Albertineutredningen

Vad gör man när man avslutat På spaning efter den tid som flytt och hamnat i den öken som breder ut sig Efter Proust? undrar man på förlaget Faethons hemsida. Svar: Man kan till exempel ta del av Albertineutredningen av den kanadensiska poeten, översättaren och kritikern Anne Carson vars namn ju nämnts i nobelprissammanhang de senaste åren. Hon försörjer sig genom att undervisa i antik grekiska. Albertine är den kvinna berättaren haft den längsta relationen med. Hon omnämns på 807 sidor i boken och namnet Albertine används 2363 gånger i boken. 19% av sin tid använder hon till att sova. Förmodligen av ren självbevarelsedrift. Det tycks vara den sovande Albertine som behagar berättaren mest. I vaket tillstånd tråkar hon ut honom. Lögnen var en annan utväg hon tog till för att skydda sig mot den svartsjuke berättaren. Albertineutredningen innehåller 59 notiser om Albertine och så finns det även ett appendix där Anne Carson till exempel berättar om Madeleinekakans ursprung, hastighetsbegränsningen i Frankrike 1907, om Samuel Beckett och sömnteori. Albertineutredningen fungerar som en liten pralin efter middagen.

Titel: Albertineutredningen

Författare: Anne Carson

Översättare: Mara Lee

Förlag: Faethon

Tryckår: 2020

Antal sidor: 56

Rymmerskan

På spaning efter den tid som flytt. 6. Rymmerskan av Marcel Proust liknar inte de tidigare delarna. För det första är den endast 300 sidor lång. För det andra är den nästan lite spännande. För det tredje tycker jag att det är lite svårt att avgöra när Rymmerskan tilldrar sig tidsmässigt i förhållande till de tidigare delarna. Huvudpersonen fortsätter att odla sin svartsjuka retroaktivt. Albertine har gett sig iväg och åkt tillbaka till Balbec. Hon kommer snart tillbaka, tänker berättaren. Sedan skickar han ut folk som ska ta reda på vad hon sysslar med. Han vrider och vänder på tidigare händelser och försöker se ur olika synvinklar. Precis som medan Albertine fanns hos honom. Det som intresserar honom särskilt är hennes förhållande till andra kvinnor. Kvinnors homosexualitet upprör honom. För att utmana Albertine inbjuder han hennes väninna Andrée att bo hos honom. Det rör sig inte om kärlek utan ägande, tycker en. Hur hade det blivit om berättaren inte hade haft så mycken tid att ägna åt historien med A? Om han haft ett arbete och måst försörja sig? Så småningom står det klart vad som hänt Albertine. Den sportiga, cyklande Albertine är modellerad efter Marcels chaufför Alfred Agostinelli. Berättarens mor tar med honom på en resa till Venedig med konstnären John Ruskin för ögonen. Proust får verkligen Venedig att skimra. En upplever hans förtrollning av miljön; han beskriver det som direkt träffar ögat. Som vanligt finns det många understrykningar i min bok. Somligt är roligt, annat är elakt och mycket är väldigt pregnant formulerat. En känner igen väldigt många människor från de tidigare delarna. De har inte precis utvecklats till det bättre. Vännen Robert Saint-Loup blir vi riktigt besvikna på, både berättaren och jag. Gilberte dyker plötsligt upp. Hon har blivit ett gott parti efter Swanns (faderns) död. Under den här tiden utför berättaren ett slags arbete som kan bli början till det skrivande han hela tiden talar om. Han skriver en artikel som kommer in på första sidan i Le Figaro. Svårt att tänka sig fortsättningen. Del 7 heter Den återfunna tiden. Vad betyder det? Att han äntligen kommer igång att skriva?

