Klassikerutmaning 2015 |
Visar inlägg med etikett Idioten. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Idioten. Visa alla inlägg
tisdag 4 augusti 2015
Idioten
Efter avslutad läsning av Idioten är min kortfattade slutsats: Nu bara måste jag läsa Bröderna Karamazov. Det har jag inte gjort tidigare. Då kommer Fjodor Dostojevskijs tre stora romaner i rätt ordning också. Brott och straff 1866, Idioten 1869, Bröderna Karamazov 1880. Hur sammanfattar man myllret av människor i Idioten? Och dessa många och långa samtal? Dessa invecklade relationer och alla sammankomster vid olika tider och på olika ställen? Jag började med att ha en förteckning över de allra viktigaste familjerna och personerna vid sidan om boken för att underlätta läsningen. Fursten och hustrun i familjen Jepantjin, Jelizavjéta Prokófjevna, blir mina absoluta favoriter. Lev Nikolájevitj Mýsjkin, som många skrattar åt och gör sig roliga över och några kallar idioten har återkommit till S:t Petersburg efter flera års behandling för epilepsi i Schweiz. Hans saktmodiga lugn, kloka åsikter och förmåga till medlidande gör att alla så småningom vänder sig till honom för råd i olika angelägenheter. Han är helt oerfaren i kärlek men flera kvinnor blir kära i honom. Jag skulle kunna tycka att han är asexuell och absolut ingenting för den mörka, temperamentsfulla och passionerade Nastásia Filipovna, som av många betraktas som en dålig kvinna. Den ljusa, ironiska Aglaja Jepantjin skulle snabbt tröttna på honom. Furst Mýsjkin är en Jesu efterföljare, en Don Quijote och den Dostojevskijs identifierar sig med. Någon har benämnt furst Mýskin som den älskligaste gestalten i världslitteraturen. Jag är beredd att hålla med. Han är barnsligt naiv och troskyldig. Han har sin motsats i den demoniske Rogisjin, som är nära att döda fursten och som älskar Nastásia till vanvett. Huvudpersonerna i Idioten lider inte precis av medelmåttighet. Det är antingen/eller. Vanliga människor fungerar som statister. Romanen är faktiskt riktigt humoristisk på sina ställen. Slutet är däremot tragiskt. Det finns hur mycket som helst att läsa om Dostojevskij, hans liv och verk. Och man skulle kunna diskutera hans romaner och klassiska karaktärer och återkommande teman både länge och väl. I höst kommer en ny utgåva av Staffan Dahls översättning av Bröderna Karamazov.
söndag 10 maj 2015
En smakebit på søndag
"En ovädersdag i slutet av november, vid niotiden på morgonen, kom tåget från Warszawa med full fart ångande in mot Petersburg. Det var så disigt och gråmulet att dagsljuset hade svårt att tränga igenom hade svårt att tränga igenom; det var svårt att urskilja någonting ifrån kupéfönstren ens på tio stegs avstånd vare sig åt höger eller vänster. Bland passagerarna befann sig också resenärer som återvände hem från
utlandet; men tredjeklasskupéerna var till största delen fyllda av småfolk och affärsmän som inte kom så långväga ifrån. Alla var som vanligt mycket trötta och man hade svårt att hålla ögonen öppna, alla huttrade och småfrös och alla ansikten hade samma gulbleka färg som dimman. I en av tredjeklassvagnarna hade två passagerare suttit mitt emot varandra vid fönstret ända sedan gryningen - båda var yngre män och båda var nästan utan bagage och inte särskilt inte särskilt elegant klädda, båda hade ganska särpräglade utseenden och båda ville gärna inleda samtal."
Så inleds Idioten av Fjodor Dostojevskij i nyöversättning av Staffan Dahl.
Fler smakebitar finns HÄR på Maris bokblogg Flukten fra virkeligheten
utlandet; men tredjeklasskupéerna var till största delen fyllda av småfolk och affärsmän som inte kom så långväga ifrån. Alla var som vanligt mycket trötta och man hade svårt att hålla ögonen öppna, alla huttrade och småfrös och alla ansikten hade samma gulbleka färg som dimman. I en av tredjeklassvagnarna hade två passagerare suttit mitt emot varandra vid fönstret ända sedan gryningen - båda var yngre män och båda var nästan utan bagage och inte särskilt inte särskilt elegant klädda, båda hade ganska särpräglade utseenden och båda ville gärna inleda samtal."
Så inleds Idioten av Fjodor Dostojevskij i nyöversättning av Staffan Dahl.
Fler smakebitar finns HÄR på Maris bokblogg Flukten fra virkeligheten
Etiketter:
En smakebit på søndag,
Fjodor Dostojevskij,
Idioten
fredag 17 juni 2011
Lusläsning pågår
Redan som mycket ung försökte jag läsa Brott och straff av Fjodor Dostojevskij. Men det gick inte bra alls. Raskolnikov irriterade mig bara. Jag tyckte att han var överspänd och allmänt fånig.
Och dum.
Däremot gav jag mig vid samma tid på Idioten och det blev en andlös läsupplevelse.
På sätt och vis skulle jag vilja läsa om den också, men jag vill inte förstöra min ursprungliga upplevelse, så jag vågar inte.
I alla fall så ska vi diskutera Brott och straff i läsecirkeln i augusti. Nu läser jag sakta och mycket noga och njuter i fulla drag. Det blir mycket att diskutera. Jag tycker fortfarande att Raskolnikov är djupt osympatisk som människa. Men vem vet. Jag kanske ändrar mig under resans gång.
Brott och straff har nyligen kommit ut i pocket i Bonniers klassikerserie.
Och dum.
Däremot gav jag mig vid samma tid på Idioten och det blev en andlös läsupplevelse.
På sätt och vis skulle jag vilja läsa om den också, men jag vill inte förstöra min ursprungliga upplevelse, så jag vågar inte.
I alla fall så ska vi diskutera Brott och straff i läsecirkeln i augusti. Nu läser jag sakta och mycket noga och njuter i fulla drag. Det blir mycket att diskutera. Jag tycker fortfarande att Raskolnikov är djupt osympatisk som människa. Men vem vet. Jag kanske ändrar mig under resans gång.
Brott och straff har nyligen kommit ut i pocket i Bonniers klassikerserie.
Etiketter:
Brott och straff,
Dostojevskij,
Idioten,
Klassiker
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)