Visar inlägg med etikett Lina Wolff. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Lina Wolff. Visa alla inlägg

onsdag 14 mars 2018

Tematrio - Valfritt landskap


Lyran: Berätta om tre författare eller böcker från ett valfritt landskap!

Jag väljer tre författare ifrån Skåne

1. Victoria Benedictsson. Fru Marianne skrevs av Ernst Ahlgren/Victoria Benedictsson skrevs 1887. Victoria Benedictsson (1850 - 1888) var gift med apotekaren i Hörby och styvmor åt alla hans barn. Fru Marianne tilldrar sig på skånska landsbygden och handlar om den bortskämda stadsjäntan Marianne som gifter sig med bonden Börje. Carin Mannheimer gjorde TV -serie utav romanen. Marianne spelades av Cecilia Frode och Börje av Per Morberg. 


2. Lina Wolff. De polyglotta älskarna
Ett svar på mannens blick på kvinnan, säger författaren själv om sin bok som hon bl. a. fick Augustpriset för. Lina Wolff har Houellbecq i tankarna när hon skriver den här boken som jag var mycket förtjust i.

3. Anne Swärd. Huvudperson i romanen Vera är krigsflyktingen Sandrine som gifter in sig i en rik och ansedd familj och får dottern Vera. Sandrines stora kärlek är den judiske Levi. Hon vet inte vart kriget fört honom och ger sig iväg för att söka efter honom. Skandal att inte Anne Swärd fanns med bland de nominerade till Augustpriset!

måndag 28 november 2016

Grattis, Lina Wolff och Nina Burton


Åh, så roligt! Precis vad jag tyckte! Så här skrev jag om De polyglotta älskarna för en tid sedan.
Nina Burtons fina Gutenberggalaxens nova: en essäberättelse om Erasmus av Rotterdam, humanismen och 1500 -talets medierevolution ligger redan i varukorgen. Den får jag i julklapp.

torsdag 13 oktober 2016

De polyglotta älskarna

Ett svar på mannens blick på kvinnan, säger Lina Wolff själv om sin bok 
De polyglotta älskarna. Romanen är indelad i tre delar med rubrikerna Ellinor, Max och Lucretia. I första delen möter vi Ellinor som lär sig att slåss och skjuta av sin förste pojkvän, Johnny, som är från samma by som hon. När hon går upp i vikt dumpar Johnny henne och Ellinor lägger upp en profil på en dejtingsajt och skriver: Jag är trettiosex år gammal och söker en öm, men inte alltför öm, man. Ett av svaren  kommer från kulturjournalisten Calisto i Stockholm. Ellinor reser iväg och efter en kränkande händelse hämnas Ellinor gruvligt och därefter inställer sig en viss jämvikt i förhållandet. Då inställer sig den bildsköna Mildred som är blind och det blir oro i lägret. Del två handlar om Max Lamas, född i Trieste, gift med en kvinna vars ryggtavla var "ett stumt nej av hud och kotor". Varje dag försvinner hon till sitt arbete på verket med en bunt hudfärgade mappar under armen. Och så älskar hon Nietzsche. Max suckar över den ogörliga tvåsamheten och drömmer om förståelse mellan älskande. Han tröstar sig med andra kvinnor och har skrivit en roman. Det refereras en del till författare i De polyglotta älskarna och det tals om språk; Henry James, Djuna Barnes, Borges, James Joyce, Bolano och Charles Darwin. Ellinor läser Houellebecq medan hon väntar på Calisto om dagarna. Tredje delen handlar om Lucrezia Latini Orsi, som är dotterdotter till den skandalomsusade markisinnan Latini som dog av brustet hjärta sommaren 2012. I det här avsittet återfinns en förtjusande kärlekshistoria men även stor sorg. Här träffar vi också gamla bekanta från romanens tidigare delar och allt glider elegant på plats. Lina Wolffs språk är mycket njutbart. De polyglotta älskarna är den bästa bok jag läst på bra länge. Andra titlar av författaren: Många människor dör som du (2013) och Bret Easton Ellis och de andra hundarna (2012)

söndag 2 oktober 2016

En smakebit på søndag

Marie på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten uppmanar oss varje söndag att bjuda varandra på en smakebit från det vi just läser. Utan spoilers, förstås!
"För att hitta den rätte hade jag aldrig trott att nätet skulle vara min grej. Jag tyckte att det fanns något marknadsmässigt över det, dessutom hade jag aldrig skrivit en kontaktannons, eller något annan heller för den delen, och visste inte hur man sålde sig i skrift. Mina pojkvänner hade alltid varit helt vanliga killar från min by. Den förste hette till exempel "Johnny" och det var inget särskilt med honom alls, i alla fall inte på ytan och i alla fall inte innan man fattade att han var sjuk på riktigt. Vi gick i samma klass och det började med att han sa: "Finns det något du alltid drömt att en man gjorde för dig?". Jan antar att han hade hört någon säga så på film och att han redan då på fullt allvar ansåg sig vara en man. Och jag antar också att han hade förväntat sig ett helt annat svar än det han fick. - "Jag har alltid velat att någon skulle lära mig att slåss." Och när jag såg att hans min inte var så förvånad som jag trott, la jag till: "Slåss som en riktig jävel." Johnny nickade sakta, spottade på marken och sa: "Är det det du vill snäckan, då ska jag lära dig det."
Från sidorna 11 och 12 i De polyglotta älskarna av Lina Wolff.
Fler smakebitar HÄR