Bönderna del 4: Sommaren

Sommaren är sista delen i Wladislaw Reymonts serie Bönderna 1- 4; en del för varje årstid. Tiden, platsen och personerna är desamma. Värmen håller på att knäcka människorna. De flyttar ut i sina apelgårdar för att försöka få lite sömn. Men tyskarna har lämnat godset och godsherren. Senare kommer byn att få ovälkommet besök av soldater och kosacker. Unge Szymek är envis som en åsna och bestämmer sig för att flickvännen Nastka och han ska gifta sig. Han har ingen mark men köper billigt en usel jordlott av godsherren. Hans egen mor släpper inte till hans farsarv, men Szymek krusar inte. Gamla, fattiga Agata kommer äntligen till skott och dör mycket nöjd med att hon under sitt liv lyckats samla ihop alla ingredienser som behövs för att dö en värdig död i en riktig säng som en bondkvinna. Vi får bevista en stor begravning med allt vad därtill hör av ceremonier och mässor. Arsvskiftet som följer är också en komplicerad historia. Vackra Jagna blir änka. Hon är en orolig själ som har svårt att finna sin plats i byn. Byborna dömer henne hårt och obarmhärtigt. Här ser en det lilla samhällets avigsida. Byn Lipce kan visa medkänsla med svältande och nödlidande, men Jagna är för vacker, för spotsk och lockar männen från deras kvinnor. På något obegripligt sätt glider hon också vid sidan om vad det gäller sysslorna på gården Boryna, vilket naturligtvis också väcker ont blod. En lever med människorna i romansviten i ur och skur; glädje och sorg. De utvecklas och förändras och hela tiden är de hårt arbetande. Jag kommer att sakna dem, men jag får väl göra som Vilhelm Moberg: läsa om.

Titel: Bönderna del 4: Sommaren

Författare: Wladislaw S Reymont.

Översättare: E. Weer

Förlag: Albert Bonniers förlag

Tryckår: 1924

Antal sidor: 335

Wladislaw Reymont, Bönderna - Våren

                                                                  Bild: Niklas Sennerteg

Tredje delen av Wladislaw S. Reymonts romanserie Bönderna behandlar Våren. Det är en annan stämning i boken kan jag tycka. Lite lättare; lite ljusare. Platsen är som i tidigare delar byn Lipec och persongalleriet känner en också igen. Våren är påfrestande. Maten börjar ta slut både för människor och djur; vårnöd eller föreskördnöd talar man om. Det är ovanligt kallt, solen skiner, det regnar och snöar. Byns bönder sitter fängslade efter ett bråk med godsherren om skogen. Ingen vet när de släpps. Kvinnorna sitter i trångmål, men de får hjälp från oväntat håll. Påskfirandet  får stort utrymme. Det är intressant att läsa om skärtorsdagens storstädning och långfredagens matlagning. Alla hjälper till stora som små. Våren blir händelserik på alla sätt. Godsägarens uthus brinner ner. Byborna ser på. Byns starke man, Boryna, ligger orörlig och tyst i sin säng. Ända tills han plötsligt en dag stiger upp. Hans äldste son, Antek, sitter fortfarande i fängelse. Som läsare hoppas en fortfarande på en försoning dem emellan. Det bryter ut bråk mellan familjer och inom familjer. Det smygs med otillåtna kärleksaffärer (till bybornas stora förnöjelse). Inget kan hållas hemligt i byn Lipce. Reymonts natur - och miljöskildringar är fullständigt lysande. En ser, hör och känner dofter; det är otroligt poetiskt och vackert. Karaktärsskildringen är inte mindre lysande . Människorna lever, tar plats hos läsaren och stannar kvar. Jag är inte ensam om att bli begeistrad av Reymont. Så här tyckte Vilhelm Moberg som inspirerats av Reymont:

”Vid den tid då jag grubblade över hur genuint folkliv skulle framställas i dikten tog jag starkt intryck av en av världslitteraturens största berättare, polacken W.S. Reymont, Nobelpristagare 1924, enligt uppgift upptäckt av (Fredrik) Böök. (…) Reymonts människor lever – och de levde kvar hos mig länge efter varje avslutad genomläsning av ‘Bönderna’ – några av dem gör det ännu. Och detta är det högsta målet för en berättare: Att skapa en egen värld med levande människor, som stannar kvar hos läsaren. När jag hade läst W.S. Reymonts epos tänkte jag: En sådan mäktig bok skulle jag vilja skriva!”

