Ishiguro är mycket musikintresserad och har bl. a. skrivit musik till jazzsångerskan Stacey Kent.
En mer udda verksamhet är väl den som drevkarl på Balmoral.
En del av Ishiguros romaner tilldrar sig i Japan och handlar ofta om felaktiga livsval och ånger.
Konstnär i den flytande världen kom ut 1986 och den renderade honom Whitebread - priset. Romanen handlar om den gamle en gång så berömde konstnären Ono Masuji som minns sitt liv, konstnärskapet, eleverna, sin döda hustru och den döde sonen. Berättelsen utspelas 3 - 4 år efter andra världskriget. Masuji går omkring i sitt delvis sönderbombade hus, påtar lite i trädgården och förhandlar med en annan familj om giftermål för sin dotter Noriko som redan är 26 år och har en strandad förhandling bakom sig.
Under sin aktiva tid ställde sig Ono Masuji med sin konst på krigsivrarnas sida. Han tänker på de människor som såg upp till honom och som han i sin naivitet skadade. Det nya Japan är under uppbyggnad. Gamla traditioner möter nya mönster; stora byggnadkomplex tränger undan gammal bebyggelse. Det anses till och med vara i sin ordning att kvinnan under äktenskapsförhandlingarna visar en viss frimodighet! Annars är kvinnosynen unken. Lille dottersonen Ichiro kallar moster Noriko "olydig" när hon inte gör som han säger!
Som jag ser det syftar "den flytande världen" dels på stadens nöjeskvarter; dels på tiderna som är stadda i förändring.
Den stora behållningen med Konstnär i den flytande världen är språket; så klart och avskalat och ibland poetiskt.
Översättningen är gjord av Ann Henning. Bokförlaget Viva
Inlägg
