Visar inlägg med etikett Agneta Pleijel. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Agneta Pleijel. Visa alla inlägg

onsdag 29 maj 2019

Vindspejare

Agneta Pleijels debutroman, Vindspejare, kom ut 1978. Hon berättar om hur hon börjar skriva en bit för varje dag tills det börjar gå av sig själv. Hon reser till Paris och skriver där och hon åker också till Java och skriver där. Vindspejare är en roman om hennes släkt och den utspelas till stora delar i Indonesien, eller Nederländska Indien som det hette då. Berättelsen är en blandning av fakta och fiktion, drömmar och minnen. Kronologin är uppbruten. Vissa händelser går inte att belägga och då får fiktionen fylla i. Abel och Oskar är bröder. De är väldigt olika. Oskar är den som vill komma  sig upp i världen. Abel vill måla. Oskar reser ut i världen och hamnar på Java dit han också lockar Abel. Abel är förlovad med Estrid som får stanna hemma och vänta och vänta. Abel möter den vackra Lientje, som är kontorist på Oskars mäklarfirma. Hon blir mormor till berättarjaget och Abel morfar. Si kallas berättarjagets mor; uppvuxen i Surabaya. Hon och dottern åker tillbaka till Java efter många år och finner sig vara ägare till inte mindre än fem hus varav ett är morfars och mormors hus. Si förvånar sin dotter genom att plötsligt fråga efter avräkningen på 54 års hyresintäkter. Men det finns inte många rupier att hämta. Förvaltaren har fört ett utsvävande liv. Vindspejare är en livfull, färgrik och sinnlig roman som är svår att göra rättvisa åt. Flera i den tidigare släkten får sina öden dokumenterade. Vindspejare berättar också en del av Indonesiens historia med holländska kolonisatörer, revolution och rysk ockupation. Agneta Pleijel har fått många priser; bl. a. Lagerlöfpriset och Övralidspriset.

söndag 12 maj 2019

En smakebit på søndag

På söndagarna bjuder vi varandra en smakebit utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Den här söndagen är det Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten som håller i tyglarna.
"Mitt första minne, som kanske bara är påhittat, är av de två hästarna, som min morfar ägde, Brunte och Fuxen. De står tätt invid varadra vid muren som skiljer Skogen från Lagårdsbacken, med mularna hängande över grinden. Framför dem står jag, en mycket liten flicka i - gul? - bomullsklänning.Jag är rädd. Det hela kan mycket väl vara påhittat. Jag har beslutat att skriva ett stycke varje dag tidigt på morgonen innan jag börjar med något annat. Det är augusti. Vattnet nedanför fönstret är oroligt och djupt blått. Det räcker för idag.
Andra dagen. En sommar, mycket senare, hade mina morföräldrar en finsk, mager kvinna i köket, hon var nästan döv. Hon kunde läsa på läpparna. När hon upptäckte att min unga moster lät mig röka turkiska cigaretter - märket Istambul - i skogen och ibland närmare köket, ville hon ställa sig in och bjöd mig på Camel vid diskbänken. De var alldeles för starka, jag hostade och ville inte ha, hon blev ledsen. Jag var nio år. Jag bevarar minnet av henne insvept i en viss tragik. Vem var hon, varför var det så viktigt att ställa sig in hos barnet som var jag?"