Titel: Bönderna. del 3. Våren

Författare: Wladislaw S Reymont

Översättare: E Weer

Förlag: Albert Bonniers

Tryckår: 1924

Antal sidor: 401

Bönderna. II. Vintern

I andra delen av nobelpristagaren W. S. Reymonts romanserie Bönderna är det vinter.  Undertiteln är också Vintern. I den polska byn Lipce kurar man ihop sig inomhus och väntar. Vintern är sträng; stormarna är många och snön vräker ner. Det är inte mycket som låter sig göras utomhus. Reymont är mästare på att beskriva dessa oväder så att de känns in i benmärgen. Om man heter Hanka och är gift med Antek, som super bort pengarna för sista kon på krogen, så måste man trotsa både snöstorm och kyla för att samla ved för att värma huset åt barnen som håller på att frysa ihjäl. Hon älskar sin förbittrade man som fastnat i sin egen bitterhet och inte kan ta sig för något av värde för att dra pengar till hemmet. Hatet mot fadern gör honom både blind och döv. Fadern, den rike Boryna, är inte heller den som försöker glömma något. Men när han ser den utsläpade Hanka veknar hans hjärta och han försöker  hjälpa henne och barnen. det är daglönarna och de fattigaste som lider värst av snöstormarna och kylan. De fryser och svälter. Någon gång bistår dem någon bättre bemedlad ett knyte med lite nödvändigheter. Kvinnorna samlas hos varandra om kvällarna i en ring runt lampan och spinner. Ibland finns där någon som berättar för dem eller läser högt. Då händer det att de glömmer både spinnrockar och bekymmer. På krogen samlas männen och dricker, grälar och slåss. Där spelas det musik om söndagarna.  

"I Lipce gick allt sin vanliga gång. Den som fått döden på sin lott han dog, den som fått gamman levde gladeligt, den som fått armod klagade, den som fått sjukdomen biktade sig och bidade änden. Och med Guds hjälp trasslade man sig fram dag för dag, vecka för vecka, vecka för vecka, med sitt hopp till våren och i undergivenhet för skickelserna."

Bönder. I. Hösten

 1924 gick Nobelpriset i litteratur till den polske romanförfattaren Wladyslaw Reymont (1867 - 1925) för romansviten Bönderna 1- 4. Han hade medtävlare som Thomas Mann, G. B. Shaw och min favoritförfattare Thomas Hardy, som jag tycker han har en del gemensamt med. Båda intresserar sig för landsbygden med dess seder och bruk, naturen och musik. Thomas Hardy (1840 - 1928) intresserade sig för kvinnornas ställning i samhället och det gör ju Reymont också fastän på ett helt annat sätt. I Reymonts roman Bönderna I. Hösten  är antisemitismen påfallande. Det har jag inte stött på hos Hardy. I den lilla byn Lipce där Bönderna utspelas finns det en jude som är affärsman, men de övriga befinner sig längre ner på samhällsstegen. Samhället är ganska uppdelat. Kyrkan och prästen betyder mycket liksom godsherren. Storbonden Boryna är 58 år och har nyligen förlorat sin andra hustru. Barnen vill helst sätta honom på undantag och få ägorna uppdelade. Men fadern har redan skickat bönemän med brännvin åt sin tilltänkta, Jagna. Bönemännen och Jagnas mor är de som gör upp hela affären. Jagna själv lyder mor. Medan bröllopet genomförs med pompa och ståt, mycken mat, dryck och dans ligger en gammal trotjänare ute i stallet hos hästarna och dör. Kvinnorna värderas i allmänhet inte högt. Hushållet, barnen och skvallersystrarna är hennes värld. Ett kvinnfolk anses inte heller kunna vara utan prygel. Reymont jämförs med författare som Balzac, Dickens och Tolstoj. Vilhelm Moberg beundrade honom mycket och inspirerades att skriva Raskens och Utvandrarserien. Bönderna I är välskriven, lätt att ta till sig och lånar fräschör av de detaljrika naturskildringarna. Det är en realistisk berättelse som skildras med ett poetiskt språk. Stämningen är ljusare än i Thomas Hardys romaner

Titel. Bönderna I. Hösten

Författare: Wladyslaw Reymont

Översättare: E. Weer  (Ellen Wester)

