Vargens unge

Eftersom jag läst Johanna Holmström tidigare och tyckt om det hon skrivit tänkte jag läsa Vargens unge. Jag började gång på på gång, men det ville sig inte. Då började jag lyssna och därmed var jag fast. Skådespelaren Linda Zilliacus är finlandssvenska och läser upp Vargens unge på ett alldeles utmärkt sätt. Så vackert. Vargens unge är första delen i en tänkt trilogi. Andra delen ska handla om kriminalkonstapel Minna Salminen, som är en viktig person i Vargens unge. I romanen, som är en spänningsroman snarare än en deckare, finns en rad berättelser som på ett organiskt sätt slingrar sig om varandra. Aldrig någonsin trampar Johanna Holmström fel. Hon bygger skickligt sitt pussel kring människorna i ekobyn Toivola utanför staden Kuhmo i Kajanaland nära den ryska gränsen där ingen egentligen vill bo. Utflyttningssiffrorna talar sitt tydliga språk. Till denna ekoby kommer fotografen Gloria Hammarström och hennes lille son Luukas. Hon finner sig snart tillrätta. Men hennes familj och Luukas far bestämmer, att sonen bör bo bland vanliga människor och gå i skola som vanliga barn. Så blir det. Gloria sörjer men snart väntar hon ett nytt barn med den karismatiske jägaren och fiskaren Aaron. Coronapandemin och kriget i Ukraina ställer till det även i ekobyn och rubbar balansen. Inte helt förvånande är människorna i Toivola antivaxxare. De skyr över huvud taget myndigheterna. Samhället står mot individen. Gloria är väldigt trött på våldsamma män som talar om för henne vad hon ska tycka och göra. I ekobyn finns alla möjliga yrken representerade; smed, lärare, läkare. Metsä - Kukka är byns egen häxa. Kalevala är ett återkommande tema i Vargens unge. Naturen beskrivs sakkunnigt och med äkta känsla; de stora skogarna, myrarna, sjöarna, växterna och djuren. Fyra år efter Glorias inflyttning i Toivola  flyr hon för livet därifrån med den nye lille sonen Ilmari när en skogsren på vägen gör att flyktbilen kraschar. Efter det börjar själva berättelsen med att en liten tovig, smutsig, stum pojke står utanför Seijas och Tarmos hus mitt i tulpanrabatten. De tar naturligtvis hand om den lille. I munnen har han ett fuktskat minneskort och i fickan en kniv. Ingen vet vem han är och inen verkar sakna honom. Kriminalkonstapel Minna Salminen och hennes partner Timo Kyrö får hand om den kinkiga utredningen som visar sig innehålla många vindlingar, lögner och återvändsgränder. Det är maj 2023. Vargens unge skulle lätt kunna bli Årets bok!

En smakebit på søndag. v. 8 2025

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger administrerar läsutmaningen En smakebit på søndag. Vi bjuder varandra på smakebitar av det vi just läser. Utan spoilers, förstås

"Muggen med det nybryggda kaffet faller ur Seijas hand och landar på köksgolvet med ett smäck då hon ser den toviga, lilla varelsen som står mitt bland tulpanerna och betraktar henne genom fönstret. Handen flyger uppo till bröstet och hon måste gripa tag i bordsskivan för att inte knäna skulle ge vika och skicka henne ner mot bitarna av vitt porslin som bara tidigare prytts av texten Bears, Bears and Kuhmo. Hon svajar till och prövar sedan med ett kort steg om benen bär henne, och när hon för säkerhets skull ropar på Tarmo, som hon hör slamra med något i vardagsrummet till vänster om hallen, tittar hon än en gång ut genom fönstret mot gräsplanen och gräsmattan som inramas av rabatter för blommor i olika säsong, och jo, nog står den där fortfarande, och ser på henne med mörka och vidöppna ögon. Eller han, förresten, för så vitt Seija kan se är det en rufsig liten pojke med sko på bara ena foten."  

