lördag 11 augusti 2012

Klassikersommar. 6





Nu har jag äntligen läst Drottningens juvelsmycke  eller Azouras Lazuli Tintomara (1834) (Törnrosens bok IV) av den mångfacetterade och gåtfulle Carl Jonas Love Almqvist (1793 - 1865).
Den finns med på listan över Lyrans 100 klassiker
och är en av de titlar jag planerade att jag skulle läsa i sommar.
Jag har försökt så många gånger men texten har inte tilltalat mig. 
Kanske beroende på att den uppbrutna formen; blandningen mellan epik och dramatik. Vad vet jag?
Denna gången blev jag riktigt fascinerad - både av själva Tintomaragestalten ("det himmelska djuret"), det historiska skeendet (det var jätteroligt att kolla fakta), idén med ramberättelsen om Jaktslottet där herr Hugo Löwenstjerna och bland andra Almqvists alter ego Rickard Furumo varje kväll sitter i gula salongen, idkar högläsning och diskuterar litteratur.
Hela berättelsen med alla intriger är spännande också.
Tidsmässigt rör det sig om tiden strax före, under och efter mordet på 
Gustav III.
Väldigt mycket stämmer överens med det historiska skeendet och man känner också igen namnen på större delen av människorna i och omkring hovet.
Tintomara är den undflyende, androgyna naturvarelsen som sprider olycka omkring sig och sorglöst drar vidare. Hen har inte förmågan att engagera sig känslomässigt; hen är ensam och mot slutet av berättelsen finns en Getsemane - passage där jag tycker att hen verkligen lider av att vara övergiven av alla. Tintomara befinner sig i en kyrka, men hen vet inte vad man gör i en sådan och varför. Hen är varken döpt eller konfirmerad.
Almqvist hade som så många andra vid den här tiden tagit intryck av Walter Scott, den historiska romanens fader. Däremot kan inte Drottningens juvelsmycke räknas som en historisk roman eftersom den behandlar en tid som är alltför näraliggande.
Både Scott och Almqvist reste omkring i de trakter där de hade för avsikt att förlägga sina romaner och studerade naturen.
Och båda skildrade politiska intriger.
Shakespeare, Emanuel Swedenborg och Jean Jacques Rousseau var en andra inspirationskällor.
Drottningens juvelsmycke är också en Stockholmsroman. En karta över Stockholm förhöjer läsupplevelsen.
Almqvists eget liv var mycket dramatiskt. Han var ett brådmoget, modersbundet barn, en flitig och intresserad student; han blev journalist, resenär, romantiker (Drottningens juvelsmycke), realist, samhällskritiker (Den svenska fattigdomens betydelse), feminist (Det går an till exempel) och landsflyktig.
Carl Jonas Love Almqvist ligger begravd på Solna kyrkogård inte långt från där slutscenen i Tintomara utspelade sig.


5 kommentarer:

  1. Så duktigt av dig. Tintomara tillhör en av dem jag måste ha gett upp på en gång i tiden.

    SvaraRadera
    Svar
    1. jag har försökt åtskilliga gånger, mimmimarie. man får stånga sig in och plötsligt läser man av intresse

      Radera
  2. En liten goding, två läsningar behövs...

    SvaraRadera
    Svar
    1. det har du alldeles rätt i, Hannele! den behöver säkert läsas flera gånger

      Radera