Förlag: Albert Bonniers förlag

Tryckår: 1924

Antal sidor: 303 

Styr din plog över de dödas ben

Två gånger har jag lyssnat på spridda delar av Radioföljetongen när romanen i fråga varit Styr din plog över de dödas ben av Olga Tokarczuk. Men nu har jag läst boken och verkligen upplevt den. En mycket annorlunda roman som av somliga betraktas som en thriller. Men det tyckte inte vi fyra som diskuterade boken igår. Den har helt klart sina spänningsmoment, men det räcker inte. Huvudperson är den något udda Janina Duszejko, som  bor i utkanten av en liten polsk by. Hon är inte mycket för socialt umgänge, men hon är ändå en person att räkna med i samhället. Janina Duszejko är en mångfacetterad kvinna som en ibland inte tycker riktigt om. Hon arbetar som lärare med okonventionella pedagogiska metoder, hon översätter William Blake och hon ägnar sig mycket åt astrologi. Just astrologin blir lite påfrestande för läsaren som kanske inte är så insatt i himlakroppar, hus och efemerider. Janina Duszejko föredrar djurens sällskap framför människors. Några jägare i byn ådrar sig hennes vrede och hon misstänker också att någon av dem skjutit henne Flickor, det vill säga hennes hundar. Vi diskuterade varför Olga Tokarczuk skriver vissa substantiv med stora bokstäver. I en engelsk utgåva som vi hade tillgång till fanns ingen motsvarighet. Romanen säger mycket om Polen och är klart samhällskritisk. Bortom gränsen till Tjeckien blir allt ljusare och mycket bättre anses det. Miljöskildringen är väldigt fin och rimmar väl med Janina Duszejkos intresse för djur och natur. Vi blev alla mycket intresserade av den senapssoppa hon tillredde åt några vänner. Den bestod av en vanlig bechamelsås som smaksattes med tre sorters senap. Vännerna måste erkänna att soppan var bra mycket godare än vad ingredienserna gav vid handen.  
Filmatiseringen heter Villebråd. 
Styr din plog över de dödas ben passar in på Litteraturpristolvan: Nobelpriset i litteratur

Titel: Styr din plog över de dödas ben
Författare: Olga Tokarczuk
Översättare: Jan Henrik Swahn
Förlag: Bonnier Pocket
Tryckår: 2020
Antal sidor: 262

En smakebit på søndag

Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten handhar den här läsutmaningen som endast har en enda regel: No spoilers!Jag väljer en bit från början av den väldigt omfångsrika Jakobsböckerna av en av Polens största författare, nämligen Olga Tokarczuk; ett riktigt väl valt Nobelpris.

"Jenta vaknar, efter att ha varit så gott som död. Hon känner det tydligt nu, det är som en darrning, ett tryck, en rörelse. I trakten av hjärtat återvänder fina vibrationer, hjärtslagen pulserar svagt, men jämnt, säkra på sig själva. Jentas förtorkade och beniga bröst fylls på nytt av varma strömmar. Hon gnuggar sig i ögonen och slår mödosamt upp ögonlocken. Hon ser Elisha Shors bekymrade
ansikte där han står lutad över henne. Hon försöker le mot honom men får inte ansiktet att lyda. Elisha Shor har rynkade ögonbryn, han ser förebrående på henne. Läpparna rör sig, men Jenta uppfattar inga ord. Från ingenstans dyker två händer upp - den gamle Shors stora handflator sträcker sig mot hennes hals och börjar vandra in under pläden. Shor gör ett klumpigt försök att vända den maktlösa kroppen på sidan och se vad som finns där, på lakanet. Nej, Jenta märker inte hans ansträngningar, hon känner bara värmen och närheten av den skäggige, svettige mannen. Det som sedan sker, i ett slag, är att Jenta plötsligt finner sig betrakta scenen ovanifrån - sig själv och Shors skalliga hjässa, han har nämligen under stridens hetta tappat sin mössa. Och så förblir det - Jenta ser allt."
Fler smakebitar HÄR

Auschwitz poems

Många okända och några kända poeter om Auschwitz i Auschwitz poems. Anhöriga som besöker Auschwitz och reflekterar över sina förfäders öden. Överlevande som skriver om dem de minns. Och naturligtvis många som mötte sitt öde i lägren.
Nelly Sachs, Salvatore Quasimodo, Adam Zagajewskij, Jan Szczepanski, Elie Wiesel, Anne Sexton, Primo Levi finns representerade Och naturligtvis finns Paul Celan med med sin berömda Death Fugue.

Theodor W Adorno har sagt att det är omöjligt att skriva poesi efter Auschwitz.

