Ny radioföljetong

Sveriges Radio: " Pojken Mohammed, Momo kallad, växer upp i Belleville under den tid då stadsdelen var centrum för droghandel och prostitution. Han bor hos den åldrande madame Rosa, en judinna som överlevt Auschwitz och som tidigare arbetat som prostituerad.

Émile Ajar var en pseudonym för den kände författaren Romain Gary vilket avslöjades först efter han tagit sitt liv 1980. Romain Gary hade haft stora framgångar som bland annat författare till den självbiografiska "Löfte i gryningen" men hade enligt egen utsago ”tröttnat på sig själv” och hittade på ett nytt författarnamn. "Med livet framför sig" tilldelades omedelbart det prestigefyllda Goncourt-priset, som Gary redan på 50-talet även fått för romanen "Himlens rötter".

Johan Ulveson, född 1954, är skådespelare och komiker med en lång rad roller för film, tv och teater bakom sig.

"Med livet framför sig" är en repris från 1985."

Tillgänglig tom 11/12 2023

Av: Émile Ajar

Översättning: Bengt Söderbergh

Uppläsning: Johan Ulveson

Ny radioföljetong: Det sista fotografiet

Jag har aldrig läst något något av den norske författaren Thorvald Steen. Nu går hans roman Det sista fotografiet (2019)som radioföljetong i P1 i uppläsning av Staffan Göthe, dramatiker, regissör och skådespelare. Boken är översatt av Staffan Söderblom. De har även redigerat den svensk-norska antologin "Olympiad" (1993) tillsammans. Det sista fotografiet är en självbiografisk roman om skuld, sorg och skam och att försöka förstå sin familjs historia. Berättarjaget möter sin mamma i samtal, letar i minnen och gräver i fysiska arkiv. Thorvald Steen skriver också poesi, dramatik och barnböcker.  Från början var han inte alls litterärt intresserad utan var mera lagd åt det sportsliga hållet. Han siktade på en karriär inom backhoppning, vilket en ärftlig muskelsjukdom satte P för. Romanen Snökristallers tyngd, 2006, är första delen i en självbiografisk serie som bl. a.  berättar om hans mors vistelse på mentalsjukhus efter en psykos. Uppföljaren Det längsta hoppet, 2008, är den fristående fortsättningen tjugo år framåt i tiden. Här kretsar handlingen kring en forskningsresa till Konstantinopel, initierad av berättarjagets första kärlek från skoltiden, Nina, som vill ha med honom som medeltidsexpert. De inleder ett förhållande som blir alltmer komplicerat, då båda två har svårt med närhet. Också Balans, 2012, Det vita kallbadhuset, 2017, och Det siste fotografiet, 2019,  ingår i Steens självbiografiska romanserie. Radioföljetongens procucent, Joseph Knevel, åkte till Oslo för ett samtal med Thorvald Steen om skrivandet, muskelsjukdomen och viktiga möten. Lyssna!

Ny radioföljetong v. 42 2021

Vuxna människor av norska Marie Aubert börjar som radioföljetong idag. Uppläsare: Josefin Neldén. Ida är arkitekt. Hon är 40 år och hon vill ha barn. Hon tänker sätta in på ett äggkonto i Sverige. Då avslöjar hennes yngre syster Marthe att hon och hennes man Kristoffer väntar barn och äggkontots nyhetsvärde sjunker. Olea är Marthes bonusbarn och Ida "övar" lite med henne, men hon kan inte uppamma något som liknar moderskänslor. Hon iakttar sin gravida syster och undrar varför denna hela tiden stryker sig över magen.

"Får jag följa med dig hem" är en novellsamling av Marie Aubert som också finns översatt till svenska."