Ur Vargens son av Johanna Holmström

Fler smakebitar HÄR

Kvinnorna på Själö

Den finlandssvenska författaren Johanna Holmström har skrivit en roman, Själarnas ö, som bygger på verkliga händelser. Dårhuset på Själö var ett komplement till spetälskesjukhuset som fanns där. 1889 blev det mentalsjukhus enbart för kvinnor och många tillbringade hela sina liv där och behandlades med metoder som arbetsterapi, varma och kalla bad, tvångströja, isolering och ishjälm. Johanna Holmström stöder sig mycket på Jutta Ahlbeck - Rehns av handling om kvinnorna på Själö 1889 - 1944. Till Själö kom kvinnor som avvek från normen på det ena eller det andra sättet. Det var fattiga, förtvivlade, ensamma kvinnor och unga kvinnor som levt ut sin sexualitet på olämpligt sätt. Kristina Andersson är exempel på den första kategorin. Hon är trött och utarbetad; hon är förkastad av sina föräldrar och fästmannen är försvunnen. För att klara sig och de båda oäkta barnen tvingas hon arbeta utöver sin förmåga. Hon gör sig skyldig till en förfärlig handling och hamnar på Själö. Såväl samhället som kyrkan svek Kristina Andersson. Elli Curtén är bara sjutton år när hon hamnar på Själö. Hon har förälskat sig i fel man och blir naturligtvis övergiven av honom. Elli har borgerlig bakgrund. Det är föräldrarna som skrivit in henne på Själö, men de vill gärna ha henne hem igen. Först måste det bara göras en liten operation. Sigrid Friman är en ung, vacker och hängiven sköterska som trivs utmärkt på det natursköna Själö. Hon - och flera av de andra sköterskorna - ser med empati på de intagna. De som ofta är ganska arroganta och ointresserade är läkarna. Alla patienterna journalförs minutiöst. Allt bokförs, men när vikten börjar dra sig ner mot trettio slutar man att skriva. Kristina, Elli och Sigrid är tre nav som många andra kvinnor rör sig kring. Somliga är bortom all mänsklig kontakt; om andra tänker en släpp ut dem! Jag tyckte så mycket om Själarnas ö. Den är skriven med ett fint språk och det är inte svårt att känna igen sig i författarens engagemang och indignation. Det här är kvinnohistoria och ett stycke finsk historia som jag önskar att många läsare hittar fram till.

En smakebit på søndag,

Astrid Therese på den norska bokbloggen Betraktninger administrerar läsutmaningen En smakebit på søndag. Vi delar med oss av det vi just läser. Utan spoilers, förstås. med olika slags beskrivningar gällande humör eller kroppsliga utsöndringar. Allting är mycket väl bokfört.

Norstedts

"Jag hittade Amanda i Åbo landsarkiv en vacker höstdag 2015. Plötsligt fanns hon bara där, i liggaren framför mig. Exploderar fram över sidorna med sitt häftiga temperament, sin tendens att ryta, rasa och kommendera. I ett ilsket handskrivet brev kräver hon att få sina kläder tillbaka. De har tagits ifrån henne när hon landade där, på Själö hospital i Nagu skärgård, år 1891. Hon är 26 år gammal. En vagabond i en tid då det är förbjudet att irra omkring på landsvägarna utan mål och mening. Hon super och horar. Hon är vild. Farlig.
Efter att ha kommit till Själö blir hon en av många. Hennes sjukdomsförlopp antecknas av vårderskorna och jag hittar henne som ett namn med olika slags beskrivningar av humör eller kroppsliga utsöndringar" Ur Några ord innan i Johanna Holmströms Själarna ö, sidan 7
Fler smakebitar HÄR

Asfaltsänglar

och dagarna går
lottar ut Asfaltsänglar av Johanna Holmström.
På samma blogg finns en recension som jag tänker läsa senare. Jag såg bara "anbefalles"...

Magnus Persson recenserade i SvD i söndags. Den sparar jag också.