Vi
började dagen med att släpa resväskor från Asakusa till Ueno. Därifrån tog vi shinkansen till Kanazawa. Vi hade köpt bentolådor med picklade
saker, ris och gud vet allt vad där fanns i till lundh. Tyvärr fick jag inga
pinnar att äta med så det blev lite skämmigt, men vad gör en? Vad drar vi för lärdom av detta? Jo nästa gång åker de egna pinnarna med. Tack och lov hade vi förstånd nog att ta taxi från
stationen till Kikunoya ryokab. Vi hade aldrig hittat det lilla stället på en bakgata in i ett litet prång mellan två andra hus. Taxichauffören var vänlig och snäll och frågade efter adressen flera gånger och tog sedan fram en egen karta.
Dessutom pekade han på den lilla lilla öppningen mellan två hus där vårt ryokan ligger. Klockan
var redan tre när vi kom hit, men vi satte in våra saker och
pilade iväg
till den fantastiska Kenrokuen - trädgården
som ligger alldeles intill det här boendet. Träd, vatten, sten och mossa; helt underbart. Där träffade vi också den store haikuförfattaren Basho. Efter det letade upp de gamla
samurjkvarteren i Nagamachi som verkligen var en upplevelse i lyktskenet.
Inlägg