Brev från min barndom

Radioföljetongen Brev från min barndom av Emma Reyes har gått som radioföljetong till och med idag 28/1. Emma Reyes föddes Bogotá i Colombia 1919 och dog i Bordeaux 2003. Mellan åren och 1969 och 1997 skriver hon tjugotre brev till vännen Germán Arciniega, historiker och kritiker, och berättar om sin barndom. Denne visar breven för Garcia Marquez som ringer upp henne och berättar att han haft stor nöje av läsningen. Emma Reyes blir rasande över att Germán Arciniega svikit hennes förtroende. Det tog tjugo år innan hon skrev brev till honom igen. Emma R lärde sig inte att läsa och skriva förrän långt upp i tonåren vilket naturligtvis präglar hennes språk. Boken skulle ges ut med alla felaktigheter kvar, tyckte hon. När vi först träffar Emma är hon fyra år och bor tillsammans med sin syster Helena och en liten pojke som kallades Lusen i ett enda fönsterlöst rum där en ung kvinna vid namn Maria ger dem mat och låser in dem om dagarna. En grannkvinna hjälper till med att ge barnen mat när Maria behöver åka bort. Emma är minst av barnen. och hennes uppgift är att gå och tömma pottan på sophögen varje dag. Det var ett  förfärligt uppdrag för henne. Men när hon tömt pottan gömde hon undan den och lekte på sophögen med de andra barnen. Efter en tid flyttas flickorna iväg till ett kloster på landsbygden. Religionen var sträng och gav upphov till underliga regler och sådant de inte förstod. Nunnorna var hårda och flickorna arbetade 10 timmar om dagen. De skrämdes med döden, helvetet och djävulen. En vacker dag bryter Emma upp och liftar och arbetar sig mot Frankrike där hon blir konstnär och umgås med Frida Kahlo, Diego Rivera, Alberto Moravia och Elsa Morante. Men det faller utanför den här boken. Vilken otrolig styrka hos de här barnen som inte visste vad föräldrar var än mindre hade en aning om sina egna. Köld, hunger och död var de väl förtrogna med. Och vad hände Emma under de fyra första åren. Vilka var hennes föräldrar? Varför blev hon bortlämnad? Vem var Maria? Det får man aldrig veta. Men jag har svårt att tro att hon var flickornas mor. Den raka och osentimentala berättelsen gör ett starkt intryck.

Brev från min barndom

Författare: Emma Reyes

Översättare: Manni Kössler

Förlag: Norstedts

Tryckår: 2012, 2019

Antal sidor: 221

Ett annat liv

Under ensliga coronapromenader har jag haft storstilat sällskap i öronen av
Per Olov Enquist som läst sin självbiografiska roman Ett annat liv. Jag läste boken när den kom ut, men för en gångs skull överträffade uppläsningen läsningen. Per Olov Enquist tillförde något alldeles speciellt med sin mjuka, välmodulerade röst och vackra dialekt. Här finns allt med ifrån uppväxten i Hjoggböle med den fromma modern till segern över ”spritadjävulen” 1989. Pojken upplevde sin mormor som en tillgång i livet och den döde fadern var hans ständige följeslagare. Först när PO fick ett eget barn förstod han att han inte haft någon far. Hur gjorde man? Han hade ju ingen förebild. Lantisen trivs när han kommer till Uppsala. Han ser och hör och anpassar sig lätt och upplever friheten. PO skriver i största hemlighet; han vill inte göra sig till åtlöje som bondestudent. Men han har släktens magsårsmage och opereras flera gånger. Han är magnecylmissbrukare. Redan där borde man ha sett varningssignalen. PO reser runt och deltar i idrottstävlingar som höjdhoppare. Han måste inte nödvändigtvis vinna men han vill förbättra resultaten. Han fortsätter att se, höra och lära ute i världen. Han skriver och gör uppläsningar tillsammans med andra unga författare som Urban Torhamn, Göran Tunström och Lars Görling. Han gifter sig och får två barn. Han skiljer sig och gifter sig med danska Lone Bastholm. De flyttar till Paris när hustrun blir dansk ambassadör i Frankrike. PO går omkring i lägenheten och kommer sig inte för med något egentligen. Det är nu spritmissbruket tar fart på allvar. Så småningom blir det avvänjningskliniker på olika ställen. Men Minnesota – modellen passar inte PO på något sätt. Han rymmer och försöker att inte se hustruns ledsna ögon. När han rymmer i strumplästen från den isländska kliniken är det minus 3 grader och snö. Något händer med Per Olov Enquist. Året är 1989. Det är nu Berlin – muren faller. PO Enquist är i Prag, men reser genom Berlin på natten och upplever glädjeyran. (Lustigt nog var jag också i Prag och råkade passera Berlin samma natt.) PO sätter sig ner och skriver Kapten Nemos bibliotek utan besvär. Han är nu helnykterist. Minnesotamodellens nykter alkoholist är ett uttryck han inte vill veta av. Två gånger får han Augustpriset; för Livläkarens besök och Ett annat liv 2008. 1968 fick han Nordiska Rådets litteraturpris för Legionärerna. Som dramatiker har han också skördat lagrar. Medan han kämpade mot ”spritadjävulen” gick hans föreställningar för fulla hus. PO Enquist har översatt Wolf Biermanns text Ermutigung , på svenska Uppmuntran. Detta blev psalm 824 i 2000 års psalmbokstillägg. Britta Snickars har gjort musikarrangemanget. Mot slutet av sitt liv fick PO Enquist bl. a. problem med hjärtat. 2016 fick han också en stroke och ord och namn kom inte lika lätt. 25 april 2020 dog Per Olov Enquist; saknad och sörjd av många även utöver familjen.

