En smakebit på söndag

"Männen från begravningsbyrån såg ut som stela svarta kråkor. Bilarna som stod parkerade på rad invid stigen som ledde fram till kyrkan var svarta de med. Själva var vi svartklädda och stod i en bortkommen liten skaraoch väntade på att bårbärarna skulle lyfta ut kistan och sätta den på sina axlar och att prästen skulle göra sig i ordning. . Även han såg ut som en kråka i den långa prästkappan. Då for plötsligt de riktiga kråkorna upp från träden och virvlade kring som sotflagor efter en brasa och cirklade kraxande ovanför huvudena på oss. En dag som denna borde jag väl ha tyckt att ljudet lät kusligt och melankoliskt. Det gjorde jag inte. Men jag kämpade med gråten. Det är på riktigt, sa jag tyst för mig själv. Vi är här. Jag är hemma. Jag lyfte på huvudet och fick syn på kistan. Då kom minnena tillbaka..."

Från sidan 7 i Skuggan av Rebecca av Susan Hill.

Läsutmaningen En smakebit på söndag går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås. astrid terese på den norska bokbloggen Betraktninger håller i trådarna den här veckan. Fler smakebitar HÄR

Sett på sistone

Idag såg jag Värdshuset Jamaica som svart/vit regnvädersfilm. Den är gjord av Alfred Hitchcock  1939 efter en roman av Daphne du Maurier. Det är fart och fläkt; storm och höga vågor i den filmen. Huvudrollerna spelas av Charles Laughton och Olivia de Havilland.  Den tilldrar sig i Cornwall och jag tycker att den är bra mycket bättre än TV - serien om familjen Poldark som också tilldrar sig i Cornwall. Winston Graham skrev tio romaner om denna familj. Tiden slutet av 1700 - talet. Intresset falnade tämligen snart. Miljön och tiden var behållningen i så fall.

Filmen The Woman in black baseras på Susan Hills utmärkta lilla roman Kvinnan i svart. Boken hade sina kusliga moment och de blev ännu hemskare i filmen. Jag var väldigt glad att jag inte var ensam i huset. Den unge advokaten Artur Kripps är irriterande naiv när han kommer till det stora, ödsliga huset Eel Marsh House för att ordna kvarlåtenskapen efter den nyligen hädangångna Mrs Drublow. Han ger sig i kast med makter han inte rår på och vägrar att lyssna på goda råd och varningar. Priset blir fruktansvärt högt. Casablanca, svart/vit film från 1942 med Ingrid Bergman och Humphrey Bogart i huvudrollerna och Claude Rains som kapten Renault håller utmärkt att se ännu idag. Med anledning av Ingrid Bergmans 100-årsjubileum visades också ett samtal mellan

skådespelaren och regissören Gunnel Broström och Ingrid Bergman som avslutades med IB:s nyktra konstaterande: "Det var roligt så länge det varade." Den danska TV-serien Matador har jag äntligen kommit mig för att se om. Den blev omåttligt populär både i Danmark och Sverige när den gick i TV1978-1982. Idén till serien kläcktes av Lise Nørgaard. Den skildrar livet i en liten landsortsstad

under 30 - och 40- talen med en massa duktiga skådespelare i rollerna. En annan TV - serie som jag sett om är Huset Elliot med de båda modeskapande

systrarna Bea (Beatrice) och Evie (Evangeline) Elliot som så framgångsrikt och med mycket slit och en del motgångar bygger upp sitt modehus. Den tilldrar sig på 20 -talet och tålde också förnyad bekantskap. Heimat och Berlin Aleksanderplatz skulle jag kunna tänka mig att se om och kanske skulle även Hedebyborna (Sven Delblanc) tåla att ses om. Rich man, poor man om familjen Jordache och den hemske Falconetti minns jag som mycket spännande. Kampen mellan det onda och det goda var väldigt tydlig. Peter Strauss spelade en lugn och långmodig Rudy Jordache som alltid ville göra rätt. Serien bygger på en roman av Irwin Shaw. 

 

Ny radioföljetong. Björn Granath läser

Kvinnan i svart, SUSAN HILLs
första spökhistoria Vintage Books 1998; på svenska 2013 i översättninga av Ola Klingberg. "Heartstoppingly chilling" säger Daily Express. Och visst, i ett par passager var det gastkramande, helt enkelt. Susan Hill är de kusliga stämningarnas mästare. Med hjälp av landskapet, väder och vind, ljus och skuggor och inte minst ljud får hon håret att resa sig på såväl sina karaktärer som läsare. Den unge - mer än lovligt naive - Artur Kripps får uppdraget att åka till Eel Marsh House i Crithin Gifford i norra England för att ordna den juridiska kvarlåtenskapen efter den nyligen avlidna enstöringen Mrs Drublow. Hennes hus kan endast nås de tider på dygnet då det är ebb.
Artur vet inte att om London har sin peasoup - dimma så har Crithin Gifford sin mjölkiga havsdimma -fåk - som rullar fram snabbt och utan föregående varning och förtar all sikt och förvränger ljud. Tänk, att som Artur stå i mörka natten mitt på Nine Lives Causeway - mellan fastlandet och ön - och överraskas av dimman och dessutom höra floden klucka och sorla och totalt ha tappat orienteringen! Usch! Och att höra knirkandet av en kärra (Körkarlen?) och ett barns skräckslagna gråt och inte kunna lokalisera vare sig kärra, häst eller barn!
Och att få nattsömnen störd av regelbundna dunsar i ett låst rum. Och att se den lilla trofasta hunden Spider ömsom morra långt nerifrån magen ömsom bli stel av skräck - man vet inte vilket som är värst. Och den svarta damen själv visar sig allra först vid Mrs Drublows grav, men hon återkommer sedan. Hennes uppsåt kanske inte är alldeles gott...
Ändå kan jag tycka att THE SMALL HAND var snäppet bättre, mera komplicerad och arbetad.Men givetvis ska man läsa båda.