Från sidan 7 i Vindspejare av Agneta Pleijel. 
Fler smakebitar HÄR

lördag 29 april 2017

Doften av en man

Agneta Pleijels nya roman, Doften av en man, en fortsättning på Spådomen, bygger på minnen av den unga kvinna som från 60-talet och 20 år framåt var hon. Hon flyttar från Lund till Göteborg till en liten lägenhet i Haga och lever studentliv. Hon lyckas bra med sina studier. Över huvud taget är hon angelägen om att prestera på olika områden, inte minst kärlekens. Hon är ganska ensam. Den enda verkliga vännen, Nanna, har hon lämnat i Lund. Agneta Pleijel berättar om sig i tredje person, men lägger då och då in kommentarer i första person. Jag imponeras av att hon minns så mycket. Mycket har hög igenkänningsfaktor. Hon möter kända författare och kulturpersonligheter, hon deltar i diskussioner och skriver artiklar. "Jag bar mig åt som om jag trodde att jag var lika mycket värd om en man", skriver hon. Efter åtta år flyttar hon till Stockholm och börjar arbeta på Aftonbladets kultursida under Karl Vennberg. Han blir en mycket god vän och kanske något av en fadersgestalt för henne. Föräldrarnas turbulenta förhållande är en börda för alla tre döttrarna, men särskilt för den äldsta, Agneta, som efter skilsmässan får ta emot moderns förtvivlade sorg. Hon älskar sin pappa och längtar efter att bli sedd av honom, men hon känner det som ett förräderi mot mamman. Agneta vill skriva, men det ligger som en hinna mellan henne och orden.  "Skriva pågår oavbrutet", skriver hon. En skriver i huvudet. "Så mycket förstår hon , att språk är beröring, förbindelse och trafik." Hon läser fantastiska författare - till exempel Den femte sanningen av Doris Lessing - och blir alldeles upplyft. I tio år lever hon ihop med en intressant man som hon kallar L. De har det bra ihop, men han är inte nöjd med hennes kropp (!). Hon är förälskad och vill ha barn, men det vill inte han. Hon blir gravid och L vill abort, men då griper Karl Vennberg in och övertygar Agneta om att hon bör föda barnet. Det ångrar hon inte. Knappast L heller. Författaren skriver rakt och öppet även om känsliga saker. Många fina formuleringar åker in i citatboken. Agneta är en mycket känslig kvinna, men hon ger ett  intryck av att vara stark. Doften av en man är en roman att älska och slutar med orden "Skriva är att leva för att komma hem".

måndag 6 juni 2016

Spansk radioföljetong

Tomas von Brömssen läser Världen av Juan José Millás med start den 9 juni. Världen är en klassisk barndomsskildring från Franco - tidens och 50 - talets Spanien. Pojken bor i de fattiga utkanterna av Madrid. Citat från Wikipedia:
"I sitt omfattande, till största delen psykologiska och introspektiva, författarskap har han (Millas) skapat en egen litterär genre, articuento, där vardagliga händelser förvandlas till fantastifulla berättelser som får läsaren att se verkligheten på ett mer kritiskt sätt." Det låter spännande och jag tror att Tomas von Brömssen är alldeles rätt uppläsare.
Millás ansluter sig till Prousts tanke att författare blir man först när man ger upp sitt liv, en tanke som ges följande vackra formulering: ”Det kan hända att vi upptäcker litteraturen samtidigt som vi dör.” 

måndag 9 maj 2016

Ny radioföljetong

Imorgon börjar en ny radioföljetong. Agneta Pleijel läser själv sin roman  SPÅDOMEN. En flickas memoarer är undertiteln. Jag tyckte bl. a. att det var en klok bok om vuxenblivande när jag läste den. Se mer HÄR! Agneta Pleijel själv säger att hon skrev sig fram till sina barndomsminnen; dem som hon inte fick fram på terapeutens soffa. Det ska bli intressant att höra hennes egen uppläsning. Kan tänka mig att det tillför något extra.

