Singoalla

Av en ren tillfällighet hittade jag den gamla filmen från 1949, Singoalla, med ett flertal namnkunniga skådespelare från förr. Eller vad sägs om Alf Kjellin, Viveca Lindfors, Edvin Adolphson och Lauritz Falk för att nämna några. Katarina Taikon finns med som statist bland dansarna. Viktor Rydbergs roman Singoalla. Romantisk sagodikt kom ut i bokform första gången 1865. Han lär senare ha arbetat om slutet flera gånger. Ibland är det lyckligt; ibland inte. I filmen och den romanutgåva jag har är slutet inte lyckligt.  Något annat vore ganska otroligt. Riddaren Erland Månesköld träffar en dag i skogen den gåtfulla, vackra Singoalla som är av ett främmande folk, guden Alakos folk. De förälskar sig häftigt i varandra och det stöter naturligtvis på motstånd från alla håll. Assim, Singoallas stamfrände, har räknat henne som sin, och uppfylls nu av ett lömskt och glödande hat till Erland. Resultatet av Erlands och Singoallas korta relation är Sorgbarn, en gosse som älskar sin mor men aldrig har sett sin far. Ödet vill att de möts, men till vilken glädje för någon av dem? Professor Yvonne Leffler har i sin doktorsavhandling, I skräckens lustgård. Skräckromantik i svenska 1800 - talsromaner ägnat ett kapitel åt Singoalla och Viktor Rydbergs fyra textversioner av romanen. Det är väldigt intressant läsning som gör att en borde läsa om boken och se om filmen. Jag läste boken som mycket ung och det jag minns från den läsningen är månskenet och de trasiga drivande molnen. Fortfarande kan jag tänka att inatt är det Singoalla - väder. Om en skulle vilja fördjupa sig i Rydberg som författare, forskare och kulturhistoriker så är  antologin Kulturhjälten. Viktor Rydbergs humanism. Tjugotre forskare från nio humanistiska ämnen lyfter fram Viktor Rydbergs betydelse för dagens humanistiska forskning. För Anders Burman och Elisabeth Mansén är Viktor Rydberg filosof; Jan Hjärpe och Catharina Raudvere beratktar honom som religionsvetare. Louise Vinge skriver om några av Rydbergs dikter, till exempel Tomten. I sista kapitlet lyfter Svante Nordin fram personen Viktor Rydberg. Redaktörer är Birgitta Svensson och Birthe Sjöberg. Atlantis förlag 2009.

Tibble Pipargattu i Leksand

Plötsligt var turistsäsongen över. Det märkte vi när vi kom till Hugo Alfvén - gården På Tibble Pipargattu i Leksand. Vi båda var ensamma med den väldigt trevliga guiden som tog sig god tid med att visa oss runt och berätta. Det var i den här gården vid Österdalälven som Hugo Alfven slutligen kom till ro med sin andra hustru Karin Adolphson, som lämnat man och barn för Alfvéns skull. Första hustrun hette Marie Kröyer, tidigare gift med konstnären Sören Kröyer. Hugo Alfvén hade träffat dem båda på Skagen. Marie lämnade man och dottern Vibeke för Alfvén. Dottern Margita föddes i äktenskapet med Alfvén. Hon blev sedan skådespelerska och lär ha haft en fling med Evert Taube vid den tiden då han var förlovad med Astri. Då blev Alfvén riktigt arg. Hugo Alfvén, som själv var en riktig kvinnokarl komponerade och arrangerade som bäst när det satt någon kvinna och grät över honom. Äktenskapet med Marie Kröyer blev inte särskilt lyckligt.
Båda var  stormförtjusta över den lilla dottern, men när Alfvén skulle arbeta skickade han iväg mor och dotter. Dessutom var han notoriskt otrogen. Nästa kvinna att lämna man och barn för den tjugo år äldre kompositören blev alltså Karin Adolphson.  Till henne komponerade Hugo den ofta sjungna sången ”Saa tag mit Hjerte” till Karindagen 1946. Men Karin dog 1956 och Alfvén gifte sig med Anna Lund, den kvinna som hjälpt paret med hushållsarbetet. Så gott som alla som figurerar i böckerna om Alfvén och Marie Kröyer reser otroligt mycket. Dessutom skriver
de brev hela tiden. Och dagböcker. En annan sak som är påfallande är hur barnen fick sitta emellan. Hugo Alfvén skrev sina memoarer i fyra band 1946 - 52. Lennart Hedwall har skrivit Hugo Alfvén: en tonsättares liv och verk. 1973. Tonni Arnold skrev Balladen om Marie: en biografi över Marie Kröyer. 1999. En kvinna mellan två män: Konstnärsparet Kröyer och Hugo Alfvén på Skagen av Knud Voss. 1991. Förmodligen är det så att ingen kvinna kunde mäta sig med  Hugo Alvéns mor, Lotten. I hela sitt liv var han otroligt modersbunden. Skulptrisen Alice Nordin var en annan kvinna som föll för Alfvéns charm och hade svårt att släppa honom trots att han behandlade henne illa. Alice och Hjördis. Två systrar. Dagböcker och brev 1885 - 1964. Sammanställda av Per Wästberg