Gift

Sällan har allt - text, uppläsare, musik - stämt så väl  som i  radioföljetongen Gift av Tove Ditlevsen; i uppläsning av Kristina Törnqvist. Ninni Holmquist har gjort den nya översättningen. Tove Ditlevsen är oförtjänt bortglömd i Sverige, men i Danmark har hon aldrig fallit i glömska. Gift handlar om författarinnans tre äktenskap och drogmissbruket. Favoritdrogen var petidin och hennes tredje äktenskap med den galne läkaren Carl Ryberg berodde uteslutande på hans tillgång till petidin. Det första äktenskapet med den mycket äldre Viggo F Møller erbjöd bara en tillflykt i livet. Sen kom den romantiske studenten Ebbe Munk och till sist den ögonblickliga och största kärleken Victor Andreasen, redaktör för Extrabladet. Tove Ditlevsen ristar sin text med glödstift. Orden är enkla och skoningslösa. Hon urskuldar sig inte, ber inte om ursäkt och använder riktiga namn. Hon kan inte förstå vad det är för fel med  privatlivet och varför en inte skulle kunna tala om det? "Vad är det med privatlivet som är så hemskt, att det inte får komma ut. Vad är det då som försiggår där?" Tove Ditlevsen får en att uppleva drogernas förödande makt. Hon offrar allt för en spruta petidin. Hon ljuger, förfalskar och glömmer sina barn. Näst efter drogerna kommer skrivandet. Det är viktigt för henne. Redan som 5 - åring var hon klar över att det var författare hon skulle bli. Hon skriver romaner, noveller och lyrik, som hon tycker är det viktigaste.  Romanerna Barndom, Ungdom, Gift och Vilhelms rum är självbiografiska. Man har gjort ett barn illa var den roman hon slog igenom med 1941. Tove Ditlevsens författarskap och dess betydelse för dansk litteratur har liknats vid Kerstin Thorvalls för den svenska litteraturen.  Hon har också kopplats till kvinnorörelsen och arbetarlitteraturen. 1976 dog Tove Ditlevsen för egen hand. Jag lyssnade förhäxad till radioföljetongen; de flesta avsnitten två gånger. Sedan lånade jag boken också för att läsa Vigdis Hjorths inledning. Hon avslöjar att Victor Andreasen hade ett kort förhållande med Tove Ditlevsens äldsta dotter. Tove Ditlevsens fjärde, bästa och längsta äktenskap skildras i hennes sista roman Vilhelms rum.

Gift passar in på nr 31 Läs en bok du endast lyssnar på i Mias Kaosutmaning.

Ny radioföljetong

På torsdag 4/7 börjar en ny radioföljetong. Rosen på Tistelön av Emelie Flygare Carlén (1807 - 1892). Rosen på Tistelön kom ut 1842 och är den första av en rad skärgårdsromaner. Författarinnan känner sin miljö väl. Hon föddes i Strömstad som den yngsta av fjorton (14!) syskon. Fadern var köpman och sjökapten och familjen var tämligen välbärgad. Ett köpmanshus i skärgården (1860) gick för många år sedan som TV -teater med Agneta Bolme och Ulf Brunnberg i huvudrollerna. Flygare - Carlén var mycket influerad av Fredrika Bremer. Monika Lauritzen har skrivit en uttömmande biografi om henne.