lördag 18 april 2015

Spådomen

Nu har Agneta Pleijel skrivit sig igenom släkten och kommit fram till sin egen historia. Född på 40 - talet växte hon upp i familj med två yngre systrar, en pappa som var matematikprofessor och en mamma som var musiker och hemmafru. Äktenskapet blev med tiden tämligen olyckligt. Pappa tog av sig ringen och teg. Mamma pratade desto mer. Hon hamnade på egen begäran på psykiatrisk klinik. Agneta var olycklig över föräldrarnas belägenhet, men kunde inte ta parti för någon utav dem. Denna konflikt blir ett centralt tema i hennes författarskap. I romanen Spådomen. En flickas memoarer skildrar hon familjens många flyttar, skolbytena, mobbningen, vännerna, och sedermera det fria livet i Lund. Med lätt och varsam hand skildras barnet som växer upp till en ung flicka och kvinna på tjugo är och hur hon prövar sig fram i livet; ömsom ganska styv i korken; ömsom osäker intill självutplåning. Hur får man kroppen och själen att hänga ihop? Hon läser, hon är besatt av film och teater. Det hon önskade sig som ung var tre saker: Att bli fri, skriva och få orgasm. Det är genom att skriva som man kan börja minnas, säger Agneta Pleijel. På analyssoffan i trettioårsåldern mindes hon inte de barndomsminnen som senare dyker upp under skrivandet. En klok bok om vuxenblivandet.Och minnen.

tisdag 19 mars 2013

En annan vinter i Stockholm

Under hemresan från ett isigt, snöigt Stockholm hade jag som mycket lämplig reslektyr En vinter i Stockholm av Agneta Pleijel. Det var helt underbart att krypa in i en varm kupé (som skulle varit tyst men inte var det) och försjunka i Agneta Pleijels vemodigt vackra roman från 1997.
En man meddelar sin hustru att han funnit en annan kvinna som han också älskar. Han tänker inte överge hustrun. Han kommer och går som det passar honom och hustrun har till en början inte kraft att be honom gå för gott.
Hon minns och skriver. Filen kallar hon hundra dagar. Samtidigt som hon berättar sin egen smärtsamma historia berättar hon också föräldrarnas och om sin egen och systerns uppväxt. Modern och fadern har levt åtskilda sedan många år och fadern har gift om sig. Faderns passion var fysiken; moderns musiken.
Kvinnan träffar en annan man, en serb vid namn Emm, som är gift och inte tänker sig någon skilsmässa. Hon funderar mycket över män; försöker förstå dem och vad det är de söker hos en kvinna. När hon försöker tala allvar med Emm svarar han att hon är vacker. När hon blir irriterad säger han att hon är vacker och intelligent. Ingen bra metod. 
Agneta Pleijel säger som vanligt så mycket klokt och insiktsfullt med ett pregnant och vackert språk.

fredag 12 oktober 2012

Litteratur för amatörer

Agneta Pleijel har skrivit om litteratur i nära nog 50 år. 
I Litteratur för amatörer väljer hon bland sina artiklar, dagsrecensioner, föredrag, intervjuer och essäer främst om svenska författarskap. 
Urvalet speglar personliga preferenser. Så har till exempel  Birgitta Trotzig och Tomas Tranströmer betytt extra mycket för henne och får också större utrymme.
"Litteraturen har varit en vägvisare i konsten att leva", säger Agneta Pleijel. "Och det är väl vad man ska ha litteraturen till?"
Amatör betyder ju inte bara dilettant utan också älskare. Och Agneta Pleijels läsesätt är amatöristikst, barnsligt enligt henne själv i förordet där hon kort berättar sin läs- och skrivhistoria.
Hon ser sig mer som litteraturtolkare än kritiker. Vi tolkar oavbrutet tillvaron och att tolka och samtala om litteratur är något intimt. Man blottställer sig själv. Litteratur för amatörer blir något av en självbiografi via läst litteratur.  Agneta Pleijel vill gärna se boken som ett samtal med andra läsare om litteratur och vad den betyder.
Agneta Pleijel har också skrivit många fina romaner, t. ex. Vindspejare, 
Lord Nevermore, En vinter i Stockholm och Drottningens chirurg; lyrik t. ex. Mostrarna och andra dikter samt dramatik.
Hon har också varit ordförande i Svenska PEN - klubben och professor i dramatik vid Dramatiska Institutet.
Omslagsbilden är gjord av Stina Wirsén