Den fångna

20 juli, läste jag de sista sidorna av Den fångna, del 5 i Marcel Prousts romansvit På spaning efter den tid som flytt. Jag påbörjade läsningen den 22 juni så det har tagit nästan precis en månad att läsa de 445 sidorna. En måste läsa sakta. Den fångna kom ut 1923, året efter Prousts död. Han hade inte hunnit läsa igenom och ta bort felaktigheter och upprepningar och ibland uppträder människor som strängt taget var döda. Den fångna är den unga Albertine, vars moster, madame Bontemps, hoppas på ett rikt gifte. Egentligen älskar Marcel inte Albertine, men han vill äga och ha makt. Hon bor med honom i hans lägenhet i Paris. I all hemlighet, förstås. Tjänarinnan Françoise är djupt ogillande och mycket svartsjuk. Marcel brottas med sin svartsjuka och vaktar på Albertines varje rörelse. Han är till och med svartsjuk på hennes förflutna. Han misstänker att hon haft erotiska förbindelser med olika kvinnor. Inte nog med att han isolerar Albertine så gott det går. Han avsäger sig själv sällskapslivet och tänker på att han så småningom ska börja skriva. Marcel öser dyrbara presenter över Albertine och planerar att köpa henne en yacht. Samtidigt funderar han på skilsmässa. Infällda i berättelsen finns essäer om musik, konst och litteratur. Kanske har Knausgård fått inspiration av Proust? Dostojevskij återkommer ständigt liksom Tolstoj. Thomas Hardy, Stendhal, Madame de Sévigny är andra namn som ofta förekommer. Liksom konstverket Utsikt över Delft av Vermeer. En blir väldigt trött på Marcels svartsjuka ältande. Han ljuger för Albertine och hon för honom. Salongen på modet är madame Verdurins. Här förekommer en del konstnärer och baron Charlus arrangerar en fest där han uppträder som värd för sociteten och förolämpar den verkliga värdinnan grovt. Vilket också gästerna gör. Madame Verdurin värnar om konsterna och konstnärerna. Nu planerar hon vedergällning för Charlus. Berättaren, romanens jag, saknar också sin frihet. Allt oftare tänker han på "skilsmässa" från Albertine. Han vill absolut inte att hon ska hinna först. Romanen är relativt lättläst, men den tar tid och måste få ta tid. Som vanligt häpnar jag över alla elakheter och bristen på medmänsklighet. Men ibland kan en fnissa åt träffsäkra metaforer även om de är ganska elaka. Humor saknas inte i Spaningen. Och Den fångna avslutas med en cliffhanger.
 

Sodom och Gomorra

Del fyra av Spaningen, Sodom och Gomorra, knyter direkt an till del tre. Sodom och Gomorra var enligt Första Mosebok två palestinska städer som straffades med eld och svavel för sitt ogudaktiga liv. Hos Proust står symboliserar Sodom män  som älskar män och Gomorra för lesbisk kärlek. Romanen handlar alltså om homosexualiet; direkt såväl som indirekt; manlig såväl som kvinnlig. Monsieur de Charlus kommer ut och inleder en beskyddarverksamhet för den unge violinisten Morel, som i sin tur skäms för och hånar Charlus. Berättaren befinner sig mera i bakgrunden som iakttagare åt läsaren. I det sociala livet är fokus flyttat från familjen Guermantes till Verdurins. En får en genomgång av de ganska få riktigt fina familjer som finns. Man håller noga rätt på de invecklade släktförhållandena och de fina giftena. Societeten kläs av; fegheten och dumheten härskar snarare än fåfängan. Molière, Vermeer och Balzac - rappakaljans nitiske apostel - nämns ofta. Långa diskussioner om ortnamnen och deras härkomst uppstår ofta. Ganska ofta hänvisas till händelser som författaren/berättaren tänker tala om vid senare tillfälle. Det hade varit väldigt intressant att fått ta del av den plan som Marcel Proust med nödvändighet måste ha haft för det väldiga romanbygget.  Neurasteni är åkomman i tiden. Albertine, en i flickgruppen på stranden i Balbec, dyker upp igen. Berättaren dras till henne och skjuter henne i nästa  minut ifrån sig. Han är svartsjuk och tål inte att A pratar med andra - varken män eller kvinnor. Albertine och berättaren gör många bilfärder i nejden. De ser på soluppgångar och solnedgångar och havets växlingar. De åker tåg till Verdurins middagar tillsammans med de övriga besökarna. Olof Lagercrantz skriver i sin bok Att läsa Proust att en hela tiden får komma ihåg att berättarplanen är tre. Överst befinner sig Marcel Proust som bestämmer över alltext. Under honom finns Proust med mask för ansiktet. Under berättaren finns den person det berättas om, bokens huvudperson, en yngre upplaga av berättaren. Det är inte lätt att veta vem en har att göra med.