 
Eva Hermansson läser och det är en repris ifrån 1997. Rosen på Tistelön är den första radioföljetongen som sändes 1939.

Radioföljetongen

Nu läser Iwar Wiklander Din stund på jorden av Vilhelm Moberg som radioföljetong. Wiklanderär sedan 1993 professor i talgestaltning vid Teater- och operahögskolan i Göteborg. Han läser väldigt bra.
Albert Carlsson sitter på sitt hotellrum i Kalifornien och tänker tillbaka på sitt liv. Han minns sin barndom hemma i Sverige och sorgen över broderns Sigfrids död. Han tänker på sina misslyckade äktenskap. Kvinnan som blev mor till hans barn hatar honom nu. Han har i hela sitt liv varit affärsman, men det var nog ingenting han egentligen passade för.
Din stund på jorden är en av Mobergs sista romaner. Den kom 1963, fyra år efter sista delen av utvandrarserien och kan ses som en fristående fortsättning på Sista brevet till Sverige.
 

Ny radioföljetong

Norstedts förlag

Imorgon, tisdag, läser Sara Arnia sista avsnittet av Margareta Lindholms Skogen
På onsdag börjar den nya radioföljetongen Sightseeing av den thailändske författaren Rattawut Lapcharoensap född 1979. Sightseeing visar upp ett annat Thailand än det en läser om i turistbroschyrer. Den innehåller tre berättelser och handlar om kulturkrockar
I den första berättelsen "Farangs" gör sonen till en hotellägare misstaget att förälska sig i en västerländsk flicka, vilket leder till en dramatisk uppgörelse med flickans uppblåste amerikanske pojkvän.
I "At the café lovely" skildras vad som inträffar när en ung fattig man bjuder sin yngre bror på McDonald's som en födelsedagspresent.
I berättelsen "Sightseeing" reser en ung man med sin nästan blinda mor till de paradisöar hon längtat till, långt bortom turistorternas skräniga vardag.
Sightseeing har blivit nominerad på shortlisten till The Guardian First Book Award. Ia Lind har gjort översättningen och Emil Almén är uppläsare.

Nästa radioföljetong: Nada

Lånat: Wikipedia

Nästa radioföljetong: Nada av Carmen Laforet (1921 - 2004)i uppläsning av Ana Gil de Melo Nascimento.
Spännande författare totalt okänd för mig

Carmen Laforet var en spansk roman- och novellförfattare vars allra första roman, Nada,  kom ut 1944 när hon bara var 23 år. Hon fick  Nadal-priset för sin debutroman, som dessutom, tillsammans med Cervantes "Don Quijote" och "Hundra år av ensamhet" av Gabriel García Márquez, kom att bli en av de tre mest översatta böckerna från spanska genom tiderna. 2017 kom den i ny svensk utgåva. Carmen Laforet fick en styvmor när hon var i de första tonåren och deras förhållande blev aldrig bra. Det kan spåras i hela hennes författarskap. 

Laforet studerade filosofi i Barcelona och juridik vid universitetet i Madrid. Studierna  avbröts när Laforet i snabb takt skrev sin debutroman. Carmen Laforet gifte sig 1946 med journalisten och litteraturkritikern Manuel Cerezales, med vilken hon hade fem barn. Paret separerade 1970. Romanen berättar historien om Andrea som lämnat Kanarieöarna för att efter inbördeskriget studera på universitetet i Barcelona. Nada kan läsas som en rak utvecklingsroman där en flicka, Andrea, som vill ha ett friare och äventyrligare liv. Hon studerar i Barcelona och bor med några tokiga släktningar. Nada berättar också om det, som inte fick sägas eller skrivas i Spanien efter inbördeskriget (1936 - 39). Diktaturen och censuren är ett faktum och tillståndet i landet präglas av moralisk ruin. Lägenheten på Calle Aribau och dess miserabla invånare blir en reflektion av Franco-regimens förtryckande kontroll över det spanska folket. Tillsammans med Camilo José Cela och Miguel Delibes blev Carmen Laforet en av de främsta företrädarna för den litterära stilen tremendismo. Den bröt med det gängse sättet att skriva. Tremendismo präglades av att den, utan att fångas av censuren, avslöjade våldet i det spanska samhället. Formen var rå. Döden låg på lur. Det negativa, det dystra, det mörka dominerade. Romanen har skrivits i jagform. Författaren har bestämt förnekat att den är självbiografisk.

