), det historiska skeendet (det var jätteroligt att kolla fakta), idén med ramberättelsen om Jaktslottet där herr Hugo Löwenstjerna och bland andra Almqvists alter ego Rickard Furumo varje kväll sitter i gula salongen, idkar högläsning och diskuterar litteratur.

Hela berättelsen med alla intriger är spännande också.

Tidsmässigt rör det sig om tiden strax före, under och efter mordet på 

Gustav III.

Väldigt mycket stämmer överens med det historiska skeendet och man känner också igen namnen på större delen av människorna i och omkring hovet.

Tintomara är den undflyende, androgyna naturvarelsen som sprider olycka omkring sig och sorglöst drar vidare. Hen har inte förmågan att engagera sig känslomässigt; hen är ensam och mot slutet av berättelsen finns en Getsemane - passage där jag tycker att hen verkligen lider av att vara övergiven av alla. Tintomara befinner sig i en kyrka, men hen vet inte vad man gör i en sådan och varför. Hen är varken döpt eller konfirmerad.

Almqvist hade som så många andra vid den här tiden tagit intryck av Walter Scott, den historiska romanens fader. Däremot kan inte Drottningens juvelsmycke räknas som en historisk roman eftersom den behandlar en tid som är alltför näraliggande.

Både Scott och Almqvist reste omkring i de trakter där de hade för avsikt att förlägga sina romaner och studerade naturen.

Och båda skildrade politiska intriger.

Shakespeare, Emanuel Swedenborg och Jean Jacques Rousseau var en andra inspirationskällor.

Drottningens juvelsmycke är också en Stockholmsroman. En karta över Stockholm förhöjer läsupplevelsen.

Almqvists eget liv var mycket dramatiskt. Han var ett brådmoget, modersbundet barn, en flitig och intresserad student; han blev journalist, resenär, romantiker (Drottningens juvelsmycke), realist, samhällskritiker (Den svenska fattigdomens betydelse), feminist (Det går an till exempel) och landsflyktig.

Carl Jonas Love Almqvist ligger begravd på Solna kyrkogård inte långt från där slutscenen i Tintomara utspelade sig.