Visar inlägg med etikett Alzheimers sjukdom. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Alzheimers sjukdom. Visa alla inlägg

lördag 13 augusti 2016

Sträckläsning

Jag var mycket förtjust i Åsa Nilsonnes Smärtbäraren. När jag nu springer förbi En passande död på bokbussen åker den med hem. Jag fastnade omedelbart och det blev sträckläsning. Välskrivet och mycket intressant ur många synvinklar. Och så spännande! Lina är psykolog; välutbildad, välfungerande; änka med dottern Antonia på andra sidan jordklotet. När Lina märker att hennes hjärna spelar henne ovälkomna spratt drar hon öronen åt sig. Hon har sett sin mor dö en död i förnedring i Alzheimers sjukdom. Sjukvården bekräftar att Lina börjar bli dement. Genast börjar hon planera. Hon vill vara den som har kontrollen. Hon ordnar sina papper; hon städar och kastar saker allt medan hon trappar ner sin egen verksamhet. Lina är mycket rationell. Inget känslopjunk här inte. Det är lätt eftersom dottern finns på håll och enda vännen Els - Marie alltid respekterat Linas integritet. En f. d. studiekamrat kontaktar henne och berättar om en ny behandling som skulle passa bra att testa på henne. Lina tackar förstås ja. En annan bekantskap hjälper henne med juridiken, vilket visar sig vara en klok åtgärd. Det fanns en del som läkemedelsföretaget glömt att tala om för henne. Läsaren biter på naglarna. Har Lina lagt sin tidigare planering på hyllan? Berättelsen tar ett flertal oväntade vändningar och in i det sista är utgången oviss. En passande död får en att fundera på många frågor om liv och död. Skickligt, Åsa Nilsonne!

lördag 14 mars 2015

Mot alla odds


Sällan läser man en bok om Alzheimers sjukdom som lämnar en men en känsla av hopp och förtröstan. Men så är det med Den gamle kungen i exil av en av Österrikes mest framgångsrika författare, nämligen Arno Geiger. Ömsint och lyhört berättar han om sin egen fars försvinnande in i Alzheimers sjukdom. Han berättar om familjens irritation inför faderns tillkortakommanden innan de hade fattat vad det rör sig om. När det väl gick upp för dem blev det fullt kaos. De fyra syskonen och den utflyttade modern försökte organisera sig efter bästa förmåga. Familjen hade inte varit helt välfungerande, men nu ställde alla upp. Arno Geigers eget förhållande till fadern hade närmast kunnat beskrivas som total likgiltighet, men nu ändrar sig allt. Han får kontakt med sin far. Han förstår att det gäller att anpassa sig efter faderns verklighet. Fadern pendlar mellan total förvirring och klarsynt logik. Familjen engagerar sköterskor till sin hjälp men till slut får han flytta till ett äldreboende. Hans anhöriga uppdagar vad fadern varit med om som tonårig soldat under kriget. Det har han aldrig talat med dem om. De börjar förstå faderns totala beroende av hemmet och tryggheten. Jag tycker mycket om Den gamle kungen i exil för värmen, kärleken och inlevelsen. Alla borde läsa den här boken inte minst de som i sin yrkesverksamhet möter dementa människor. 
Översättning: Jörn Lindskog. Bok förlaget Thorén & Lindskog.
Andra böcker om Alzheimers sjukdom:
Det man inte vet av Alice LaPlante

