Visar inlägg med etikett Bokförlaget Polaris. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Bokförlaget Polaris. Visa alla inlägg

söndag 17 maj 2020

En smakebit på søndag

"I slänten bligade midsommarblomstren med sina violetta stånd, mellan lövträden skummade hundkexets skira spets och ännu kunde de förnäma liljekonvaljernas sista små klockor hittas i ekarnas skuggiga sänkor. I vägrenarna glänste smörblommor gyllene och frejdigt som om allt det gula förebådade ett trösterikt överflöd av smör. Johannes Döparens dag stod för dörren. Och mellan husen på Östregårdens stenlagda gårdstun dånade en högtidlig stämma: "Mitt namn ska vägleda er att till Guds ära vara fruktsamma!" Komminister Efraim Landelius höll just på att avlsuta sin midsommarpredikan på förstugtrappan. "Efraim betyder fruktbarhet," viskade fru Margareta till sin piga Sissel."
.
Från sidan 12 i I oxögat av Ida Andersen. Bokförlaget Polaris 2019
Läsutmaningen En smakebit på søndag innebär att vi delar med oss av det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger håller i trådarna den här veckan. Fler smakebitar HÄR

lördag 22 juni 2019

Den som lever stilla

Ännu en ung danska som skriver utmärkt. Leonora Christina Skov skriver en autofiktiv roman, Den som lever stilla, om sin pressande uppväxt- och ungdomstid. Hon är enda barnet till en mor med beröringsskräck och en far som lever för sin fru. Flickan är osynlig. Modern hade en besvärlig förlossning (tycker hon) och det är Christinas fel. Liksom den bröstcancer hon sedan diagnosticeras med. Då har Christina outat sin homosexualitet och fått veta att föräldrarna anser sig inte ha någon dotter längre. Det hade varit bättre om du varit knarkhora, säger far. Naturligtvis får de aldrig träffa någon utav Christinas flickvänner och de intresserar sig inte för hennes liv över huvud taget. Hennes far meddelar gärna när hon fått dålig kritik för någon roman. Christina har en otrolig själslig styrka och  en mormor som stöttar henne samtidigt som hon försöker medla mellan föräldrar och dotter. Christina älskar bibliotek och börjar skriva mycket tidigt. Hon säger att "mina berättelser kom ur ett fullkomligt osårbart ställe inom mig". Leonora Christina Skov bakar in sin skrivprocess i romanen. Hon diskuterar oavlåtligt med flickvännen Annette, som är 22 år äldre, och ett verkligt stöd i tillvaron. Romanen kallar Christina "en skräckromantisk släktroman med homo/transtema". Christina lever ett bra liv med Annette och sitt skrivande. Men hon upphör aldrig att hoppas att hon ska lära känna sin mamma innan denna dör i sin cancer. Författaren förklarar att det inte är en hämndbok hon skrivit. "Det är en förvandlingsbok, för det är det jag gjort de senaste många åren: förvandlat mig själv." Det är en mycket engagerande roman; en blir upprörd å Christinas vägnar. Det är välformulerat; gång på gång vill en stryka under fina formuleringar. Hur orkade hon gå vidare med sig själv, sitt liv och sitt skrivande med föräldrar som öppet säger att de önskat ett annat barn. De skäms. "Om skuld och ansvar ska tas står du beredd", säger en väninna.
Familjen har stämt Leonora Christina Skov. 

Titel: Den som lever stilla
Författare: Leonora Christina Skov
Översättare: Peter Stenson
Förlag: Bokförlaget Polaris
Tryckår: 2019
Antal sidor: 401
Antal sidor: 

onsdag 8 augusti 2018

Dödstvätterskan

Kurdisk - danska Sara Omar har skrivit en skakande och berörande bok med titeln Dödstvätterskan. Sara Omar kommer ifrån Kurdistan och hennes roman bygger på egna och andra kvinnors upplevelser. Flickan Frmesk är den röda tråden i berättelsen. Hennes mor, Kubar, har tvingats gifta sig med den omänskligt våldsamme Anwar, som inte behandlar henne som en människa. När hon då föder en späd liten flicka åt honom med en vit tofs på huvudet blir han rasande och vill helst göra sig av med flickan. Mormor Gawhar är en klok kvinna och tar hand om dotterdottern. Det är hon som är dödstvätterskan och egentligen anses hon som oren, men hon är orädd och skäms inte för det hon gör. Hennes man, Darwésh, är en storväxt man som är rättrådig och imponerande och stöttar sin hustru i alla väder. Han står på hustruns och kvinnornas sida och är något av en feminist. Han är zoroastrier men kommer väl överens med Gahwar som är djupt troende muslim. De står för det mänskliga, empatiska och toleranta i romanen. Kubar har en häxa, Bahar,  till svärmor. Hon är ondskan personifierad och vill snarast omskära Frmesk. Kvinnor dödas och lemlästas för otrohet - verklig eller inbillad - och för vad annat som helst. En kvinna är som en åker och får beträdas när och hur som helst. Kvinnan har ingen rätt  över huvud taget. Hon står långt under mannen och ska lyda blint. Det finns många grymma scener i Dödstvätterskan. Berättelsen är delad i kapitel som tilldrar sig i Zuma, Kurdistan i slutet av 1980 - talet varvat med händelser som tilldrar sig på Skejby Hospital i Danmark 2016. Där har Frmesk hamnat, stympad till kropp och själv. Hon lider av posttraumatiskt stressyndrom; har feber, drömmer mardrömmar och blir vettskrämd när hon förstår att hennes far listat ut var hon befinner sig och har kommit för att träffa henne. "Vår ära är kränkt," säger han. Frmesk representerar både kvinnor och barn som männen med stöd av islam, hederskultur och tradition behandlar efter eget gottfinnande. Frmesk är av den välgrundade uppfattningen att hon inte kan lita på någon. Inte ens imamen. Frmesk säger att orden är det enda hon har kvar. Det är de som hjälpt henne att överleva och utan dem är hon ingenting. Dödstvätterskan är en mycket stark roman som dröjer sig kvar långt sedan en slagit igen boken. Dödstvätterskan är en sådan bok som en vill att många, många ska läsa. Jag skulle gärna se en uppföljare.

