Visar inlägg med etikett Ebba Witt-Brattström. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Ebba Witt-Brattström. Visa alla inlägg

onsdag 30 mars 2016

Kärleken kommer, kärleken går

Så mycken kärlek och så stor sorg! Århundradets kärlekskrig kommer mig att tänka alldeles särskilt på Strindberg och Märta Tikkanen; i den ordningen. Boken är ju också dedicerad till dem. Väldigt omtänksamt av författaren Ebba Witt - Brattström att ge läsaren en förteckning över alla andra litterära referenser som hennes text är tryfferad av. Jag har läst "hon" och "han" och hela tiden försökt att i görligaste mån hålla både författaren och Horace Engdahl utanför. Det rör sig om en versroman; En punktroman är undertiteln. Jag tycker som vanligt mycket om Ebba Witt - Brattströms formuleringskonst och jag tycker att hon lyckas ge plats och röst åt "han" också. Det tycks röra sig om lång och varaktig söndring med inslag av försök till försoning. Att parterna har olika världsbilder  är uppenbart, men det finns ändå mycket gemensamt; inte minst barn. Naturligtvis är mannens kvinnosyn djupt störande om det nu är så att han verkligen tycker att kvinnor är det andra könet och mest lämpade att passa upp. Ebba Witt - Brattström väjer inte för det sjaskiga och låga i det här kärlekskriget. Kärlekskrig är aldrig några vackra historier. De lockar fram det allra sämsta i kontrahenterna. Men ganska ofta lyser det av reminiscenser från den tiden då "hon" och "han" var stormande förälskade, beundrade varandra och skulle erövra världen tillsammans. Jag tycker mig ha läst en sorgesång och inte en rasande text om hat och hämnd.

fredag 10 juli 2015

Skrift och drift

Nu blev det minsann en klassiker till i alla fall. Helt oplanerat. Men jag har länge tänkt läsa om något av Moa Martinson (1890 - 1964).
Helga Maria Swartz gifte sig med Karl Johansson och fick lära sig en del om alkoholmissbruk. Fem söner fick hon och dem försörjde hon genom odlingar, fiske och jakt. Hon blev politiskt intresserad väldigt tidigt och hon började också skriva tidigt. Elin Wägner hjälpte henne till en maskinskrivningskurs. 1929 gifter hon om sig med Harry Martinson som lämnar henne efter tio år. Ivar Lo - Johansson, som var god vän med båda makarna, har skildrat deras äktenskap i Tröskeln: memoarer från trettiotalaet. Kvinnor och äppelträd heter debutboken som kom 1933 efter det att författaren burit omkring den till olika förlag i många år. Huvuperson i boken är den starka, djärva, dugliga, intelligenta och urfattiga Sally. Hon är gift med en drickande man som till slut försvinner i fängelse och dör. Eftersom hon är politiskt intresserad är hon illa sedd i byn, men männen är ändå mycket medvetna om hennes obestridliga skönhet. Hennes enda trofasta vän i världen är den milda, tillbakadragna Ellen som bor i Apeldalen med sin man Bernhard, barn och Bernhards far. Hon har det bra i början och får mycket stöd av sin svärfar. Och det behöver hon. Bernhard är inte snäll. Kvinnors villkor och förmåga att uthärda är den röda tråden genom boken. Sally ligger ensam på golvet och föder i natten och kväver sina skrik för att inte väcka de äldre barnen. Det föds många barn i boken. En kvinna som inte föder barn är en skam för man och släkt. Genom Sally och Ellen möter man byn och dess invånare, upplever första världskriget, fattigdom och svält. Män och kvinnor lever i skilda världar liksom bönder och daglönare. Och barnen får ge sig ut och tigga eller ta tjänst i tidiga år. 
Kvinnor och äppelträd väckte naturligtvis en viss anstöt. Anders Österling tycker i SvD att Kvinnor och äppelträd präglades av "elände, skvaller och drift" och beklagade att "underlivssynpunkten dominerar". Jaja! Svårsmält, naturligtvis.
1988 kom Moa Martinson - Skrift och drift i trettiotalet, Ebba Witt - Brattströms avhandling om Moa Martinson. Den är väldigt intressant. Och lätt att läsa. Som vanligt börjar jag med litteraturförteckningen - vilken TBR -lista! - och registret. Artur Lundkvist har fler hänvisningar än Harry Martinson; Ivar Lo - Johansson och Siegmund Freud har lika många ungefär. Witt - Brattström uppehåller sig en hel del vid Kvinnor och äppelträd i sin avhandling. Jag har en pocketutgåva från Pan med ett vackert sepiafärgat porträtt av Moa Martinson utanpå. Tyvärr är det svårt att återge i bild. Sallys söner heter uppföljaren till Kvinnor och äppelträd. Tillsammans bildar de Sallys bok.
Kaosutmaning 2015