Fortfarande Alice av Lisa Genova

Den längsta ronden av Edna Alsterlund

En vandring i sömnen av Hugo Claus

Small world av Martin Suter

Iris. En sorgesång av John Bayley

Sagan om Gunnel av Gösta Bohman

Boken av E av Ulla Isaksson

tisdag 3 april 2012

Jennifers Whites golgatavandring

Det man inte vet är den intetsägande titeln på
Alice LaPlante
s gripande, förfärande debutroman
Turn of Mind
. Jennifer White, 64, är en skicklig ortopedkirurg som brådstörtat lämnar sitt arbete. Hon har ställt diagnosen själv. Hon lider av Alzheimers sjukdom, en sort som utvecklas snabbt dessutom. Maken James är död; de vuxna barnen Mark och Fiona är mycket olika och hanterar också moderns sjukdom helt olika.Fiona får hand om moderns ekonomi. Mark är en vacker ung man, men man kan inte riktigt lita på honom. Det vet Jennifer som pendlar mellan total förvirring i tid och rum och knivskarp (bokstavligen och bildligen) analys. Jennifer har ett kyligt sätt att förhålla sig till livet. I alla lägen- även när det gällt barnen. Nu vet hon exakt vad sjukdomen innebär och vad som väntar henne. Och hon är märkligt oberörd. Eller förefaller att vara det. Jennifer får våldsamma utbrott och av medpatienternas reaktioner förstår man att hon också låter mycket. Vad vet man om vad som förorsakar det ena och det andra? När Jennifers väninna hittas mördad i sitt hem tre hus bort från familjen Whites blir utredningen komplicerad. Familjehemligheter kommer i dagen. Vem skyddar vem? Och varför? Demenssjukdomar är fasansfulla för alla inblandade. Och det ger den här boken en tydlig bild av. Det är skickligt gjort av Alice LaPlante och Turn of Mind är också den första skönlitterära bok som fått The Wellcome Trust Book Prize "... open to outstanding works of fiction and non-fiction on the theme of health and medicine. It brings together the worlds of medicine and literature, appealing to literature lovers and science enthusiasts alike. " Fortfarande Alice av Lisa Genova, fil. dr i neurovetenskap, handlar också om Alzheimers sjukdom. Professor Alice Howland är bara femtio år när hon får sin diagnos. Fortfarande Alice var också mycket bra, men jag tycker nog att Det man inte vet är strået vassare.

onsdag 11 maj 2011

Den sista och längsta ronden

Att vårda en anhörig med demenssjukdom är tungt. Och ensamt. Och ett uppgivande av det egna livet. En demenssjuk är inte den andre lik. Alla har var sin sjukdom. Och var sin personlighet. Att läsa Edna Alsterlunds berättelse om hur hon i många år vårdade världsmästaren i tungviktsboxning Ingemar Johansson, svenska folkets Ingo, är hjärtskärande. Hennes tappra, outtröttliga och osjälviska kamp för att ge Ingo en dräglig tillvaro och samtidigt hindra scoophungriga journalister från att tränga in i deras sköra tillvaro pågick 24 timmar om dygnet. Den längsta ronden är bokens titel.
Om kärlek, demenssjukdom och anhörigvård är undertiteln
Edna Alsterlund berättar om livet innan sjukdomen blev helt tydlig; om de första misstankarna om att något inte stod rätt till i slutet av 1990- talet; om brodern Rolfs brutala information om att två kusiner avlidit av Alzheimers sjukdom och hur svårt det var att fatta vad som höll på att hända och i hur hög grad sjukdomen förändrar personligheten.
En oas i deras liv blir den lilla byn Vilshult i skogarna i Blekinge. Där finns Edna Alsterlunds
mormors gård. De små hundarna är också till stor glädje och åtminstone den äldre av dem tycks ha en instinktiv förståelse för sin drabbade husse.
Edna Alsterlund är journalist och både hon och Ingemar Johansson var vana vid ett självständigt, spännande liv med många resor och stort umgänge. Kontrasten till livet med Alzheimers sjukdom kunde inte varit större. Ingemar Johansson dog 2009.
Detta är en upprörande rapport om anhörigvård och om bristande resurser inom demensvården. Att som anhörig tvingas föra ett tvåfrontskrig - ett hemma och ett med olika myndigheter - är en omänsklig påfrestning.
Den längsta ronden borde läsas av många - inte minst beslutsfattare och omsorgspersonal.

lördag 29 maj 2010

Alice bor inte här längre. Eller?

Alice Howland är femtio när hon får diagnosen tidig Alzheimers sjukdom. Hon arbetar som professor i psykologi vid Harvard och är en populär lärare, omtyckt föreläsare och hängiven forskare. Hon och maken John som är biolog har tre barn. Alice har noterat en rad små symptom som sammantagna väcker oro.
Hon uppsöker läkare och får sina allra värsta farhågor bekräftade. Författaren till Fortfarande Alice, Lisa Genova, är utbildad i neuropsykologi och har en mormor som är dement så hon har mycket att förmedla och lära ut.
Alice skriver ett fint och uppriktigt brev till sina kolleger och förklarar. De beklagar henne vänligt men skyggar för att uppsöka henne. Alice är mycket ensam, men skaffar nya "kolleger" genom att bjuda hem andra med samma diagnos.
Berättelsen börjar i september 2003 och slutar två år senare.
Hela tiden medan Alice´s hjärnceller skrumpnar lyfter Lisa Genova fram det positiva i vardagen. Det finns ljusglimtar trots allt. Alice har stunder av upplevt välbefinnande.
Hon känns i slutet av berättelsen som en kär vän och man drar sig för att behöva släppa kontakten med henne. Hon är märkvärdigt, storstilat och stoiskt fördragsam och familjen lyckas på något outgrundligt sätt undvika att implodera.
Läsaren sitter där med sin förundran.