söndag 5 augusti 2018

En smakebit på søndag

"Två kvinnor stretade fram. Den ena med stålsatt vilja. Den andra krum i varenda led och flåsande som ett litet kräldjur med bindel för ögonen och en osynlig boja runt halsen. Hon hade ett blått mönster tatuerat på hakan. Hennes ögon var små och hade nästan givit vika för stormen och all sand som blåste upp. "Vi närmar oss", ropade den sneda munnen. "Jag säger dig, det var likadant när ungen föddes. Ett outhärdligt väder. Den flickan är förbannad från topp till tå. Det såg jag från första ögonblicket. Jag kan se sådant. Folk vet det. Hennes ögon ... och så det kala huvudet med den vita tofsen. Det barnet osar olycka. " Bahra fnös för sig själv och kände sanden riva i näsan. Mahsum höll krampaktigt tag i en gammal handduk som användes för att svepa in ett par rostfläckiga rakblad och en handfull vassa glasskärvor. Det var hennes levebröd som gömdes därinne. Det var allt som betydde något för henne. Vad Bahra tyckte om flickan var henne fullkomligt likgiltigt, men hon kunde i alla fall få en bra historia att berätta när det skulle drickas te med grannkvinnorna. "

Från sidan 96 i Dödstvätterskan av Sara Omar. Bokförlaget Polaris. Översättare: Leo Gefvert.
Den nyfödda flickan är sondotter till Bahra med den sneda munnen.
Läsutmaningen En smakebit på søndag handhas av Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger. No spoilers! är den enda regeln. Fler smakebitar HÄR.

måndag 16 april 2018

En modern familj

I Helga Flatlands roman, En modern familj beslutar sig morfar Sverre och mormor Torill  för att skiljas sig De är båda i 70 - årsåldern. Det meddelas av Sverre när hela familjen är i Italien för att fira Sverres 70 -årsdag. "Barnen" är Liv, Ellen och den yngre brodern Håkon. Liv är gift med Olaf och har två barn. Ellens pojkvän heter Simen och de har just upptäckt att de skulle vilja ha barn innan det blir för sent. Håkon förekommer med olika kvinnliga bekanta men det rinner alltid ut i sanden. Fadern flyttar ut ur deras barndomshem; kvar blir mamman. Men hela tiden försöker de hålla på traditionerna. De samlas till jul, påsk och födelsedagar. Föräldrarna är artiga och omtänksamma mot varandra. Men barnen blir väldigt störda. Särskilt den äldsta systern Liv. Modern får någon sorts attack och i stället för att ringa ambulansen ringer hon exmaken. "Barnen" hoppas att föräldrarna kommer att flytta ihop igen. Ja, inte Håkon. Han är starkt emot äktenskap. Kärlek ska vara fri. Han vill inte binda sig. Äktenskap är ingen bra samlevnadsform. Han är mycket (korkat!) principfast. Ända tills han möter Anna och får smak lite av sin egen medicin. Det står läsaren fritt att tolka Annas handlingssätt. Liv och Olaf har sina problem och dem tar Olaf hand om. Ellen och Simens barnlöshet plågar dem båda och ställer till slitningar i förhållandet. Det känns som om Flatland experimenterar med olika samlevnadsformer där inte någon är särskilt bra. Jag ställer mig lite frågande till om alla vuxna barn reagerat som dessa tre gjorde när föräldrarna beslutat sig för att inte bo ihop. Då har jag lättare för att förstå upprördheten när föräldrahemmet säljs. Och mamma som har en manlig vän!
En del kan man instämma i, men annat finner jag vara ren teori. Jag undrar också om alla dessa ordmassor är nödvändiga. Jag tyckte att jag drunknade i ord, men det var också lite svårt att peka på vad som kunde strukits bort. Ingen utav personerna i familjen blev favorit. Men jag läste gärna ändå. Översättning: Urban Andersson. Bokförlaget Polaris.