Fel, säger Georg Klein i förordet till Mannen utan öde (Imre Kertéz) och hänvisar till Paul Celans, judisk tysktalande poet född i Rumänien 

(1920 - 1970) mest berömda dikt Dödsfuga (1944-45), den vackraste dikt som skrivits om förintelsen. Dikten är uppbyggd med fugan som förebild. Fångarna = vi; en tysk man = han. En del av fångarna måste gräva gravar medan andra tvingas spela.

 

Dödsfuga

 

Svarta gryningsmjölk vi dricker den om kvällen 

vi dricker den om middagen och morgonen vi dricker den om natten

vi dricker och dricker

vi gräver en grav i skyn där ligger man inte trångt.

En man bor i huset han leker med ormar han skriver

han skriver när det skymmer till Tyskland ditt gyllene hår Margarete

han skriver det och går ut framför huset och stjärnorna blixtrar

han visslar hit sina hundar

han visslar fram sina judar låter gräva en grav i jorden

han befaller oss spel upp nu till dans.

Svarta gryningsmjölk vi dricker dig om natten

vi dricker dig om morgonen och middagen vi dricker dig om kvällen

vi dricker och dricker

En man bor i huset han leker med ormar han skriver 

han skriver när det skymmer till Tyskland ditt gyllene hår Margarete

ditt askgråa hår  Sulamit vi gräver en grav i skyn

där ligger man inte trångt

Han ropar stick djupare i mullen ni där ni andra spela och sjung

han griper efter järnet i bältet han svingar det hans ögon är blå

stick spadarna djupare ni där ni andra fortsätt spela till dans

Svarta gryningsmjölk vi dricker dig om natten

vi dricker dig om middagen och morgonen vi dricker dig om kvällen

vi dricker och dricker

en man bor i huset ditt gyllene hår Margarete

ditt askgråa hår Sulamit han leker med ormar

Han ropar spela ljuvare döden döden är en mästare från Tyskland

han ropar stryk mörkare fiolerna då stiger ni som rök i luften

då har ni en grav i molnen där ligger man inte trångt

Svarta gryningsmjölk vi dricker dig om natten

vi dricker dig om middagen döden är en mästare från Tyskland

vi dricker dig om kvällen och morgonen vi dricker och dricker

döden är en mästare från Tyskland hans öga är blått

han träffar dig med kulan av bly han träffar exakt med sitt skott

en man bor i huset ditt gyllene hår Margarete

han hetsar sina hundar mot oss han ger oss en grav i luften

han leker med ormar och drömmar

döden är en mästare från Tyskland

ditt gyllene hår Margarete

ditt askgråa hår Sulamit.

Min egen bild av Birkenau

Turen går till Polen

Idag fick jag Herman Lindqvists senaste bok Sverige & Polen. 1000 år av krig och kärlek. Jag hinner dessvärre inte läsa så mycket i den för imorgon åker vi mot Polen i svinottan, men när vi kommer hem igen blir det blir det säkert perfekt att läsa den. Herman Lindqvist bor numera i Warszawa med sin hustru Liliana Komorowska Lindqvist. Sverige har haft ett par polska drottningar och Polen en svensk kung.

Berlitz lilla reseguide om Polen är väldigt behändig och innehåller mycken praktisk information, kort historik, tips om sevärdheter, något om typiska polska maträtter, faktarutor om till exempel Chopin, Oscar Schindler,  bärnsten och S:ta Marias trumpetare. Polen har samma tid som Sverige; 220 V är standard och vägguttagen är av svensk typ.

Izolda Regensbergs kärlek

Ersatz

Hanna Kralls berättelse från gettot i Warzawa, Hjärterkung (2017), bygger på en verklig historia om Izolda Regensburg och hennes stora kärlek Szajek. Hon trotsar den tyska ockupationsmakten och visar stor skicklighet som överlevare i sitt outtröttliga sökande efter den älskade. Trots sin blonda uppenbarelse har han fängslats och förts till Auschwitz och när hennes matpaket får stämpeln "neue Adresse abwarten" förstår hon att han förts någon annanstans, men vart? Hon fortsätter sitt sökande och konstaterar att ""allt i livet flätas samman på ett gåtfullt sätt".  Hanna Krall är polsk författare och journalist. Hela hennes familj och släkt utplånades i Maidanek. Hon skriver för att ge namn åt namnlösa offer som till exempel begravts i massgravar. Izolda Regensberg var inte nöjd med boken för att den inte var tillräckligt romantisk. I stället är den sakligt full av fakta samtidigt som Hanna Krall är sparsam med orden. Det fanns också planer på en filmatisering med Elizabeth Taylor i huvudrollen. Hon skildrar relationerna mellan tyskar, polacker och judar på ett övertygande sätt. Iza byter namn till Maria, hon färgar håret askblont och byter religion för att vara så lite judisk som möjligt. Det är inte alldeles självklart vilka hon kan lita på. Sakligt och osentimentalt berättar hon om svek från såväl polacker och judar som tyskar. Det fanns också goda människor i alla läger. Hanna Krall berättar en otrolig historia om en målmedveten kvinna som drevs av stor kärlek och inte hade en tanke på att misslyckas. Hon är djärv och snabb i tanken och besitter en användbar förmåga att övertyga och övertala. Hon står ut med groteska förhållanden i läger och fängelser; hon blir torterad och utsatt för övergrepp. Hjärterkung är mycket stark läsning. Översättning: Julian Birbrajer

