Ett hår av hin

Äntligen har också jag läst Gone girl av Gillian Flynn. Tidigare har jag läst Vass egg (Small Objects) - vilket var Gillian Flynns debutroman - och den tyckte jag var något utöver det vanliga. Dark Places väntar fortfarande i hyllan och jag är glad för att jag inte har läst allt. Undrar när Gillian Flynn kommer med något härnäst?
Gone girl har kostat mig åtskilliga timmars  nattsömn. Den var fruktansvärt spännande och oförutsägbar. Den är riktigt elegant konstruerad och det hjälper inte att leta efter mistor.
Amy och Nick är gifta med varandra sedan fem år tillbaka. Amy var rik, vacker och bortskämd; Nick ung, stilig och stoisk (kallar han det). De bor till en början på Manhattan men efter det att de förlorat sina arbeten och Amys föräldrar sin förmögenhet måste de flytta hem till Nicks lilla barndomsstad i Missouri. Amy hatar det. På femte bröllopsdagen försvinner hon. Vardagsrummet tyder på strid och spåren pekar entydigt på Nick. 
Amy och Nick berättar var sitt kapitel. Man har svårt att ta parti för någon utav dem. De är inte särskilt sympatiska. Men till slut tycker jag lite synd om Nick. Man tar ju gärna parti för den svagare. Nick är helt hjälplös; han har inget att sätta emot en hjärna som Amys. Hon säger sig ha förgjort honom och då blir hon också den som måste återskapa honom. 
556 sidor. Oavlåtligt spännande och inte likt något annat.
Ulla Danielsson har översatt. Modernista förlag.
Anna Hellsten har skrivit en en matig RECENSION i SvD

Vass Vass egg

Vass egg av Gillian Flynn är en psykologisk thriller av bästa märke besläktad med till exempel Tawni O´Dells romaner. Frätande som syra, kompromisslöst och med svart humor berättar Gillian Flynn om den 30-åriga journalisten Camille Preaker från Daily News i Chicago som återvänder till sitt barndomshem i småstaden Wind Gap i Missouri för att för sin tidnings räkning skriva om två mystiska flickmord. Camille Preaker är mycket vacker men en trasig existens med ett självskadebeteende som varat sedan hon var 13 år. Ingen välkomnar henne direkt allra minst modern, den kvävande, förljugna Adora, som har sin förebild i bröderna Grimms styvmödrar.
Lite kommer jag också att tänka på Jacqueline Susanns Dockornas dal när jag läser Vass egg. Många är uttråkade i Wind Gap, alla håller reda på alla; spriten flödar och tabletter och knark är partydroger.
Slarv vid översättning och eventuell korrekturläsning irriterar. Men det är ju en annan sak.
Nu känns det som ett måste att även läsa Dark Places (som ännu inte finns på svenska).

Tack Inky Fingers för tipset!

Annika har också läst Vass egg.