På spaning efter den tid som flytt. II. I skuggan av unga flickor i blom

I andra delen av Marcel Prousts På spaning efter den tid som flytt. I skuggan av unga flickor i blom arbetar en beslutsam huvudperson bort Odette och Swanns kallsinniga dotter, Gilberte, ur sitt system. Han åker med sin mormor till badorten Balbec (Cabourg i Normandie) där han träffar många viktiga och berömda människor samt en hel hop unga flickor. Ett visst flicktycke tycks han ha. Själv är han oavlåtligt intresserad. Albertine Sidonet är en i flickhögen. Hennes utseende är inte perfekt och hon är inte rik. Men de har roligt tillsammans. Han får en väldigt god vän i adelsmannen Robert de Saint - Loup som beundrar berättaren mycket. Han känns som en frisk fläkt i dennes liv och representerar Guermantes - vägen som ledde till den verkliga aristokratin under promenaderna i Combray (i del 1, Swanns värld). Berättaren är mycket fäst vid sin mormor. Hon är en cool dam med en del fina kontakter. Tjänstekvinnan Francoise är en annan karaktär en fäster sig vid. Tyvärr lämnade tant Léonie det jordiska redan i Swanns värld. Berättaren beskriver sinnesintryck, kläder, tyger, färger och dofter; människors utseenden och beteende. Ibland är han överraskande rolig och nästan lite elak. Han ser ofta paralleller mellan verkligheten och olika konstverk; han hänvisar till författare och framför allt till konstnärer. Konstkritikern John Ruskin var hans stora ledstjärna. Ett problem läsaren stöter på är frågan om hur gammal berättaren är. Han verkar vara ung och allmänt ömtålig till kropp och själ, men en förstår att han besökt prostituerade. Ett annat problem som drabbar läsaren är antisemitismen. Den dyker upp överallt och en noterar med förvåning. Berättaren vill flytta sig utanför tiden och naglar fast ögonblicket. Tiden och minnet är viktiga teman hos Marcel Proust. Boken är full av understrukna träffsäkra formuleringar och anteckningar om vem som är vem. Det myllar av människor och intressanta släktskap. "På spaning efter den tid som flytt är som helhet och i varje detalj en gåta att tyda", skriver Olof Lagercrantz i Att läsa Proust. Jag griper mig entusiastiskt an del tre, Kring Guermantes.

Veckans mening v. 13 2023

MIN

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord: Veckans mening v. 13: "Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Häng på du också!" Min mening kommer v. 13 från Att läsa Proust av Olof Lagercrantz

"På spaning efter den tid som flytt är som helhet och i varje detalj en gåta att tyda"

Madame de Breyves melankoliska sommar

Madame de Breyves melankoliska sommar är en liten mästerlig novell av Marcel Proust. Den är nyöversatt för Novellix av Alan Asaid och ingår i samlingen Kärleken och döden, 1896. Jag får lust att läsa mer ur den samlingen. Det händer egentligen ingenting i den här novellen. Utom i stackars Madame de Breyves sinne. Hon råkar bli förälskad i en ung man som hon inte känner. Trots att hon inser att han egentligen inte alls är henne värdig varken i ställning, intellektuellt eller utseendemässigt blir hon som besatt av honom. Det hänger upp sig, helt enkelt. Och vad kan  en 1800 - talsdam göra mer än att försöka bli presenterad, försöka gå på samma bjudningar och konserter? Han har visserligen en passant gett henne ett ganska skamligt förslag, men hon är inte riktigt säker på vad det är hon hört. Så mycken trånad, osäkerhet och lätt förtvivlan som inte leder någonstans! Stackars Madame de Breyves! .Den här novellen ingår naturligtvis i Ugglan & Bokens utmaning Läs en novell 29. Läs en somrig novell.

På spaning som serie

Utomordentligt ambitiöst och ganska djärvt att anpassa På spaning efter den tid som flytt (1913 - 1927) av Marcel Proust (1871 - 1922)  till grafisk roman! I del 1, Combray,  möter vi de kända scenerna med madeleinekakan och lindblomstéet, hagtornshäcken och fraset av mammas klänning när hon - äntligen! - kommer för att säga godnatt.

Vi får möta många egenartade personer med speciella vanor och uppfattningar om hur man beter sig i sällskapslivet. Och ett samhälle med stark klassindelning. På något ställe kom jag osökt att tänka på hur ett gäng damer i någon roman av Jane Austen kunde sitta och kommentera människorna omkring sig. Serien är snygg och prydlig med tydliga bilder i fina färger. Språket är naturligtvis något mera avancerat än det man vanligtvis möter i serier, men det bör inte avskräcka någon. Jag, som är en något motvillig serieläsare, hade inga svårigheter att ta till mig spaningen i serieversion.

Teckning och bearbetning är gjord av reklammannen Stéphane Heuet, född 1957. Den svenska texten baseras på Gunnel Vallquists översättning. Fyra delar har hittills kommit ut på svenska.  Sammanlagt planeras sjutton delar.