Visar inlägg med etikett Carla Wiberg. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Carla Wiberg. Visa alla inlägg

lördag 13 juli 2019

En cirkel av sten

Elly Griffiths och hennes redaktör Jane Wood hade alltid varit överens om att serien om Ruth Galloway skulle omfatta tio böcker. Därför tillägnas hon den elfte roman i serien. Jag kan tycka att det borde komma fler böcker. Triangeldramat Harry Nelson/Michelle Nelson och Ruth Galloway bör få sin upplösning. Harry Nelson känner som sin plikt att upplysa sina tonårsdöttrar om att de har en liten halvsyster i Ruths lilla dotter Kate. Särskilt som han nu fått en liten son, George också. En cirkel av sten är titeln på den här elfte romanen. Man har hittat en ny hägnad i Norfolk och man finner också ben efter en bronsåldersflicka. På samma gång uppenbarar sig benen efter en mycket senare flicka, Margaret, som försvann spårlöst för ca trettio år sedan. Ruth G och Nelson får alltså anledning att arbeta ihop ännu en gång. Polisassistent Judy Johnson leder spaningarna när en baby, 23 dagar gammal, plötsligt är försvunnen. På samma gång försvinner några flaskor av utpumpad modersmjölk, vilket ju verkar lite lugnande. Någon har för avsikt att hålla liv i babyn. Alla platser är verkliga, men karaktärerna och händelserna har sitt ursprung i författarens fantasi. Rektor Carol Dunne finns också i verkligheten. Hon ropade sig till sin plats i romanen på en auktion. Jag tycker att En cirkel av sten är mycket levande och på sina ställen är den riktigt humoristisk. Jag förstår fortfarande inte att Ruth G vågar bo i sin lilla ensliga stuga vid saltängarna i dimmorna och med alla irrande, obestämbara ljuspunkter som återspeglas i vattnet. Men hon trivs. 

Titel: En cirkel av sten
Författare: Ellie Griffiths
Översättare: Carla Wiberg
Förlag: Forum
Tryckår: 2019
Antal sidor: 311


söndag 11 maj 2014

Över näktergalens golv

Gillian Rubinstein skrev ibland under pseudonymen LIAN HEARN. Så till exempel när hon skrev den världsberömda fantasyserien Sagan om klanen Otori i fem delar.Första delen, Över näktergalens golv, kom ut 2002: på svenska 2003 i översättning av Carla Wiberg på Bonnier Carlsen Bokförlag.
Fantasy har aldrig varit någon favoritgenre även om jag älskade CS Lewis Narnia - serie. Nu har jag i alla fall sträckläst Över näktergalens golv.  Med stor behållning. Romanen är förlagd till ett till större delen fiktivt landskap i Japan och det verkar vara medeltid. Klanerna ligger i strid med varandra; man slåss med svärd och kniv och döden är vida att föredra framför vanära. Unge Tomasu lever i en undanskymd by bland de s. k. gömda,  ett fridsamt folk som ber böner till en osynlig gud i en förbjuden religion. Plötsligt störs lugnet i byn då den grymmaste och makthungrigaste av klanledarna, Iida Sumagu, hemsöker byn med sina krigare och dödar allt i sin väg, bl. a. Tomasus mor och systrar. Tomasu själv räddas av en maskerad man, som sedan adopterar honom och ger honom namnet Otori Takeo. Den maskerade mannen är klanledaren Otori Shigeru och mellan honom och Takeo utvecklas en varm vänskap och samhörighet.  Takeo visar sig ha övernaturligt god hörsel, han är konstnärlig och kan vid behov stiga vid sidan om sig själv och liksom försvinna. Detta visar sig vara ovärderligt i framtida strider. Han får en förnämlig utbildning och förbereder sig för att hämnas sin familjs död. Sigeru har också för avsikt att hämnas sin döde bror. Sigeru och Takeo älskar var sin kvinna, men i deras klass kan man inte gifta sig av kärlek. Man gifter sig politiskt med den familjen kan ha nytta av och utser. Kvinnorna är för övrigt ofta välutbildade inte minst i stridskonst. Någon är till och med klanledare. Men de suckar över männens våldsamma värld. Det är svårt att veta vem man kan lita på. Den ena lojaliteten är viktigare än den andra. Takeo visar sig tillhöra en sammanslutning av familjer som kallas Släktet vars order går före alla klaners. 
Över näktergalens golv är inte bara spännande utan också sinnligt poetisk och nästan romantisk (ibland). Alla dessa lotusblommor, svärdsliljor, kungsfiskare och svalor. Plommonregnen är en starkt förskönande omskrivning för den klibbigt varma regntiden. Naturligtvis dricks det mycket té. Varje tedrickning inleds med att man beundrar teskålen. Även herrarna.
Lian Hearn har rest mycket i Japan och specialstuderat Honshu. Hon har också läst japanska. Hon födes i England 1942, tog examen i Oxford och flyttade till Australien 1973.
Nu kastar jag mig över andra delen av Sagan om klanen Otori; 
På en kudde av gräs.