Nattfåken i Crithin Gifford

The Woman in Black, SUSAN HILLs
första spökhistoria Vintage Books 1998.
"Heartstoppingly chilling" säger Daily Express. Och visst, i ett par passager var det gastkramande, helt enkelt. Susan Hill är de kusliga stämningarnas mästare.
Med hjälp av landskapet, väder och vind, ljus och skuggor och inte minst ljud får hon håret att resa sig på såväl sina karaktärer som läsare.
Den unge - mer än lovligt naive - Artur Kripps får uppdraget att åka till Eel Marsh House i Crithin Gifford i norra England för att ordna den juridiska kvarlåtenskapen efter den nyligen avlidna enstöringen Mrs Drublow. Hennes hus kan endast nås de tider på dygnet då det är ebb.
Artur vet inte att om London har sin peasoup - dimma så har Crithin Gifford sin mjölkiga havsdimma -fåk - som rullar fram snabbt och utan föregående varning och förtar all sikt och förvränger ljud. Tänk, att som Artur stå i mörka natten mitt på Nine Lives Causeway - mellan fastlandet och ön - och överraskas av dimman och dessutom höra floden klucka och sorla och totalt ha tappat orienteringen! Usch! Och att höra knirkandet av en kärra (Körkarlen) och ett barns skräckslagna gråt och inte kunna lokalisera vare sig kärra, häst eller barn!
Och att få nattsömnen störd av regelbundna dunsar i ett låst rum. Och att se den lilla trofasta hunden Spider ömsom morra långt nerifrån magen ömsom bli stel av skräck - man vet inte vilket som är värst. Och den svarta damen själv visar sig allra först vid Mrs Drublows grav, men hon återkommer sedan. Hennes uppsåt kanske inte är alldeles gott...
Ändå kan jag tycka att THE SMALL HAND var snäppet bättre, mera komplicerad och arbetad.
Men givetvis ska man läsa båda.
Jag fortsätter oförtrutet med The Mist in the Mirror.

Inte kul!

I regel blir det nog inte så bra när författare tar sig för att skriva fortsättning på andra författares romaner. Som till exempel när Susan Hill skriver fortsättningen på Dame Daphne du Mauriers succéroman Rebecca. Mrs de Winter är originalets titel. Skuggan av Rebecca på svenska.
Usch, jag ångrar att jag läste den. Jag är så betagen i Susan Hill och hennes spökhistorier för övrigt. Undrar varför hon gav sig på Rebecca?
Den andra Mrs de Winter saknar fortfarande förnamn, är fortfarande en gråsparv renons på temperament. Maximilian de Winter är fortfarande diabolisk men saknar totalt liv och charm.
Han har kontoret på fickan under deras mångåriga, sysslolösa, trista exil och affärerna - vilka de nu är - tycks i alla fall gå bra. Den första förälskelsen är naturligtvis över och paret börjar bli lite främmande för varandra. Mrs de Winter har många funderingar på hur Rebecca bragtes om livet och vem som satte fyr på Manderley. Är maken att lita på? Och så vill hon hem till gården. Inte Manderley, förstås, men något liknande.
1940 filmadeAlfred Hitchcock Rebecca med Sir Laurence Olivier som Mr de Winter och Joan Fontaine som Mrs de Winter. Filmen fick en Oscar.

Andra författare som inspirerats av Rebecca är Maureen Freely, som skrev The Other Rebecca 1966 och Sally Beauman som skrev Rebecca´s Tale 2001 om fyra personer vars liv påverkades av Rebecca. Kanske borde jag... Bara för att gå till botten med det hela liksom.

Läs om Daphne du Maurier HÄR , Dame Commander of the Order of the British Empire (DBE).
Visst är hon vacker på bilden?

En spökhistoria efter jul

Jag ville läsa The Small Hand. A Ghost Story.
Av Susan Hill. 2010
Och det fick jag. En god vän med osviklig näsa för god litteratur lånade ut sitt exemplar. Heder åt henne!

Och som jag läste! En natts sömn gick det åt, men det var det värt.
The Small Hand skall läsas när det är mörkt och tyst.
På ett enkelt, rent och vackert språk berättar Susan Hill sin historia om den ensamme Adam Snow, antikvariatsbokhandlare, med kontakter världen över.
I en stor, förfallen trädgård i Suffolk känner han första gången en liten hand förtroendefullt smyga sig in i hans. Vid andra tillfällen är handen hotfull och pockande. Varför? Vems är handen? Håller Adam Snow på att bli tokig?
En sällsynt Shakespeareutgåva för honom till ett avlägset och ensligt beläget kloster, Saint Mathieu, i Frankrike. Abboten i detta kloster är en klok och karismatisk man och Adam Snow anförtror sig åt honom. "Everything is the better when faced", säger Dom Martin. Sagt och gjort. Inte backa, alltså.
Susan Hill är duktig på att skapa stämningar med små medel. Naturen, väder och vind förstärker Adams upplevelser. "...Nothing stirred. No birds sang..."
"... a dilute and watery sun..." Bildspråket är också mycket målande.

Susan Hill har skrivit böcker i ungefär femtio år och finns även översatt till svenska

Susan Hills HEMSIDA