Jenny Diski, engelsk författarinna mest känd för sina reseberättelser, har skrivit en roman,Till den skrivande kvinnans försvar, om Marie de Gournay (1565 - 1645), filosof, feminist och skriftställare, och hennes liv. Marie vetgirig och läsande som flicka men slutade sitt liv som ett nationellt skämt dagen innan hon fyllde åttio. Vid 22 års ålder kom hon i kontakt med Michel de Montaignes essayer; föll vanmäktig till golvet och svimmade. Hon tyckte att hon äntligen mött någon som förstod henne och som hon förstod. När de träffades i verkliga livet blev det en ömsesidig besvikelse. Montaigne hade tänkt sig en vacker, beundrande ung kvinna och hon hade inte föreställt sig en liten gubbe med kalt huvud och stor näsa. Marie är envis och allmänt besvärlig. Hon saknar kvinnliga dygder och vill inte gifta sig. Även en kvinna bör kunna leva sitt liv läsande och skrivande, tycker Marie. Det hela är en tragisk historia. Men Jenny Diski redogör mer än gestaltar. Hon raljerar och förlöjligar. Det hade inte behövts.
Marie de Gournay ägnar sitt liv åt Michel de Montaigne (1533 - 1592) och hans essayer och finns omnämnd i en essay, men inte på det sätt hon önskat sig.
I Kvinnliga filosofer från medeltid till upplysning finns Marie de Gournays essay Mäns och kvinnors jämlikhet, hennes mest berömda
Titeln på romanen har Jenny Diski lånat från en annan av Maries essayer.
Inlägg
