torsdag 14 september 2023

Rymmerskan

På spaning efter den tid som flytt. 6. Rymmerskan av Marcel Proust liknar inte de tidigare delarna. För det första är den endast 300 sidor lång. För det andra är den nästan lite spännande. För det tredje tycker jag att det är lite svårt att avgöra när Rymmerskan tilldrar sig tidsmässigt i förhållande till de tidigare delarna. Huvudpersonen fortsätter att odla sin svartsjuka retroaktivt. Albertine har gett sig iväg och åkt tillbaka till Balbec. Hon kommer snart tillbaka, tänker berättaren. Sedan skickar han ut folk som ska ta reda på vad hon sysslar med. Han vrider och vänder på tidigare händelser och försöker se ur olika synvinklar. Precis som medan Albertine fanns hos honom. Det som intresserar honom särskilt är hennes förhållande till andra kvinnor. Kvinnors homosexualitet upprör honom. För att utmana Albertine inbjuder han hennes väninna Andrée att bo hos honom. Det rör sig inte om kärlek utan ägande, tycker en. Hur hade det blivit om berättaren inte hade haft så mycken tid att ägna åt historien med A? Om han haft ett arbete och måst försörja sig? Så småningom står det klart vad som hänt Albertine. Den sportiga, cyklande Albertine är modellerad efter Marcels chaufför Alfred Agostinelli. Berättarens mor tar med honom på en resa till Venedig med konstnären John Ruskin för ögonen. Proust får verkligen Venedig att skimra. En upplever hans förtrollning av miljön; han beskriver det som direkt träffar ögat. Som vanligt finns det många understrykningar i min bok. Somligt är roligt, annat är elakt och mycket är väldigt pregnant formulerat. En känner igen väldigt många människor från de tidigare delarna. De har inte precis utvecklats till det bättre. Vännen Robert Saint-Loup blir vi riktigt besvikna på, både berättaren och jag. Gilberte dyker plötsligt upp. Hon har blivit ett gott parti efter Swanns (faderns) död. Under den här tiden utför berättaren ett slags arbete som kan bli början till det skrivande han hela tiden talar om. Han skriver en artikel som kommer in på första sidan i Le Figaro. Svårt att tänka sig fortsättningen. Del 7 heter Den återfunna tiden. Vad betyder det? Att han äntligen kommer igång att skriva?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar