Visar inlägg med etikett Värmland. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Värmland. Visa alla inlägg

lördag 4 maj 2019

Familjen

Familjen är Lotta Lundhs debut. Det är en deckare som handlar om en ung flickas försvinnande. Erik Ljung heter polisen som leder arbete. Miljön är Sunne. Läsaren får följa ett par familjer, offret, förövaren, pressen och polisen i olika avsnitt. Mäns våld mot kvinnor, olyckliga barndomar, dysfunktionella familjer, varför somliga maskrosbarn klarar sig och andra inte.  Det finns ett socialt engagemang i Familjen. Annie, som den försvunna flickan heter, visar sig ha hemligheter. Hon längtar intensivt bort ifrån det lilla samhället. Hennes mor är ensamstående. Fadern försvann på ett tidigt stadium och har sedan aldrig tagit kontakt. Marie och Axel har tre flickor varav en, Saga, i tonåren. Marie har själv en trasig uppväxt bakom sig och vill till varje pris skydda sina flickor och försöker lära dem att inte godta vad som helst. Hon tar striden när Saga vill gå till Kolsnäsparken och vara med på den traditionella Fryksdalsdansen. Det är lätt att förstå Maries rädsla. Pappa Axel tar med mera med ro. Flickan måste ju få ha lite frihet. Familjen är bitvis ganska spännande, men det är lite för prydligt och detaljerat. Polisarbetet förefaller inte så effektivt och familjelivet är alldeles för idylliskt. Utom då när mamman är ensamstående och/eller när det sociala arvet tagit överhanden. Det känns riktigt uppiggande när Saga skriker och svär. Jag hade gärna sett lite mera av naturen kring Sunne och lite mer fördjupning av karaktärerna. Familjen slutar med en riktigt cliffhanger; så gott som mitt i en mening. Jag vill gärna veta hur det går. Det förefaller som om två Erik Ljung - deckare till är klara men de verkar inte vara utkomna. Lotta Lundh arbetar som utredare på en statlig myndighet men hon hoppas på ett liv som författare på heltid.

Titel: Familjen
Författare: Lotta Lundh
Förlag: Lind&Co
Tryckår: 2018
Antal sidor: 264

fredag 22 december 2017

Gösta Berlings saga

Nu har jag både sett och läst om Gösta Berlings saga. Selma Lagerlöf blir aldrig utsliten. En häpnar vid varje läsning över en sådan fantastisk berättare hon är. Och alltid finns det något en glömt bort. Jag kom inte ihåg Klevenhüller, den tokige uppfinnaren, som flög en runda med sina egentillverkade vingar, men likt Ikaros kom för nära solen och störtade. (Nästa uppfinning satte eld på Ekeby för andra gången.) I somras köpte jag den vackra nyutgåvan av Gösta Berling med förord av ingen mindre än Ebba Witt - Brattström. Hon berättar om sitt tonårsmöte med Gösta Berling och om den fascination som följt henne genom åren. Gösta Berling är ständig sommarläsning för EWB. Tommy Berggren är en mycket trovärdig Gösta Berling och Margareta Krook är magnifik som majorskan på Ekeby i TV - serien från 1986. Elakheten lyser om Ingvar Kjellson som den lede brukspatron Sintram.  Harriet Andersson spelar den rika, hjärtlösa Märta Dohna. Majorskans man spelas av Ulf Johansson och en känner igen igen flera andra gamla fina skådespelare. Alla de unga damerna som i tur och ordning förälskar sig i den försupne prästen Gösta Berling som knappt hann upp i predikstolen förrän han raglade ner igen, blir alla mer eller mindre olyckliga för hans skull. De är beredda att offra sina liv för honom. Kavaljererna på Ekeby dricker och leker i början av romanen som en skock bångstyriga barn. Men innan berättelsen är över har åtminstone några av dem - med Gösta Berling i spetsen - vuxit i sina år och blivit ansvarstagande människor som sätter Ekeby på fötter och förbarmar sig över de svältande människorna. TV - serien följer boken väldigt väl men flyttar ibland om händelserna. Inspelningen är väldigt vacker med slädfärder i snöiga landskap, soliga sommarängar och fina interiörer från de vackra gårdarna. Allt som allt kändes det väldigt bra att förnya bekantskapen med Gösta Berling. Intressant att läsa och se parallellt.

onsdag 23 augusti 2017

Författare i Värmland och Dalarna

Utsikt från mitt fönster på vandrarhemmet i Ö Ämtervik
Efter som vi just passerat Värmland och delar av Dalarna kom väninnan/kollegan och jag att tala om författare i dessa båda landskap. Jag skulle haft med mig Gösta Berling, tänkte jag med jag avnjöt de underbara storskogarna i Värmland. Selma Lagerlöf alltså; Gustaf Fröding (Alsters herrgård besökte vi så klart), Rolf Alsing, Erik Gustaf Geijer, Lars Andersson, Nils Ferlin, Göran Tunström, Robert Kangas, Ninni Schulman, Bengt Berg (poet),  Hed  och Röster i Värmland. Fyll gärna på!
Alsters herrgård broschyr
Författare ifrån Dalarna:. Erik Axel Karlfeldt och Dan Andersson kom vi förstås på direkt. Werner Aspenström, Kerstin Hed (lyrik), Birgitta Lillpers (lyrik), Ottilia Adelborg, Lars Ardelius, Johan Olof Wallin, Johanna Nilsson, Lotta Lotass och Isobel Hadley - Kamptz. Kan inte se att det finns någon speciell författare från Leksand där vi landat nu. Fyll gärna på!

fredag 2 maj 2014

Vardagligt och spännande

Tredje boken av Ninni Schulman om journalisten Magdalena Hansson och poliserna Petra Wilander och Christer Berglund. Svara mig om du kan är titeln. Denna gången följer vi jaktlaget i Uvanå i Tiomilaskogen, i slaktboken, i badtunnan och i hemmiljö.
En tjuvskytt har skjutit en varg vilket rör upp känslor i alla läger och som om inte detta vore nog blir en av älgjägarna skjuten på sitt pass. Pär Sanner har haft sin dotter Alva med sig och hon är nu försvunnen. Hagfors - polisen får det knepigt. Alla har något eller någon att skydda. Osynliga trådar slingrar mellan flera av de inblandade. Samtidigt är ju också poliserna människor med allt vad det betyder av privatliv och familjebekymmer. Magdalena Hansson är egentligen barnledig, men kan ändå inte hålla sig ifrån arbetet. Naturligtvis vill hon hålla sig i framkanten eftersom Värmlandsbladets lokalredaktion i Hagfors hotas av nedläggning. Sonen Nils är adopterad och tycker att han får komma i andra hand och att Magdalena favoriserar sitt nya lilla barn, flickan Liv. Misstron människor emellan, trolöshet och oärlighet komplicerar tillvaron alldeles i onödan. Inte minst för de inblandade utredarna.
Svara mig om du kan är ingen revolutionerande kriminalroman, men den skildrar vardagen på ett sympatiskt, mänskligt sätt. Och den är spännande. 



fredag 20 december 2013

Nya mord i Hagfors



En rad märkliga mordbränder skakar Hagfors. Petra Wilander, polis, och Magdalena Hansson, energisk journalist på Värmlandsbladet, blir djupt inblandade. Liksom i Ninni Schulmans första roman, Flickan med snö i håret, förs handlingen i 
Pojken som slutade gråta framåt genom en sorts växelsång mellan Petra och Magdalena. 
Till polisens stora förtret ligger Magdalena ofta steget före. Det finns också kursiverade avsnitt där offret (förstår man så småningom) berättar sin historia. 
Tonårens ensamhet och vuxenblivandets svårigheter är ett viktigt motiv i Pojken som slutade gråta.
Kärleksbekymmer, känslan av att vara annorlunda och drogproblem drabbar oavsett föräldrarnas klass- och yrkestillhörighet. Föräldraskap är ett annat motiv. Ninni Schulman är lyhörd för hur svårt det kan vara att vara förälder.
Jag tycker att Pojken som slutade gråta är en välskriven och spännande kriminalroman.
Alla dras med sina speciella svårigheter i livet. Det gäller att i görligaste mån få ihop privatliv med yrkesliv. Ingen vet vad som rör sig i någon annans innersta även om det gäller någon man tror sig känna väl. Det får Hagforsborna erfara med råge.