Lekfullt - men ominöst

Hindenburg av Susanna Lundin är en mycket begåvad och originell debut.

Susanna Lundin är 26 år och bor i Malmö.

Hindenburg handlar om två defekta varelser, Bertil som har ett öga hängande i en tråd, och Prickly Pear

som är en bräcklig feminin varelse med en lucka i ryggen där man plocka hennes hjärta ut och in.

De bor i det ruckliga torpet Hindenburg (efter zeppelinaren Hindenburg som störtade 1937 i närheten av torpet). 

De är omgivna av skog, pioner, vitsippor och konvaljer.

Man anar att en katastrof är under uppsegling. Lavan tränger upp ur marken. Bertil och Prickly Pear letar utvägar. Man anar också att trakten tidigare har drabbats av något som kan vara ett vulkanutbrott (?).

I skogen finns delar av ett järnvägsspår och där sticker upp kyrkspiror.

Bertil och Prickly Pear påminner om Barbro Lindgrens tilltufsade, älskvärda figurer i Vems lilla mössa flyger, Korken flyger och VLMF? Fast utan vemodet. 

I Hindenburg är det mera frågan om kampen för själva överlevandet.

Språket är poetiskt och vackert. (Precis som hos Barbro Lindgren, för övrigt.)

Det är sent på jorden. Hindenburg är som en saga, en skapelseberrättelse i efterskenet av en katastrof; i väntan på nästa.

Jag blir nyfiken på vad Susanna Lundin presenterar nästa gång.