Nada översattes och kom ut på svenska 1949 för att sedan dyka upp i en nyöversättning 2017, långt efter att författaren var död.

Författaren blev en inspiratör för andra kvinnliga, spanska författare. Hon skrev ytterligare några romaner och också en del noveller. Ingen av hennes romaner efter  Nada anses ha nått samma klass och intensitet som den första. Så småningom tystnade hon helt. Hon blev betraktad som lite mystisk eftersom hon inte deltog i det litterära livet. Hon har själv kommenterat saken med att hon inte trivdes i det sociala klimatet som präglades av Franco-diktaturen. Det litterära umgänget som präglades av "avundsjuka, fientligheter och stridigheter", ja allt som hade att göra med att vara berömd tråkade helt enkelt ut henne.

Premio Nadal är det äldsta av de stora litteraturpriserna i Spanien. Det är knutet till förlaget Destino i Barcelona och utdelas varje år sedan 1945. Prissumman är för närvarande 18 000 euro.

Författare: Carmen Laforet
Titel: Nada
Översättare: Siri Hultén 
Utgivningsår  2017
Förlag: Komet
Antal sidor: 318

Allmänt och blandat

Två fantastiska japanska filmer på kort tid.
Sådan far, sådan son, som jag i och för sig sett tidigare, men den den var lika bra andra gången. 
Och så ikväll, Shoplifters, som fick Guldpalmen i Cannes 2018.
Båda är gjorda av den produktive japanske regissören Hirokazu Kore - Eda. 
 
Imorgon, tisdag, börjar en ny radioföljetong.
Skådespelaren Peter Andersson läser  De osynliga av Roy Jacobsen. Så här skrev jag bl. a. om romanen:" Om man söker action och biljakter gillar man inte De osynliga. Men den som tycker om lite långsamhet, vardagsdramatik i en annorlunda miljö och njuter av ett lyriskt språk  kommer att - i likhet med mig själv - älska den här boken."

Dagens dikt: Månadens diktare: Inger Christensen

Ny radioföljetong tisdag 15 maj

Idag läste Monica Wilderoth sista avsnittet av April av Annika Klüssendorf. 
Imorgon börjar en ny radioföljetong. Det är Vi av KimThúy. Efter flykten från Vietnam hamnade hon i Kanada där hon blev väl mottagen. Flykten från Sydvietnam skildrar hon i självbiografiska debutromanen Ru. Där berättar hon också om hur hon återvänder till Vietnam och om sitt moderskap. Den blev en succé världen över och fick Kanadas främsta litteraturpris, Governor Generals Award. Nu bor Kim Thúy i Quebec i Kanada.
Skådespelerskan Maja Rung läser Vi. Sekwa förlag 2016 i översättning av Ulla Linton.

Ny radioföljetong 23/4

Från och med måndagen den 23 april till och med 14 maj kommer Angela Klüssendorfs roman April att läsas som radioföljetong i P1 11.35 - 12.00. Uppläsare är Monica Wilderoth, skådespelare, dramatiker och författare. "April är en ung kvinna som kommit till Leipzig i sjuttiotalets Östtyskland, efter en miserabel uppväxt med sin alkoholiserade mor i en by på landet.
Angelika Klüssendorf är född 1958 och uppvuxen i Leipzig i dåvarande Östtyskland. 1985 flyttade hon till Västtyskland. April, från 2014 och översatt av Jörn Lindskog, är en fristående fortsättning på hennes roman Flickan." Ur SR:s presentation.

Ny radioföljetong idag

W&W

Den israeliske författaren Amos Oz bok Vänner emellan, handlar om livet och människorna på en kibbutz, i ett ungt Israel på 1950- eller 60-talet. 
Översättning: Rose- Marie Nielsen. Uppläsning: Staffan Göthe. 

