Helgfrågan v. 38

Mia undrar i sin helgfråga hur det går med läsningen och om vi läst något riktigt bra bok. Det bästa jag läst på någon månad är Conny Palmkvists dystopi Vinter som inte riktigt liknar något annat jag läst. 

Bonusfråga: Hundöra eller bokmärke?

Det självklara svaret är naturligtvis: Bokmärke.

 Nytillskott ifrån Mia:

Vintern

Det är åttahunddratrettio dagar sedan människorna i en stad som skulle kunna vara Helsingborg fick besked om att allting skulle ta slut. Och det är mer än sjuhundra dagar sedan det första askmolnet drog in över staden. Plötsliga jordskalv skapar sjunkhål i marken och gör husen mer eller mindre fallfärdiga och farliga att närma sig. En ensam man är på väg någonstans med en ryggsäck innehållande en del viktiga saker som antibiotika, alvedon, vaxad tråd och några konservburkar med frukt. Han har inte tillräckligt med kläder; det snöar och är kallt. Och kylan kommer att stanna för alltid. Allt handlar om snö och död. Alla svälter. Och alla tappar minnet. Långsamt blir allt dimmigt. Andra människors ansiktsdrag suddas sakta ut. Ibland blixtrar det till av gamla minnen. På jazzklubben träffar mannen sin vän Jonas och får någon att prata med för tillfället. När mannens krafter tryter håller han sig upp med tankarna på sin älskade son Love. Hustrun tog honom med sig och försvann inåt landet redan efter  första askregnet. Det är dimmigt i staden. Våldet ligger tätt under ytan. Gravstenarna ligger välta som dominobrickor. Farliga gäng kör omkring i bilar och våldför sig på ensamma kvinnor och samlar in människor. En ensam kvinna slår följe med mannen och tillsammans med Jonas gör de ett tillslag mot ett förvar som vaktas av de farliga männen - som ser ut som helt vanliga män. Innanför väggarna i förvaret händer underliga saker. En misstänker kannibalism. Tillslaget blir lyckat. Eller - i varje fall kommer mannen därifrån med en ung pojke. Vintern är en postapokalyps och en dystopi skildrad på ett vackert, sparsmakat språk av författaren Conny Palmkvist. Skickligt får han fram stämningen av hopplöshet, ensamhet och fara. Vilka är det som överlevt; hur och varför. Skräp och skit och bråte och jordens uppror, tänker mannen. Den här genren brukar jag inte vara så förtjust i, men jag gillade verkligen Conny Palmkvists roman. 

Titel: Vintern
Författare: Conny Palmkvist
Förlag: Mormors förlag
Tryckår: 2016
Antal sidor: 207 

Vintern passar in på nr 2 i Roberts Kaosutmaning 2019 Läs en bok som är en dystopi

En smakebit på søndag

"Det här är vad jag har: Fyra Alvedon som är brutna i åtta delar och sju tabletter antibiotika, som gick ut för några månader sedan, och trettio meter vaxad tråd som fungerar till det mesta, att fiska eler sy med. Tre konservburkar päronhalvor och två med blandad frukt. I en svart liten påse ligger mina vattenreningstabletter och nar jag använder dem brusar de ilsket och gör sig till, men på en halvtimma har de rensat bort bakterier och virus. kvar finns då rent vatten, en ljummen klunk att njuta av strax innan jag somnar, men inget som hindrar drömmarna. På botten i ryggsäcken ligger resten i en röra. Här har jag en näve björknäver och tunna grenar, de där små kvistarna som växer längst ner på en gran, och ett paket tändstickor med exakt arton stickor. Någonstans finns sju plåster, en gasbinda, en röd visselpipa och en flaska buteljeraat vatten som frestar mig ibland. Varje morgon önskar jag att ryggsäcken var tyngre, att den vägde lite mer än dagen innan, men istället blir den allt lättare, och så kommer det att fortsätta tills bara luften i den återstår.  Då kommer det att vara över. "
Från sidan 7 i Vintern av Conny Palmkvist.

Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi delar med oss av det vi just läser. Utan spoilers, förstår. Den här veckan håller Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten i trådarna. Fler smakebitar HÄR