Polska är språket i Ugglan&Bokens läsutmaning Månadens språk.

Liten bok om döden

Ersatz

Den polske författaren Andrzej Stasiuk har skrivit Liten bok om döden. Den handlar om farmor som redan innan stod i nära kontakt med andra sidan så skillnaden blev inte så stor. "Snart kommer de sista farmödrarna som har sett andevärlden med egna ögon att vara döda". En vän försvann i dimmorna efter en hjärnblödning för att slutligen dö på ett vårdhem efter en hjärtattack. Sjukhusmiljön beskrivs målande. Stasiuk refererar alltid dofter och lukter. En älskad hund dör, "en hundra procent renrasig byracka". Hörseln försvann först, sedan synen och sist luktsinnet. Stasiuk reflekterar över döden och människors inställning till den och skillnaderna mellan döden i staden och på landet. Farmor och en granne fick dö hemma i känd miljö. Vanligare är att människor dör på institution omgivna av okända. Under en resa med  barndomsvännen Aleksander - bokens längsta berättelse - visar det sig att denne är döende. Berättelsen om honom handlar om de samhällen de reser igenom, barndomen, uppväxten, de fabriksarbetande fäderna, teknik och musik. Ingen gång nämns döden eller att dö. "Jag saknar honom. Egentligen inte för att han är död. Sådant kan man vänja sig vid." Värre är det att det inte finns en plats där Alexander ligger en och en halv meter under jorden och att han stannar där. Enligt Aleksanders vilja ströddes hans aska i bergen. Stasiuks bok är en till omfånget liten samling berättelser men stor innehållsmässigt. En tror sig ha läst något mera omfångsrikt. Och mycket kan en fundera över; samhället, livets gång och döden. Kanske ska en ha sin lilla urngravplats ändå? Eller inte? Ersatz förlag 2016. I översättning av Tomas Håkansson.

Månadens språk

Äntligen ett inlägg i Ugglan & Bokens läsutmaning Månadens språk som i mars är polska.

Ny, spännande bekantskap

Ingrid gillade inte alls den del av polacken Marek Krajewskis Breslau-serie hon läst. Hon kommer inte att läsa fler delar. Jag har nu läst
Vålnader i Breslau och anmäler starkt avvikande mening. Jag var väldigt förtjust och väntar ivrigt på kommande delar. Visst är det mycket otäckt och våldsamt många gånger. Men jag tyckte att själva kriminalhistorien kommer helt i skymundan för miljö- tids- och personskildringen.
Man vandrar omkring i Breslau med den färgstarke antihjälten kriminalassistent Eberhard Mock i plommonstop. Mock dricker osockrat mintte mot sin eviga baksmälla; han drömmer mardrömmar och mottar ständiga snubbor av sin gamle far. Året är 1919.
Mock lider av sina krigsuppleveler. I trängda lägen tar han till antika texter för att lugna ner sig. Men jag undrar över hans kvinnosyn. Den är inte vacker.
Jag väntar på att få lära känna Eberhard Mock lite närmare. Han är definitivt en intressant person - komplicerad och överraskande.
Miljöerna är ruffiga men känns alldeles äkta. Tidsmarkörerna är många.
Man dansar skimmy; Freud och Jung är på tapeten liksom hypnos och telepatiska seanser.
Vålnader i Breslau borde kunna bli en alldeles utmärkt film.
Och om följande delar blir som denna borde man kunna gå på Eberhard Mock-vandringar i Wroclaw.

Marek Krajewski är född 1966 i Wroclaw. Han är specialist på klassisk litteratur och latin och mycket intresserad av hemstadens historia.
Litterära förebilder är Frederick Forsyth och Raymond Chandler

Öga och öra har skrivit en intressant artikel om hur Breslau i Tyskland blev Wroclaw i Polen.