Ny radioföljetong

Ordfront förlag

På torsdag 8/3 börjar Pia Johansson läsa Blicken, pilen, filen av Dorthe Nors som radioföljetong. Dorthe Nors kom för ett par år sedan ut med den uppmärksammade novellsamlingen Kantslag.

Nödåret

Lind&Co

Att någon kan skriva en sådan fantastisk roman som Aki Ollikainen har skrivit om något så förfärligt som Nödåret 1867 i Finland. Flera års missväxt gjorde att människor drevs på tiggarstråt eftersom de inte kunde få sin försörjning på sina små gårdar. Det är vinter, snöstorm och mycket kallt när Marja lämnar sin döende man Juhani i den lilla stugan och tar med sig barnen för att vandra till St Petersburg över Helsingfors. Flickan, Mataleena, är i tioårsåldern; gossen Juho ungefär fyra. Varför stängde du inte dörren, mor, undrar flickan när de lämnar stugan i Korpela. Det är barmhärtigare så här, svarar Marja. Det blir ingen lätt vandring. I prästgården blir de avvisade innan de nått dörren liksom i någon bondgård. På andra ställen får de lite välling och en bit barkbröd . I någon gård vill husmor behålla flickan, men Marja vill inte avstå från något av sina barn. Den katastrofala tiden lockar fram det sämsta hos en del människor medan andra visar prov på medmänsklighet. Särskilt besvärligt är det att som kvinna komma till överbefolkade härbärgen och genast utsättas för sexuella trakasserier. Vid den här tiden är Johan Vilhelm Snellman senator i Helsingfors och arbetar för nödhjälp åt de fattiga och utsvultna. Generalguvernör Adlerberg vill att en järnväg byggs till St Petersburg som nödhjälpsarbete. Läkaren Johan Berg dukar under efter att tappert ha bistått sjuka. Smittkoppor och tyfus härjar. Teo Saara är också läkare och något av en iakttagande kommentator. Språket är enkelt och avskalat; inte ett ord i onödan. Nödåret är en svidande historielektion som en känner in i benmärgen. Dödens färg är vit går som ett omkväde genom boken. Nödåret går som radioföljetong just nu. Redan efter första avsnittet visste jag att den här romanen är något utöver det vanliga. Så jag lyssnade på alla avsnitten i utmärkt uppläsning av Martin Wallström och läste sedan boken. Översättningen är gjord av Ann - Christine Relander. Ollikainens debutroman är nominerad till Bookerpriset och Finlandiapriset.

Nästa radioföljetong

Albert Bonniers förlag

På fredag, 18/8, startar nästa radioföljetong, Himlens fånge av den spanske författaren Carlos Ruiz Zafón som bor i Barcelona. Uppläsare: Philip Zandén.  För mig som inte läst Vindens skugga blir det ett utmärkt tillfälle att lära känna författaren. Vindens skugga är del 1 i serien om De bortglömda böckernas gravkammare. Ängelns lek är titeln på del 2 och Himlens fånge är del 3. En fjärde del är under arbete.  I tre dagar till kan en lyssna till Marie Richardsons utmärkta uppläsning av De oroliga av Linn Ullmann.

Nu blir der fest!

Bild: Radioföljetongens hemsida

Från och med i morgon tisdag 13/6 och 17 dagar framåt läser Torgny Lindgren sina Minnen som Radioföljetong 11. 35 i P1 med repris samma dag 19.35.
 

Ny radioföljetong

Ny radioföljetong börjar på onsdag 31 maj kl 11.35 i P1: Den gamle och havet av Ernest Hemingway.  Inläsare: Lars Väringer. Nyöversättning: Christian Ekvall

Ny radioföljetong

Sveriges radio

Igår började Ulla Skoog läsa Det finns annan frukt än apelsiner av Jeanette Winterson i radioföljetongen i P1 kl 11.35. "En ung kvinna som föredrar att älska kvinnor och inte män, är enligt den församling där flickan uppfostras till att bli missionär, besatt av demoner. Och flickans adoptivmor, Mrs Winterson, är inte sen att hålla med." Så beskrivs den på hemsidan. Det är länge sedan jag läste Det finns annan frukt än apelsiner så det ska bli riktigt roligt att höra den. Kan tänka mig att Ulla Skoog kommer att göra den all rättvisa.