Coraline

Nu har jag läst en bok min andra bok av Neil Gaiman. Han är inte någon favorit, men jag har DVD - filmen så jag har både läst och sett. Boken är placerad på barnavdelningen på biblioteket på hyllan för slukaråldern. Jag är förvånad eftersom jag tycker att Coraline är en riktigt otäck historia; en blandning av skräck, fantasy och spökhistoria. Coraline och hennes strängt upptagna föräldrar har flyttat till ett nytt hus. När Coraline går på upptäcktsfärd hittar hon en dörr genom vilken hon kommer till ett annat hus - precis likadant som hennes eget - och ett par föräldrar - precis som hennes egna men med knappar till ögon. De är väldigt snälla och tar sig tid med henne och allt är väldigt fint och bra. För en tid. Men så börjar det nya föräldraparet förändras. Och de vill byta ut Coralines ögon. Och det vägrar Coraline. Andra mamman äter kackerlackor och försöker konversera med Coraline. Hon erbjuds att få precis vad hon vill. Men Coraline vill inte ha allt hon önskar sig. Det slutar med att Coraline blir inlåst i ett mörkt utrymme; en lång gång, bakom spegeln. Och hon upptäcker att hon delar rum med en rad småspöken med vilka hon gör gemensam sak. Boken och filmen skiljer sig åt en hel del. Filmen blir väldigt påträngande och skrämmande; ibland som ett fyrverkeri av färger och action. Det har lagts till en del medan annat saknas.  Fröknarna Spink och Kraft finns med i såväl bok som film; en massa råttor och en högdragen katt. Regissören Henry Selick har tagit ut svängarna ordentligt i filmen. Boken är otroligt fantasifull och detaljrik och mycket bättre än filmen. Berättelsen fungerar bättre eftersom en får göra sina egna bilder. Mer än en gång tänkte jag på Tim Burtons filmatisering av Alice i Underlandet. Den är också lite elak.

Titel: Coraline

Författare: Neil Gaiman

Illustratör: Chris Riddell

Översättare: Kristoffer Leandoer

Förlag: Bonnier Carlsen

Tryckår: 2020

Antal sidor: 136

Hemsökelsen på Hill House

Jag måste säga att jag hade lite problem med Hemsökelsen på Hill House (1959) av Shirley Jackson (1916 - 1965). Det stora huset som stått obebott i åttio år med alla dörrar, rum och vindlande korridorer har alla förutsättningar att bjuda på något riktigt kusligt. Forskaren dr Montague har för avsikt att undersöka husets hemligheter och har engagerat tre unga assistenter, Eleanor, Theodora och Luke som ska hjälpa honom att göra iakttagelser. Och visst händer det underliga saker i huset. Alla ser och hör. Men Eleanor, som stulit sin systers bil för att komma till Hill House, ser och hör mer än de andra. Hon är skör och har levt ett liv som sköterska åt sin mor och sedan fått flytta in i en skrubb hos sin syster. Hushållerskan på Hill House, den orubbliga mrs Dudley, lagar mat åt dem, men är noga med att försvinna ifrån huset före mörkrets inbrott. Det mesta är alldeles vardagligt och förefaller helt normalt. Men nätterna är hotfulla och huset känns inte vänligt. Det upplever de alla. Jag tycker att den ampra mrs Montague kommer in i bilden som en frisk fläkt och i hennes kölvatten vännen Arthur som tagit ledigt ifrån sin rektorstjänst. Det som stör mig i berättelsen är allt pratandet. Alla pratar och pratar och skämtar och jag tänker på Spöket på Canterville av Oscar Wilde. Där pratades det och skämtades och det stackars spöket togs inte på allvar. Eleanor är den som sticker ut. Och hon vill inte åka hem. Jag gissar ett en skulle kunna göra någon sorts psykologisk analys av Eleanor och Hill House, men vid denna första läsning föll jag - mycket till min häpnad - inte för Hill House. Men det har bl. a. Joyce Carol Oates och Stephen King och många andra gjort.  Jag tänker i alla fall fortsätta med Vi har alltid bott på slottet. Shirley Jackson är fascinerande som person och hon levde ett märkligt liv tillsammans med sin man kritikern Stanley Hyman.

Tågnovell

När jag hittade Speciella omständigheter av John Ajvide Lindqvist i min hylla tänkte jag att jag skulle slå två flugor i en smäll; dels att läsa något av JAL och dels att läsa en skräcknovell och pricka av punkt nr 13. Läs en novell om skräck i Ugglan &Bokens utmaning Läs en novell. Speciella omständigheter var snabbt läst under tågresan. Men vilken besvikelse! Spänd förväntans upplösning i tomma intet! Det börjar så bra med de unga tu som varit ett par i tre år och gifta i tre. Nu väntar de barn och kommer överens om att de bor för trångt. En husannons i DN:s bostadsbilaga drar blickarna till sig genom ett Obs! Speciella omständigheter. Priset är uppseendeväckande lågt. När mäklaren visar huset för de hugade spekulanterna läser han upp ett brev ifrån ägaren som går ut på att det finns något oförklarligt i källaren. Intresset svalnar hos de flesta och det blir det unga paret som köper huset till ett löjligt lågt pris. De är inte vidskepliga och de kan redan för sin inre syn se barnvagnen i trädgården. Ganska snart börjar det hända mystiska saker i källaren. Det går inte att skylla på råttor och möss. Den grymma råttfällan försvinner däremot och om kvällarna knackar det på dörren ovanför källartrappan. Ajvide Lindqvist bygger upp en spänning som sedan rinner ut i sanden. Den unge mannen försöker gå till botten med det hela, men han tycks tröttna på hela historien precis som författaren. Det mest positiva jag kan säga är att det är välskrivet. Och att det börjar bra. Annars hade jag över huvud taget inte läst till slut. Men jag känner mig lurad på konfekten, det gör jag.

Varulvarnas natt

Nu har jag läst utanför såväl box som bekvämlighetszon. Legend av Richard Matheson. Den handlar om ett LA som avfolkats efter en katastrof. Robert Neville har levt ensam i ett barrikaderat hus i många år. Om nätterna omringas huset av döda och levande vampyrer som inget hellre vill än att sätta tänderna i Neville. Han dricker whisky och lyssnar på klassisk musik och sörjer sin döda familj. Gode vännen sedan tidigare, Ben Cortman, har sällat sig till fienden och häckar under dagtid i skorstenen på huset mitt emot Nevilles på Cimarron Street. Om nätterna är han den förste att ropa "Kom ut, Neville!" Neville grubblar över de levande vampyrernas hemlighet och är dem relativt snart på spåren. Men kvinnans list rår han inte på.
Legend ligger till grund för Vampyrernas natt och har filmats tre gånger. Jag fastnade för den här romanen för omslaget med LA skyline och titeln. Författarnamnet kände jag inte till sedan tidigare, men jag tycker att det också är fint. Vanligtvis läser jag inte gärna SF, skräck- eller vampyrromaner och Legend är en blandning av allt detta. Jag kan tänka mig att detta kan bli en riktigt läskig film, men det var endast på några ställen som jag upplevde  någon nerv i boken. Matheson sägs ha inspirerat både Stephen King och Anne Rice. Ray Bradbury säger att han är en av 1900-talets viktigaste författare. Legend sägs vara en av skräckgenrens absolut största klassiker.
Förlaget Styxx fantasy är också nytt för mig.